Jag har i mellandagarna läst igenom scenariokompendiet "Sju sorters skräck" publicerat av Eloso till deras nysläppta Chock: Åter från graven.
Helhetsintryck
Boken är på hela 230 sidor och består av sju fristående äventyr som var strechmål i crowdfundern för själva rollspelet. Scenariona röstades bl.a. fram av backers där man fick en handfull olika pitchar att välja på. De som fick flest röster har sedan författats till fullängdsäventyr av en rad olika författare. Det här delprojektet var i sig en av de stora anledningarna att jag blev sugen på att backa spelet, men det fanns samtidigt en oro att man tagit sig lite vatten över huvudet när man förutom själva spelet lovade att leverera en rejäl bok av Anders Fager om "Beredskapstid" (boken blev strax över 200 sidor), introscenariot "Skräcken på Wiiks herrgård" (strax under 60 sidor) och äventyret "Märk hur vår skugga" av Anders Blixt. Sammanlagt handlar hela projektet om nästan 900(!) sidor. Jag måste nog medge att den oron besannades i "Sju sorters skräck" då materialet brister rejält i korrekturläsning och förutom felskrivningar även syftningsfel (i några delar hänvisas t.ex. till spelarna när man menar rollpersonerna).
För egen del känner jag ofta att materialet bjuder på yviga och alltför utförliga beskrivningar som dels upprepar sig men också ofta förklarar saker som jag inte kan se kommer spelarna till gagn, och ibland knappt Chockmästaren heller (t.ex. alltför djupa bakgrundsbeskrivningar till SLP:s). Jag kan också känna att även om det givetvis skall kännas att boken har olika författare så borde det finnas en slags enhetlig form så upplägget i respektive del följer ett layoutmässigt mönster, men här spretar istället innehållet där det ibland börjar scenariot med en beskrivning, ibland är den rubriksatt som synopsis, ibland är rubriken inledning, ibland får man inte någon riktigt sammanfattning. I ett scenario finns en tidslinje, någonstans kallas det timeline. Någon enstaka gång har varje textstycke egen summering vilket vid genomläsning mest känns som en jobbig upprepning, men tanken kanske är att ha lite stolpar för att underlätta under spel. Jag vet inte, men oavsett så är detta ett isolerat upplägg och inte enhetligt i hela boken. Jag skulle också gärna oftare sett alternativa ingångar till scenarion istället för att man oftast är tänkt att tillhöra någon slags förening. Det finns en slags utsatthet i att vara ensamma och oorganiserade i skräckgenren istället för "task-force: spökjägarklubb", eller som jag brukar skriva "vanligt och naturligt folk i ovanliga och onaturliga situationer".
När det gäller varelser så tycker jag det borde funnits hänvisning från äventyren till kapitel om monster/varelser/väsen i Chockmästarens regelbok (istället för att beskriva varje monster och dess krafter direkt i äventyret), men inser att flera monster (t.ex. älvor och mylingar) inte finns i regelboken och tycker det är lite synd att man inte försöker etablera en tydlig Chock-"Lore" att utgå ifrån när man har chansen.
Illustrationerna i boken är generellt trevliga och framkallar mycket av den gamla "Chock-känslan". Däremot är det viss brist på kartmaterial.
Scenario 1: Nästa Odenplan av Gabrielle de Bourg
Scenariot handlar om en "creepypasta"-poddare som försvunnit och RP får i uppdrag att hitta henne. Via en rad ledtrådar nystar man fram koppling till ytterligare försvinnanden. Jag tycker det här är ett solitt och rättframt mysterium med en ok twist. Den fyller omfångsmässigt förväntan utifrån antalet sidor, men lägger lite väl mycket vikt i att beskriva Stockholms T-bana istället för att t.ex. skapa mer krut i den slutliga konfrontationen.
Scenario 2: Dödtårar av Jonas Larsson (Olanders antar jag som i övriga scenarion)
I det här mysteriet kontaktas RP av en barndomsvän som misstänker att husets tvättstuga blivit vandaliserat av något med övernaturlig anknytning (men egentligen mest vill hänga med dem). Det här scenariot är jag tyvärr inte speciellt imponerad av. Bakgrunden till mysteriet känns fladdrig och det känns som att författaren kofotar in en mexikansk spökhistoria i ett svensk förortsmiljö utan en speciellt vettig logik. Att platsen dessutom hemsöks av en annan slags väsen blir för spretigt för mig och ställer nog mest till det för spelgruppen i onödan. Det här scenariot har som nämnt ovan en sammanfattning i punktform efter varje(!) textstycke vilket för egen del blir på gränsen till överdrivet. Vissa beskrivningar är märkliga (barnen har kläder i "gammal Astrid Lindgren-stil"), ledtrådar känns onaturliga och framtvingade (att ett barn skulle glömt en bamsetidning i RP´s väska?!?), det är också märkligt att en viss händelse gör att alla närvarande (troligtvis samtliga RP) blir döva i ett varierande antal timmar. Känns det som ett kul sätt att påverka den pågående utredningen? Ibland känns det som ambitionen att berätta om utsatta förortsområden varit viktigare än mysteriet i sig (och en rejäl korrekturrunda). Nej, det här scenariot kommer jag aldrig utsätta min spelgrupp för.
Scenario 3: Bredäng brinner! av Tomas Arfert
RP utreder en vän som dör under oklara omständigheter och som eventuellt även kan kopplas till bilbränder i området. Detta är ett öppet scenario med personer, platser och agendor samt lite förslag på hur historien kan sluta. Det är inget större fel på scenariot, men det kan såklart kräva lite prepp i sin öppenhet. En personlig reflektion är att jag tycker det skär sig någonstans när skräck skall mixas med trollkarlar (för då blir det mer fantasy för mig), men så är ju dessvärre generellt i många skräckspel.
Scenario 4: Malmfältens tårar av Daniel Letho
Här skall RP utreda försvinnandet av några lokala tonåringar i gruvstaden Malmberget. Det här scenariot tycker jag förmodligen är det starkaste i hela samlingen. Det finns även här en viss rörighet med parallella antagonister, men de sys ändå ihop till en slags logisk helhet. Det är också trevligt att författaren bjuder på olika ingångar i historien (för den som vill vara average-joe och mer utsatta). Jag gillar också upplägget eftersom man skulle kunna spela på naturliga förklaringar en bit in i scenariot. Bra creepy stämning i vissa platser också!
Scenario 5: Halmstadsommar av Björn Flintberg och Jonas Larsson Olanders
Den här gången försvinner det flera tonåringar i ett somrigt Halmstad på 80-talet. RP ger sig ut i jakten på gärningspersonen/-na men det är lite oklart om de bara är kidnappade eller mördade. På något ställe står det att man misstänker en seriemördare och det talas i förbifarten om två mordplatser, men jag hittar inget som beskriver dem i övrigt utan då är de bara försvunna. Innehållet är också lite för gonzo för min smak, där träkopior av massproducerade 80-talsleksaker är en central del, dimensionsvandring till en plats där antagonisten har oändligt (!?!) med kraft och en dockhusfälla är några fler exempel. Texten är ibland onödig (ett trähandtag snidat som en svans där den framlidne tillverkaren brukade ha ett talesätt för handtaget"), ofullständig (i tidslinjen benämns inte de försvunna med namn utan med "Barn 1", "Barn 2" etc) eller bara märklig ("enorma träd som sprider en doft av välluktande turism", "Tidpunkt: Måste genomföras på en plats där ritualisten är som tryggast eller mest kraftfull. En kung i en tronsal, en VD på sitt kontor eller ett väsen i sin lya" eller "Det känns till och med som att luften är iordningställd och trög att andas"). Scenariot hade nog varit i behov av någon slags karta för att bli överskådligt. Det här känns inte helt färdigt.
Scenario 6: Uppdrag Krylbo av Björn Flintberg och Jonas Larsson Olanders
Ett rälsat scenario (i dubbel bemärkelse) där RP får i uppdrag att oskadliggöra ett hemligt vapen på Krylbo bangård (men ur ett SL-perspektiv så kommer resultatet bli detsamma oavsett vad RP gör (fast i slutet på scenariot resonerar författarna att det kanske ändå inte behöver bli så). Antagonisterna är en blandning av väsen och nazister men det hela försvåras ytterligare av att RP får konkurrens från ytterligare ett task-force team då uppdragsgivaren inte litar på RP. Det råkar också dyka upp en älva (som heter Grå Smultron!?!) i äventyret som kan vara en slags bundsförvant som hittar utramlade specialpatroner (ur ett trasigt magasin i en trasig ficka). Det finns grafitti på en vagn där tyskar ber om ursäkt och förklarar att "alla tyskar är inte onda". Uppdragsgivaren har också en onödigt lång beskrivning där hon ljuger om att hon blivit bortrövad av troll för att få respekt (lär aldrig komma upp då man träffar henne lite kort i äventyrets inledning). Den stora antagonisten i scenariot är överjävlig på att slåss och författarna varnar för att oförberedda RP´s lär dö, och att man ska ge dem en chans att fly och vara beredd på att skräck ofta slutat i ond bråd död. Det är såklart inte svårt att modifiera efter tycke och smak...
Scenario 7: Midvinter i Minnesota av Pelle Nilsson
I mitten av 1800-talet åker RP hela vägen från Sverige till USA (för att först då få reda på av uppdragsgivaren att de måste resa vidare) och hjälpa en liten by som har bekymmer med försvunna barn, och de barn som återkommer är förändrade. Det här tycker jag är en riktigt spännande bakgrundsidé och jag gillar verkligen den valda tidsperioden som setting. Det märkliga blir dock att scenariot sedan handlar centralt om en plats på vägen till uppdraget. Jag förstår tanken, men det där riskerar iaf i min spelgrupp att bli ett visst antiklimat (som den gången jag målade upp en beskrivning av WFRP´s mystiska slott i Sylvania och sedan spelleder en vandring genom Drakwald-skogen istället). Nåväl. Scenariot är härligt creepy och bra skrivet. Det blir lättöverskådligt eftersom det har karta. Kanske delvis lite väl rälsat och ibland saknar jag någon form av slumpmässigt möte under resan. Någon upprepning (på tre ställen står att x hämtar y i z) och märklighet har smugit sig in (det beskrivs en källardörr, men det verkar senare som detta är ändrat till en gömd lucka ner till källaren).
Sammanfattningsvis
Är Sju sorters skräck värd att läsa? Bortser man från alla nämnda skavanker så känner jag kanske inte riktigt att jag blir Chock-nostalgisk på det sätt som jag hade hoppats. Vissa av äventyren är bättre än andra och utifrån att det ingick i min crowdfunder-pledge så har jag egentligen inte så mycket att klaga på. Jag rekommenderar dock Eloso att minst göra en rejäl korrekturläsning innan man släpper det här till försäljning.
Helhetsintryck
Boken är på hela 230 sidor och består av sju fristående äventyr som var strechmål i crowdfundern för själva rollspelet. Scenariona röstades bl.a. fram av backers där man fick en handfull olika pitchar att välja på. De som fick flest röster har sedan författats till fullängdsäventyr av en rad olika författare. Det här delprojektet var i sig en av de stora anledningarna att jag blev sugen på att backa spelet, men det fanns samtidigt en oro att man tagit sig lite vatten över huvudet när man förutom själva spelet lovade att leverera en rejäl bok av Anders Fager om "Beredskapstid" (boken blev strax över 200 sidor), introscenariot "Skräcken på Wiiks herrgård" (strax under 60 sidor) och äventyret "Märk hur vår skugga" av Anders Blixt. Sammanlagt handlar hela projektet om nästan 900(!) sidor. Jag måste nog medge att den oron besannades i "Sju sorters skräck" då materialet brister rejält i korrekturläsning och förutom felskrivningar även syftningsfel (i några delar hänvisas t.ex. till spelarna när man menar rollpersonerna).
För egen del känner jag ofta att materialet bjuder på yviga och alltför utförliga beskrivningar som dels upprepar sig men också ofta förklarar saker som jag inte kan se kommer spelarna till gagn, och ibland knappt Chockmästaren heller (t.ex. alltför djupa bakgrundsbeskrivningar till SLP:s). Jag kan också känna att även om det givetvis skall kännas att boken har olika författare så borde det finnas en slags enhetlig form så upplägget i respektive del följer ett layoutmässigt mönster, men här spretar istället innehållet där det ibland börjar scenariot med en beskrivning, ibland är den rubriksatt som synopsis, ibland är rubriken inledning, ibland får man inte någon riktigt sammanfattning. I ett scenario finns en tidslinje, någonstans kallas det timeline. Någon enstaka gång har varje textstycke egen summering vilket vid genomläsning mest känns som en jobbig upprepning, men tanken kanske är att ha lite stolpar för att underlätta under spel. Jag vet inte, men oavsett så är detta ett isolerat upplägg och inte enhetligt i hela boken. Jag skulle också gärna oftare sett alternativa ingångar till scenarion istället för att man oftast är tänkt att tillhöra någon slags förening. Det finns en slags utsatthet i att vara ensamma och oorganiserade i skräckgenren istället för "task-force: spökjägarklubb", eller som jag brukar skriva "vanligt och naturligt folk i ovanliga och onaturliga situationer".
När det gäller varelser så tycker jag det borde funnits hänvisning från äventyren till kapitel om monster/varelser/väsen i Chockmästarens regelbok (istället för att beskriva varje monster och dess krafter direkt i äventyret), men inser att flera monster (t.ex. älvor och mylingar) inte finns i regelboken och tycker det är lite synd att man inte försöker etablera en tydlig Chock-"Lore" att utgå ifrån när man har chansen.
Illustrationerna i boken är generellt trevliga och framkallar mycket av den gamla "Chock-känslan". Däremot är det viss brist på kartmaterial.
Scenario 1: Nästa Odenplan av Gabrielle de Bourg
Scenariot handlar om en "creepypasta"-poddare som försvunnit och RP får i uppdrag att hitta henne. Via en rad ledtrådar nystar man fram koppling till ytterligare försvinnanden. Jag tycker det här är ett solitt och rättframt mysterium med en ok twist. Den fyller omfångsmässigt förväntan utifrån antalet sidor, men lägger lite väl mycket vikt i att beskriva Stockholms T-bana istället för att t.ex. skapa mer krut i den slutliga konfrontationen.
Scenario 2: Dödtårar av Jonas Larsson (Olanders antar jag som i övriga scenarion)
I det här mysteriet kontaktas RP av en barndomsvän som misstänker att husets tvättstuga blivit vandaliserat av något med övernaturlig anknytning (men egentligen mest vill hänga med dem). Det här scenariot är jag tyvärr inte speciellt imponerad av. Bakgrunden till mysteriet känns fladdrig och det känns som att författaren kofotar in en mexikansk spökhistoria i ett svensk förortsmiljö utan en speciellt vettig logik. Att platsen dessutom hemsöks av en annan slags väsen blir för spretigt för mig och ställer nog mest till det för spelgruppen i onödan. Det här scenariot har som nämnt ovan en sammanfattning i punktform efter varje(!) textstycke vilket för egen del blir på gränsen till överdrivet. Vissa beskrivningar är märkliga (barnen har kläder i "gammal Astrid Lindgren-stil"), ledtrådar känns onaturliga och framtvingade (att ett barn skulle glömt en bamsetidning i RP´s väska?!?), det är också märkligt att en viss händelse gör att alla närvarande (troligtvis samtliga RP) blir döva i ett varierande antal timmar. Känns det som ett kul sätt att påverka den pågående utredningen? Ibland känns det som ambitionen att berätta om utsatta förortsområden varit viktigare än mysteriet i sig (och en rejäl korrekturrunda). Nej, det här scenariot kommer jag aldrig utsätta min spelgrupp för.
Scenario 3: Bredäng brinner! av Tomas Arfert
RP utreder en vän som dör under oklara omständigheter och som eventuellt även kan kopplas till bilbränder i området. Detta är ett öppet scenario med personer, platser och agendor samt lite förslag på hur historien kan sluta. Det är inget större fel på scenariot, men det kan såklart kräva lite prepp i sin öppenhet. En personlig reflektion är att jag tycker det skär sig någonstans när skräck skall mixas med trollkarlar (för då blir det mer fantasy för mig), men så är ju dessvärre generellt i många skräckspel.
Scenario 4: Malmfältens tårar av Daniel Letho
Här skall RP utreda försvinnandet av några lokala tonåringar i gruvstaden Malmberget. Det här scenariot tycker jag förmodligen är det starkaste i hela samlingen. Det finns även här en viss rörighet med parallella antagonister, men de sys ändå ihop till en slags logisk helhet. Det är också trevligt att författaren bjuder på olika ingångar i historien (för den som vill vara average-joe och mer utsatta). Jag gillar också upplägget eftersom man skulle kunna spela på naturliga förklaringar en bit in i scenariot. Bra creepy stämning i vissa platser också!
Scenario 5: Halmstadsommar av Björn Flintberg och Jonas Larsson Olanders
Den här gången försvinner det flera tonåringar i ett somrigt Halmstad på 80-talet. RP ger sig ut i jakten på gärningspersonen/-na men det är lite oklart om de bara är kidnappade eller mördade. På något ställe står det att man misstänker en seriemördare och det talas i förbifarten om två mordplatser, men jag hittar inget som beskriver dem i övrigt utan då är de bara försvunna. Innehållet är också lite för gonzo för min smak, där träkopior av massproducerade 80-talsleksaker är en central del, dimensionsvandring till en plats där antagonisten har oändligt (!?!) med kraft och en dockhusfälla är några fler exempel. Texten är ibland onödig (ett trähandtag snidat som en svans där den framlidne tillverkaren brukade ha ett talesätt för handtaget"), ofullständig (i tidslinjen benämns inte de försvunna med namn utan med "Barn 1", "Barn 2" etc) eller bara märklig ("enorma träd som sprider en doft av välluktande turism", "Tidpunkt: Måste genomföras på en plats där ritualisten är som tryggast eller mest kraftfull. En kung i en tronsal, en VD på sitt kontor eller ett väsen i sin lya" eller "Det känns till och med som att luften är iordningställd och trög att andas"). Scenariot hade nog varit i behov av någon slags karta för att bli överskådligt. Det här känns inte helt färdigt.
Scenario 6: Uppdrag Krylbo av Björn Flintberg och Jonas Larsson Olanders
Ett rälsat scenario (i dubbel bemärkelse) där RP får i uppdrag att oskadliggöra ett hemligt vapen på Krylbo bangård (men ur ett SL-perspektiv så kommer resultatet bli detsamma oavsett vad RP gör (fast i slutet på scenariot resonerar författarna att det kanske ändå inte behöver bli så). Antagonisterna är en blandning av väsen och nazister men det hela försvåras ytterligare av att RP får konkurrens från ytterligare ett task-force team då uppdragsgivaren inte litar på RP. Det råkar också dyka upp en älva (som heter Grå Smultron!?!) i äventyret som kan vara en slags bundsförvant som hittar utramlade specialpatroner (ur ett trasigt magasin i en trasig ficka). Det finns grafitti på en vagn där tyskar ber om ursäkt och förklarar att "alla tyskar är inte onda". Uppdragsgivaren har också en onödigt lång beskrivning där hon ljuger om att hon blivit bortrövad av troll för att få respekt (lär aldrig komma upp då man träffar henne lite kort i äventyrets inledning). Den stora antagonisten i scenariot är överjävlig på att slåss och författarna varnar för att oförberedda RP´s lär dö, och att man ska ge dem en chans att fly och vara beredd på att skräck ofta slutat i ond bråd död. Det är såklart inte svårt att modifiera efter tycke och smak...
Scenario 7: Midvinter i Minnesota av Pelle Nilsson
I mitten av 1800-talet åker RP hela vägen från Sverige till USA (för att först då få reda på av uppdragsgivaren att de måste resa vidare) och hjälpa en liten by som har bekymmer med försvunna barn, och de barn som återkommer är förändrade. Det här tycker jag är en riktigt spännande bakgrundsidé och jag gillar verkligen den valda tidsperioden som setting. Det märkliga blir dock att scenariot sedan handlar centralt om en plats på vägen till uppdraget. Jag förstår tanken, men det där riskerar iaf i min spelgrupp att bli ett visst antiklimat (som den gången jag målade upp en beskrivning av WFRP´s mystiska slott i Sylvania och sedan spelleder en vandring genom Drakwald-skogen istället). Nåväl. Scenariot är härligt creepy och bra skrivet. Det blir lättöverskådligt eftersom det har karta. Kanske delvis lite väl rälsat och ibland saknar jag någon form av slumpmässigt möte under resan. Någon upprepning (på tre ställen står att x hämtar y i z) och märklighet har smugit sig in (det beskrivs en källardörr, men det verkar senare som detta är ändrat till en gömd lucka ner till källaren).
Sammanfattningsvis
Är Sju sorters skräck värd att läsa? Bortser man från alla nämnda skavanker så känner jag kanske inte riktigt att jag blir Chock-nostalgisk på det sätt som jag hade hoppats. Vissa av äventyren är bättre än andra och utifrån att det ingick i min crowdfunder-pledge så har jag egentligen inte så mycket att klaga på. Jag rekommenderar dock Eloso att minst göra en rejäl korrekturläsning innan man släpper det här till försäljning.
Jag är dock rätt säker på att de flesta av backarna gärna väntat ytterligare lite tid för att lyfta kvaliteten när man ändå redan är nästan ett år försenade. Problemet här är väl egentligen att man lovade mer I kickstarterna än vad som var rimligt (som jag skrev, nästan 900 sidor). Av den anledningen är jag lite fundersam över hur det ska gå med CoC Sverige där man lovat minst lika mycket.
