roboman
Veteran
Bakgrund: Jag har sedan tre tillbaka försökt skapa ett synopsis som håller hela vägen till en roman. Jag har reviderat hela handlingen tre gånger och skulle tro att en fjärde är på gång. Det enda som består är de två protagonisterna och den kusliga stämning jag vill att historien ska förmedla.
Det största problem jag identifierat, som gör att jag känner att historien inte håller, är att jag inte kan skapa en antagonist som jag är nöjd med. Minst en person har hittats död vilket satt fart på de två protagonisternas skrämmande undersökning. Men hur ska jag kunna sy ihop säcken om jag inte ens vet vad de ska komma fram till?
Därför funderade jag igår länge och väl på vad jag egentligen har för alternativ, vad det finns för olika typer av antagonister som använts i skrämmande litteratur, film och tv-serier.
Jag tänkte att jag presenterar några olika typer som kan användas i olika skrämmande sammanhang, så får ni hemskt gärna komplettera med fler varianter ni kommer på. Men försök att inte spoila några specifika verk, det är så trist att intet ont anande plötsligt läsa att "Kocken i Lady och Lufsen inbillar sig hela historien under en psykos!!!".
Då kör vi. Jag gör en indelning i två varianter:
De som är effektivast att visa upp i all sin prakt - mänskliga antagonister
Kallblodig mördare. I historier där flertalet mord äger rum fungerar kallblodiga, gärna brutala, seriemördare ypperligt som antagonister. I vissa historier är även denna mördare kannibal, vilket förstärker den obehagliga känslan ytterligare.
Den besatte. En typ som är närbesläktad till den kallblodiga mördaren är den besatte. Det kan helt enkelt handla om en vanlig människa som via en förtrollning, en demon eller liknande har förvandlats till en mördare.
Psykisk sjukdom. När huvudpersonen utsätts för allsköns kusligheter, och twisten i slutet är att huvudpersonen är psykiskt sjuk och bara har inbillat sig allt det otäcka. Exempelvis kan personen ha multipla personligheter. Det här greppet fungerar väldigt bra när det görs snyggt, alltså när man som åskådare inte förstår att det kusliga bara finns i huvudpersonens hjärna. Dock blir det platt fall i de fall där det är uppenbart från tidigt skede att personen är psykiskt sjuk.
Jag tycker även att detta grepp är lite för vanligt, det blir allt svårare att komma undan med denna lösning. Varje kreatör borde begränsas till max ett tillfälle i sin karriär att köra på psyk-kortet.
Hemliga sällskap. Kulter som i hemlighet arbetar mot ett ondskefullt mål. Lika uttjatat som psykiska sjukdomar, kan jag tycka.
De som är effektivast att inte visa upp till fullo - övernaturliga antagonister
Monster. Nu börjar vi genast komma in på det svåra. Det är nämligen SVÅRT att komma undan med uppdragna mungipor efter att ett monster har figurerat som antagonist. Inbillar jag mig i alla fall, men jag blir gärna motbevisad och uppläxad med lite monster-teori. Jag menar helt enkelt att ett monster som fysiskt uppenbarar sig känns omöjlig att beskriva på ett stämningsfullt och skrämmande sätt. "den har två huvuden! I armhålorna! Och gröna tentakler med äckliga sugproppar! Och tusen ögon!"
Väsen. Jag vet inte om jag varit med om några väsen från folktron som skrämmande antagonister, men då jag själv tycker att den nordiska mytologin är så stämningsfull så tänker jag att det kanske vore möjligt att skapa något skrämmande utifrån detta.
Spöken. Spöken är förstås vanligt att använda. Japanska flickor i vit klänning, vanliga lakan-typen och alla möjliga andra varianter. Spöken kan vara väldigt skrämmande i rätt sammanhang, men det är som vanligt viktigt att man som mest får smakprov på dem.
Det känns som att inlägget blev lite ostrukturerat trots mina försök att hålla strukturen. Förstår ni vad jag är ute efter, skriv gärna fler typer av antagonister eller vad som helst annat som passar in i tråden, för den delen. Annars kan ni be mig förtydliga så ska jag göra om.
Det största problem jag identifierat, som gör att jag känner att historien inte håller, är att jag inte kan skapa en antagonist som jag är nöjd med. Minst en person har hittats död vilket satt fart på de två protagonisternas skrämmande undersökning. Men hur ska jag kunna sy ihop säcken om jag inte ens vet vad de ska komma fram till?
Därför funderade jag igår länge och väl på vad jag egentligen har för alternativ, vad det finns för olika typer av antagonister som använts i skrämmande litteratur, film och tv-serier.
Jag tänkte att jag presenterar några olika typer som kan användas i olika skrämmande sammanhang, så får ni hemskt gärna komplettera med fler varianter ni kommer på. Men försök att inte spoila några specifika verk, det är så trist att intet ont anande plötsligt läsa att "Kocken i Lady och Lufsen inbillar sig hela historien under en psykos!!!".
Då kör vi. Jag gör en indelning i två varianter:
De som är effektivast att visa upp i all sin prakt - mänskliga antagonister
Kallblodig mördare. I historier där flertalet mord äger rum fungerar kallblodiga, gärna brutala, seriemördare ypperligt som antagonister. I vissa historier är även denna mördare kannibal, vilket förstärker den obehagliga känslan ytterligare.
Den besatte. En typ som är närbesläktad till den kallblodiga mördaren är den besatte. Det kan helt enkelt handla om en vanlig människa som via en förtrollning, en demon eller liknande har förvandlats till en mördare.
Psykisk sjukdom. När huvudpersonen utsätts för allsköns kusligheter, och twisten i slutet är att huvudpersonen är psykiskt sjuk och bara har inbillat sig allt det otäcka. Exempelvis kan personen ha multipla personligheter. Det här greppet fungerar väldigt bra när det görs snyggt, alltså när man som åskådare inte förstår att det kusliga bara finns i huvudpersonens hjärna. Dock blir det platt fall i de fall där det är uppenbart från tidigt skede att personen är psykiskt sjuk.
Jag tycker även att detta grepp är lite för vanligt, det blir allt svårare att komma undan med denna lösning. Varje kreatör borde begränsas till max ett tillfälle i sin karriär att köra på psyk-kortet.
Hemliga sällskap. Kulter som i hemlighet arbetar mot ett ondskefullt mål. Lika uttjatat som psykiska sjukdomar, kan jag tycka.
De som är effektivast att inte visa upp till fullo - övernaturliga antagonister
Monster. Nu börjar vi genast komma in på det svåra. Det är nämligen SVÅRT att komma undan med uppdragna mungipor efter att ett monster har figurerat som antagonist. Inbillar jag mig i alla fall, men jag blir gärna motbevisad och uppläxad med lite monster-teori. Jag menar helt enkelt att ett monster som fysiskt uppenbarar sig känns omöjlig att beskriva på ett stämningsfullt och skrämmande sätt. "den har två huvuden! I armhålorna! Och gröna tentakler med äckliga sugproppar! Och tusen ögon!"
Väsen. Jag vet inte om jag varit med om några väsen från folktron som skrämmande antagonister, men då jag själv tycker att den nordiska mytologin är så stämningsfull så tänker jag att det kanske vore möjligt att skapa något skrämmande utifrån detta.
Spöken. Spöken är förstås vanligt att använda. Japanska flickor i vit klänning, vanliga lakan-typen och alla möjliga andra varianter. Spöken kan vara väldigt skrämmande i rätt sammanhang, men det är som vanligt viktigt att man som mest får smakprov på dem.
Det känns som att inlägget blev lite ostrukturerat trots mina försök att hålla strukturen. Förstår ni vad jag är ute efter, skriv gärna fler typer av antagonister eller vad som helst annat som passar in i tråden, för den delen. Annars kan ni be mig förtydliga så ska jag göra om.
