Nekromanti Är retrovågen ett uttyck för osäkermaskulinitet?

[entomophobiac]

Och om någon tjej hade velat vara med och lira hade hon väl fått det?

Att "få vara med" är knappast samma sak som att känna sig välkommen eller att bli välkomnad. Det har gjort mig genuint mörkrädd att höra historier från tjejer som försökte "vara med" men som blev reducerade till något annat än jämlika deltagare i spelet och aldrig önskade sätta sin fot där igen. Oavsett om det rört sig om bordsrollspel, lajv, TV-spel, eller något annat. För att inte tala om hur sexuella läggningar kunde användas nedlåtande som skällsord eller svordomar. Eller överhuvudtaget hela jargongen i onlinespel när de tågade in på arenan. Jag tänker på det idag, men var i allra högsta grad en omedveten del av problemet när det begav sig.

Idag finns en medvetenhet—vi har upptäckt att representation spelar roll. Samtidigt är vår hobby större än någonsin. Ingen ska behöva en inbjudan för att "få" vara med. De ska bara kunna göra vad de känner för.

 

[Grisodlar'n]

Jag själv var inte med på 80-talet/tidiga 90-talet, då jag själv inte var med då, så jag kan inte säga tydligt om de som fick vs inte fick vara med och spela, utan detta kommer från åsikter från andra jag hört angående den tiden. Vill en skulle det också kunna finnas en diskussion om förändring vad gäller uppfostran: många gav sig inte in att spela då, eftersom tjejer fostrades till att "det inte var OK" att de spelade spel av olika slag. Jag minns liksom hur många häpnade av över att jag och min syster spelade tv-spel när vi var små på 90-talet, "för det gjorde ju inte tjejer", till exempel.

Däremot kan jag säga ett och annat om idag. En tid då rollspelshobbyn är det starkaste den har varit på länge (hence retrovågen). En tid då diskussioner om kvinnors inkludering i spelhobbyn (och därmed rollspelshobbyn) också är starkare än någonsin. Som en person som själv engagerar mig mycket i sådana frågor har jag också ganska ordentligt med många jag känner som pratar om det och jag har träffat så många kvinnor/icke-binära som antingen vittnat om hur blivit direkt utestängda från att vara med att spela, aktivt retats eller inte tagits på allvar, ofta med syfte att hålla dem borta. För att inte tala om direkt sexism de upplevt, arrangörer som inte lyssnar när de känt sig otrygga och såklart mängden övergrepp (detta mer inom lajv). För att inte tala om all subtil gatekeeping, där i allt från reklam till diskussioner från spelare ofta försöker utmåla det som att "det inte är för dem", nästan som att det aktivt försöker hålla dem ute, till elitism där de ifrågasätts hur legitima de är. Sedan har vi alla sexuella trakasserier, något som ännu fler får utstå om du tittar på digitala spel, där det inte är ovanligt att få random män som försöker skriva sexuella inviter eller rentav få dickpics. Samtidigt som hur många av oss får höra att vi ska bli lite hårdhudade när vi lyfter det här, trots att de flesta män som får höra det inte får utstå saker ens i närheten av detta. Att ställa frågor som att vilja spela ett spel skapat av kvinnor eller ens med kvinnor i huvudrollerna kan bemötas med en sådan hatstorm att personer tvingas lämna forum och grupper för att undgå den.

Detta är alltså i nutid. En "bättre tid" då feminismen har vuxit sig starkare. Då fler och fler kvinnor kommer in i hobbyn, arrangerar och flera är framgångsrika skapare och arbetar med detta. Om detta är vad som sker idag är det inte svårt för mig att se det som de som var med på 80 och 90-talet och säger att de inte släpptes in som sant.

Gällande uppfostran och dylikt, det är nog inte bara tjejer som får höra att de inte ska slösa bort tid med spel. Men mer vet jag inte om det då jag varken är tjej eller är förälder. Rollspel betraktas dock fortfarande som lite nördigt skulle jag vilja säga. Man är lite eljest om man ägnar sig åt att spela rollspel. Att spela klassiska brädspel eller det supernya frågespelet på julafton är däremot helt legitimt och moget, tydligen.

Jag är heller ingen expert på digitala spel. Menar du t ex på Twitch? Det är säkert många män som flåsar över tjejerna som lirar, visst. Men många lever ju på att få gåvor från just dessa män också. Jag såg en intressant Youtube-video om just en sådan kvinna, och en man som hade varit hennes moderator, blivit kär i henne och skänkt henne en massa saker. Mitt hjärta ömmade inte för henne om jag ska vara ärlig. Jag önskar att folk ville titta på mig och skänka mig grejer när jag spelar NHL19 med mina lagkamrater online eller Red Dead Redemption 2.

Sedan det du skriver om nutiden om hur fler kvinnor har kommit in i hobbyn...Visst, det är jättebra att fler lirar rollspel/skapar rollpel, oavsett kön. Men det är väl ingen som aktivt har hindrat kvinnor genom åren från att skapa egna rollspel, söka jobb hos de stora rollspelsbolagen, etc? Det fanns ju kvinnor som skrev för Chaosium förr i tiden, när t ex Beyond the Mountains of Madness släpptes. Äventyrsspel hade ju Qvarnström och Gunilla Jonsson? ÄS hade väl inte stoppat någon kvinnlig motsvarighet till Granström om en sådan person hade dykt upp med material? Men fördelningen inom industrin kommer ändå aldrig att bli jämn, eftersom majoriteten kvinnor nog tycker rollspel fortfarande är lite meningslöst och töntigt, precis som de gjorde 1985.

 

[Tre solar]

Att "få vara med" är knappast samma sak som att känna sig välkommen eller att bli välkomnad. [...] Idag finns en medvetenhet—vi har upptäckt att representation spelar roll. Samtidigt är vår hobby större än någonsin. Ingen ska behöva en inbjudan för att "få" vara med. De ska bara kunna göra vad de känner för.

Jo, fast det är också en falsk dikotomi. Att tolvåriga Olav inte är lika medveten som 37-åriga är ju inte bara en funktion av kön, utan framförallt av generation och ålder. Och ffa är det inte en funktion av rollspel i sig.

Alltså: rollspel måste precis som alla andra aktiviteter reflektera över ett ojämställt förflutet. Men det är inte för att det förflutna var rollspel, utan för att det förflutna - där rollspel fanns - var (mer) ojämställt.

Och om ett barn säger "vem som vill får vara med" måste vi kanske acceptera att han/hon inte funderar över olika förutsättningar på samma sätt som en vuxen?

Jag ???tror att om tolvåriga jag hade haft tjejkompisar som spelade rollspel hade han varit supernöjd. Så problemet är kanske inte där. Men eftersom jag tror det, är jag också väldigt glad att människor har en chans att göra annat och bli annat än de var som barn.

 

[entomophobiac]

Alltså: rollspel måste precis som alla andra aktiviteter reflektera över ett ojämställt förflutet. Men det är inte för att det förflutna var rollspel, utan för att det förflutna - där rollspel fanns - var (mer) ojämställt.

Rollspel reflekterar just inte alls. Däremot måste alla som skriver dem—och gärna de som spelar dem—reflektera över hur hobbyn utövas, marknadsförs, och kommuniceras. Ingenting händer av sig självt eller i ett vakuum. Jag tror ju att vår hobby är större än någonsin delvis på grund av representation. Men vi kan alltid göra mer och sen ännu mer efter det. Hur du sedan får det dåliga välkomnandet att bli en "falsk dikotomi" förstår jag faktiskt inte överhuvudtaget.

 

[Tsianphiel]

Det fanns väl inga som hindrade vare sig kvinnor eller hbtq-personer från att spela rollspel på 80-talet? Var kommer detta ifrån?

Poängen med den här långa utläggningen är kanske inte jättetydlig men jag TL;DR den högst upp så att ni slipper läsa. Notera också att allt jag skriver i det här inlägget inte nödvändigtvis är fokuserat enbart på citatet ovan.

• Jo, det fanns de som aktivt hindrade marginaliserade grupper från att delta i att spela rollspel - mycket av inlägget nedan är exempel på sådana hinder.
• Jag tror att alla tre teorier som luftats i tråden är rätt. Jag tror att vissa spelar för att återta en förlorad manlighet. Jag tror vissa spelar för att de har mer tid och vill återuppleva sin barndom och jag tror att vissa spelar för att uppleva något de aldrig var välkomna i innan rollspelsboomen.

Den längre utläggningen:

Eftersom jag var med på 80-talet och spelade (jag började spela runt mitten på 80-talet) kan jag ju berätta om ett par men långt ifrån alla upplevelser jag har haft i samband med rollspel.

När jag tjatade mig till att få vara med och spela i min brors spelgrupp 1. var jag tvungen att be och be och be om att få vara med. Det var inget jag var direkt välkommen till. 2. En av de som deltog utnämnde mig genast till sin nemesis och ville inte vara med och spela när jag spelade. Han ångrade sig efter ett tag, eftersom min spelledare och min brorsas närmsta vän blev nära vänner med mig också, så han kunde inte undvika mig, men när han spelade med mig markerade han tydligt att han inte ville ha mig där, både genom vad han sade och hur han agerade.

Första gången jag gick in på Tradition i Stockholm (fanns bara i Sthlm och Gbg på den tiden) så frågade först en av butiksbiträdena om jag hade kommit fel, och efter kanske tio minuter kom den andra fram och frågade om jag hade kommit fel. "Vi säljer rollspel här. Tjejer gillar inte rollspel." Det upprepade sig vid flera tillfällen, och om jag köpte något så fick jag tacka nej till presentinslagning. Om det var killar med in var jag antingen deras flickvän eller bara en kompis som hängde med in.

Första gången jag var på konvent var jag en av runt, ja vad kan det ha varit? Runt 70 - 80 tjejer på ett konvent med dryga 800 besökare.

Jag har blivit sexuellt trakasserad av andra spelare, spelledare och besökare på konvent. Det har rört sig om allt från korkade kommentarer (vanligast) till att bli tafsad på, till att bli använd som något slags utlopp för min spelledares sexuella fantasier.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, och jag skulle också kunna dra upp alla diskussioner jag har varit med i eller varit fokus för på detta forum i dess ungdom när jag blivit kallad allt från idiot till rabiat feminist. Jag kan ju säga att det är bättre nu.

I vilket fall som helst - om vi bortser från att det ovan är typ tjugoelfte gången jag har berättat för diverse individer om hur det var i rollspelens barndom och om hur tjejer inte känner sig välkomna i kulturen, så kan jag ju också tipsa om Susal Faludis bok Backlash som handlar lite om vad trådstarten diskuterar.

Delvis tror jag nämligen att Dante har rätt, att vi gärna går tillbaka till vår ungdom när vi blir äldre och får tid att ägna oss åt hobbies igen. Men jag tror också att foruminläggen som nämner det här med att hitta tillbaka till en identitet kan ha rätt, och att nostalgivågen för dem blir ett sätt att återta "manlighet" i brist på ett annat ord. Det handlar om att kunna leva upp till manliga ideal, att kunna vara den stoiska hjälten som fixar allt. Kevin Schut nämner i Desktop Conquistadors, ett kapitel i boken Gaming as Culture att det finns en rad manliga ideal som cementerats under århundradena både i normer och kultur, det äldsta idealet varandes den stoiske hjälten, men det finns även utrymme för ruggig manlighet som till exempel James Bond och Tarzan som sedan ställs emot idealet att inte ta något på allvar alls och bara vara lekfull. Det är så klart omöjligt att få alla de olika idealen att gå ihop, om man inte till exempel spelar dator- eller rollspel. Där går det utmärkt att vara både den eviga pojken och lekfull genom aktiviteten spela, samt antingen stoisk hjälte eller ruggigt manlig med magrutor genom vad man spelar.

 

[Grisodlar'n]

Att "få vara med" är knappast samma sak som att känna sig välkommen eller att bli välkomnad. Det har gjort mig genuint mörkrädd att höra historier från tjejer som försökte "vara med" men som blev reducerade till något annat än jämlika deltagare i spelet och aldrig önskade sätta sin fot där igen. Oavsett om det rört sig om bordsrollspel, lajv, TV-spel, eller något annat. För att inte tala om hur sexuella läggningar kunde användas nedlåtande som skällsord eller svordomar. Eller överhuvudtaget hela jargongen i onlinespel när de tågade in på arenan. Jag tänker på det idag, men var i allra högsta grad en omedveten del av problemet när det begav sig.

Idag finns en medvetenhet—vi har upptäckt att representation spelar roll. Samtidigt är vår hobby större än någonsin. Ingen ska behöva en inbjudan för att "få" vara med. De ska bara kunna göra vad de känner för.

Det är ingen mänsklig rättighet att få sitta vid mitt köksbord och lira t ex Call of Cthulhu eller Drakar och Demoner. Det är väl självklart att man behöver en inbjudan till mitt hem, allt annat tolkar jag som intrång och bemöter med det våld som krävs. Detsamma gällde i min kompiskrets 1985. Det är väl god ton att man frågar innan om man får vara med och lira innan man dyker upp med en cola och lite chips? Tro det eller ej, men de flesta rollspelssessionerna spelas i folks hem, inte på konvent. Och vad är det för prat om representation? Jag spelar med folk som jag känner och trivs tillsammans med, det är väl ingen som ska kvotas in med tanke på religion, sexuell läggning, hudfärg eller härkomst? Det gäller väl i din spelgrupp också? Nu är väl du lite antagligen mer social än vad jag är och har större umgängeskrets, min är ju tämligen snäv och jag lirar med folk jag känt sedan barnsben. En av dessa hade sin flickvän med en gång (hitills) och jag blev väldigt nervös av det. Inte p g a hennes äggstockar utan p g a mina psykiska problem. Jag blev extra nervös när hon direkt nämnde att vi hade likadana glasögonbågar för det betydde att hon hade suttit och tittat på mig utan att jag hade tittat tillbaka. Jag själv hade inte ens märkt att hon hade glasögon. Dessutom var jag SL på bortaplan och min Chromecast som jag tog med mig för att visa alla fina 1920-talsbilder över Monhegan Island fungerade skitkasst på hennes slöa nätverk. Så det blev lite extra Stesolid den dagen.

Vad jag tycker är synd är att rollspelshobbyn har blivit så politiserad. Drakar, alver, likätare och Cthulhu ska blandas upp i någon slags politiskt korrekt röra, allt ska synas, vridas och vändas på. Är det politiskt korrekt eller inte? Är det inkluderande? Ska det kvoteras in 50% kvinnor i kulten som förekommer i äventyret? Får Bengt som röstar på SD verkligen vara vara ordförande i rollspelföreningen? Jag avskyr också ordet rasifierad och all fixering vid begreppet ras. Vad är det för något? Jag förstår det inte överhuvudtaget? Jag känner inte igen min hobby längre ibland och det är därför jag inte lirar nya spel. Vi pratar aldrig om sådant kring spelbordet, har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. Vill någon göra en navajo-indian i Western så har väl inte jag något att invända mot det?

 

[Gabrielle de Bourg]

Gällande uppfostran och dylikt, det är nog inte bara tjejer som får höra att de inte ska slösa bort tid med spel. Men mer vet jag inte om det då jag varken är tjej eller är förälder. Rollspel betraktas dock fortfarande som lite nördigt skulle jag vilja säga.

Det finns dock en väldig skillnad mellan argumentet att "spela inte rollspel för att det är att slösa på tid" mot argumentet "tjejer spelar inte rollspel". Det finns mycket saker som vi kodar in i uppfostran att "detta gör inte det här könet". Spel, och bland dem, rollspel, har utan tvekan kodats ganska hårt inom detta. Det är på en helt annan nivå än att "det ska vara nördigt", utan att det just tyvärr är så hårt kodat att det har varit "vad pojkar gör" som gjort att många inte ens uppmanats att testa.

Jag är heller ingen expert på digitala spel. Menar du t ex på Twitch? Det är säkert många män som flåsar över tjejerna som lirar, visst.

Förlåt, men detta är en så jävla skev what-aboutism. Jag menar inte ens på Twitch. Jag menar överlag. För att ta mig själv som exempel så varje gång jag spelar online i något spel får jag meddelanden av killar som skriver "hey sexy" till mig. Jag streamar inte ens, men de ser min profilbild. Bara lite random, casual sexism i min inkorg.

I samband med detta gör det att många tjejer använder därför ibland voicemasks och icke-kvinnligt kodade användarnamn för att de vill slippa män som just beter sig så här mot dem. Eller bara tas på allvar: flera har vittnat om hur folk slutat lyssna på dem när de blivit "outade" som kvinnor. Vissa ljuger om att vara unga pojkar, för att då slipper de också sexismen.

(Skippar delen om streamers och gåvor, för det har inget med mina argument att göra)

Men det är väl ingen som aktivt har hindrat kvinnor genom åren från att skapa egna rollspel, söka jobb hos de stora rollspelsbolagen, etc? Det fanns ju kvinnor som skrev för Chaosium förr i tiden, när t ex Beyond the Mountains of Madness släpptes. Äventyrsspel hade ju Qvarnström och Gunilla Jonsson? ÄS hade väl inte stoppat någon kvinnlig motsvarighet till Granström om en sådan person hade dykt upp med material

Inte som vi har kännedom om. Men min fråga är: hur ska kvinnor börja skriva rollspel om flera inte får chansen att spela från första början?
Jag kan passa på att prata med Gunilla också, som jag känner privat. Kan återkomma mer vad hon kan säga om detta!

Vad gäller dator/tv-spelsbranschen kan dock flera vittna om att där är fallet så. Jag hänvisar i detta fall hit då det finns hård och konkret data på detta.

Men fördelningen inom industrin kommer ändå aldrig att bli jämn, eftersom majoriteten kvinnor nog tycker rollspel fortfarande är lite meningslöst och töntigt, precis som de gjorde 1985.

Då är min fråga: tror du att det är en genetisk grej som får tjejer att anse det? Att de "föds" till att se rollspelare som töntar och därmed ogilla rollspel? För det är faktiskt enda förklaringen jag kan se om dina argument ska hålla, eftersom du inte verkar tänka att det kan hänga ihop med uppfostran som gör att flera inte ens får prova och att jag har pratat med som sagt "hur de alltid velat prova rollspel, men aldrig fått chansen". Jag känner också flera som spelat rollspel i flera år, men som aldrig vågat åka på konvent eller ens gå med i diskussionsgrupper eller rollspelsforum, för att de har varit oroliga att de inte ska känna sig välkomna, eller ifrågasättas.

För, jag känner många kvinnliga rollspelare. Eller i alla fall kvinnor som spelar rollspel. Sedan jag har börjat spela rollspel har nästan alla grupper jag känner eller har spelat med haft nästan helt jämn könsfördelning. Denna har inte ens varit medveten, utan att det är en del av något "vi gör" i de kretsar jag hänger i. Det går såklart att diskutera att dessa kan ses som "nördiga", vilket i många fall stämmer (vi är sådana som kollar frekvent på superhjältar, spelar tv-spel och brädspel), men alltså, bland de flesta 20-30 åringar är det ganska standard, för alltså, mycket nördiga intressen är mainstream. Och jag har inte stött på någon som kallat rollspel för töntigt idag.

För jag tänker på en fråga om välkomnande: Hur välkomna tror du känner sig till hobbyn när du pratar om hur "majoriteten kvinnor tycker att det är töntigt"? Du tror inte att flera blir avskräckta om det är så?


Med detta tänker jag lägga ner diskussionen. Speciellt då vi säkerligen gått jätte off-topic vid det här laget.

 

[Tsianphiel]

En tid då diskussioner om kvinnors inkludering i spelhobbyn (och därmed rollspelshobbyn) också är starkare än någonsin. Som en person som själv engagerar mig mycket i sådana frågor har jag också ganska ordentligt med många jag känner som pratar om det och jag har träffat så många kvinnor/icke-binära som antingen vittnat om hur blivit direkt utestängda från att vara med att spela, aktivt retats eller inte tagits på allvar, ofta med syfte att hålla dem borta.

Jag var med på 80- och 90-talet och det du säger är helt korrekt. Det har tagit timmar, dagar, veckor och år av diskussioner runt spelkulturen för att ens komma till den plats där vi är idag där det faktiskt går att diskutera att det ens finns ett problem inom kulturen.

För att återkoppla till nostalgivågen - jag tror att en del av valen av rollspel som återuppväcks är baserade på gatekeeping. Jag tror att det finns de som gärna skulle återvända till tiden då det helt plötsligt dök upp random naken kvinna i illustrationerna, helt utan anknytning till texterna, och jag tror att det finns en ganska tydlig koppling mellan nutidens nostalgi och den faktiska återgång till konservatism som nu är på uppåtgång i både Nordamerika och Europa. Men jag tror också att det finns tydliga demokratiska krafter som motsätter sig denna uppgång och jag tror också att marknaden har blivit så stor att det är mer eller mindre ekonomiskt olönsamt att inte inkludera marginaliserade grupper i de större rollspelen. De spel jag har träffat på som är mest grisiga och sexistiska är trots allt mindre publikationer.

 

[Grisodlar'n]

Förlåt, men detta är en så jävla skev what-aboutism. Jag menar inte ens på Twitch. Jag menar överlag. För att ta mig själv som exempel så varje gång jag spelar online i något spel får jag meddelanden av killar som skriver "hey sexy" till mig. Jag streamar inte ens, men de ser min profilbild. Bara lite random, casual sexism i min inkorg.

I samband med detta gör det att många tjejer använder därför ibland voicemasks och icke-kvinnligt kodade användarnamn för att de vill slippa män som just beter sig så här mot dem. Eller bara tas på allvar: flera har vittnat om hur folk slutat lyssna på dem när de blivit "outade" som kvinnor. Vissa ljuger om att vara unga pojkar, för att då slipper de också sexismen.

(Skippar delen om streamers och gåvor, för det har inget med mina argument att göra)

Du får göra som jag. Jag har en profilbild av Bert Karlsson med en slickepott. Jag får aldrig några sexmeddelanden. Eller så kan du göra som en i onlinelaget jag spelar i (NHL), han använder aldrig mikrofonen. Vi har aldrig hört hans röst och vi har lirat ihop sedan 2007. Niemas problemas. Han kanske stammar, har gomspalt, kanske har social fobi eller nåt, men det funkar fint ändå. Det är ändå bara skitprat i headseten iallafall. Killen behöver ingen voicemask. Han har bara stängt av skiten och så är det med det. Du får gärna vara med och lira i vårt lag, men vi har inte god ton och spelar alltid ful grishockey. Du måste kunna spela fult. Men du kan muta våra röster när det blir för mycket målarsvenska.

 

[Grisodlar'n]

Jag var med på 80- och 90-talet och det du säger är helt korrekt. Det har tagit timmar, dagar, veckor och år av diskussioner runt spelkulturen för att ens komma till den plats där vi är idag där det faktiskt går att diskutera att det ens finns ett problem inom kulturen.

För att återkoppla till nostalgivågen - jag tror att en del av valen av rollspel som återuppväcks är baserade på gatekeeping. Jag tror att det finns de som gärna skulle återvända till tiden då det helt plötsligt dök upp random naken kvinna i illustrationerna, helt utan anknytning till texterna, och jag tror att det finns en ganska tydlig koppling mellan nutidens nostalgi och den faktiska återgång till konservatism som nu är på uppåtgång i både Nordamerika och Europa. Men jag tror också att det finns tydliga demokratiska krafter som motsätter sig denna uppgång och jag tror också att marknaden har blivit så stor att det är mer eller mindre ekonomiskt olönsamt att inte inkludera marginaliserade grupper i de större rollspelen. De spel jag har träffat på som är mest grisiga och sexistiska är trots allt mindre publikationer.

Menar du att konservativa amerikaner vill ha MER naket än vad det är nu? Nu ser man ju blottade kön i Game of Thrones på bästa sändningstid. Det hade aldrig gått för sig på 80-talet. Jag tror allt började med tv-serien Rome. I och för sig en riktigt bra serie, men med en del omotiverade könsinslag.

De demokratiska krafterna som kämpar för att motverka dessa random illustrationer av nakna kvinnor, vad tycker de om våldet i rollspel? Nästan alla vanliga rollspel har ju våldsinslag. Är inte det hemskare än ett par kvinnobröst?

 

[Tsianphiel]

Menar du att konservativa amerikaner vill ha MER naket än vad det är nu? Nu ser man ju blottade kön i Game of Thrones på bästa sändningstid. Det hade aldrig gått för sig på 80-talet. Jag tror allt började med tv-serien Rome. I och för sig en riktigt bra serie, men med en del omotiverade könsinslag.

Fråga de konservativa amerikanerna? Det här känns som ett derailande av vad vi faktiskt diskuterar. Kan du på något sätt knyta an till varför du anser att det är ett relevant argument för tråden?

EDIT: Kan ju också tillägga att HBO - som samtliga serier som du tar upp står för - är cable TV vilket har andra riktlinjer i USA än "vanlig" TV. FCC är väldigt strikta med nakenhet i markkanaler jämfört med kabel-TV.

De demokratiska krafterna som kämpar för att motverka dessa random illustrationer av nakna kvinnor, vad tycker de om våldet i rollspel? Nästan alla vanliga rollspel har ju våldsinslag. Är inte det hemskare än ett par kvinnobröst?

De demokratiska krafterna jag pratar om syftar på den politiska konservatismen som uppstått runtom i världen. Det finns inte en talesperson för dessa krafter, lika lite som det finns en talesperson för konservatismen.

När det handlar om våld i rollspel så kan jag meddela att det faktiskt skett en förändring även där, men den är nog mindre kontroversiell. Det finns nästan inga nuytgivna rollspel som jag läst som inte ägnar en del av regelmekaniken åt sociala konflikter. Det finns också åtskilliga rollspel som uttryckligen både genom mekanik och text fokuserar på annat än strid. Men du har rätt, en stor del av rollspel går ut på att strida, det är en del av maktfantasin. Det är också en del av den kulturella utvecklingen av rollspel.

Rollspel kommer ursprungligen från figurspel, som i sin tur sägs ha sitt ursprung i HG Wells Little Wars. Little Wars byggde på en krigssimulation som skapades av två preussiska officerare, far och son, om jag inte minns fel. Så hela premissen för rollspel bygger på strid och konflikt, men jag tror att även det kulturella arvet håller på att försvagas.

Jag tycker personligen att det är roligare att spela både rollspel och datorspel som är mindre stridsinriktade, så jag är bara glad över rollspel som Trail of Cthulhu, Ödesväktarna, Gudasaga, Blue Rose, Blades in the Dark, A Dirty World med flera som inte fokuserar särskilt starkt på strid alls. Jag och min spelgrupp har spelat Tomb of Annihilation och har lyckats undvika strid i flera sessioner och har haft väldigt kul. Tills en av dem baitade en T-Rex, men det var deras eget fel.

 

[Cassius]

Vem är Butler? Någon skolad person med teorier om hur det var kring vårt spelbord i Västerås ca 1985? Jag är en ensam nörd, det stämmer. Här skulle jag vilja använda engelskans alone, inte lonely, om skillnaden nu blir klar. Min existens kan vara sorglig enligt somliga som anser sig ha presterat mer i livet eftersom jag aldrig har blivit något, skaffat familj och dessutom har ådragit mig psykiska besvär. Grädden på moset var att morsan dog nu i februari. Men rollspel för mig handlar om ha roligt och att fly från det i mitt liv som känns ledsamt eller sunkigt. Jag finner det inte speciellt manligt att lira rollspel, lika lite som det är manligt att kolla på film, käka Stesolid, betala räkningar eller handla billig vaniljglass på Lidl. Det finns heller inget könsartat över att lira ett spel. Allt i världen handlar inte om könsidentitet, kuk och fitta, kampen mot patriarkatet eller vad det nu kan vara. Det är bara ett spel, en verklighetsflykt och ett tidsfördriv. Jag kunde lika gärna ha sysslat med ishockey, modelljärnvägar eller frimärkssamlande men nu blev det rollspel jag blev intresserad av när jag var 12. Jag är iallafall glad att jag inte har missbruksproblem, är kriminell, död, har MS eller har ungar med tre olika personer som folk jag känt sedan förr. Mina nördår har räddat mig från mycket skit. Min manlighet har dock ingenting med rollspel att göra, den har med min far att göra.

Har den identiteten hjälpt dig bli lycklig och må bra?

 

[Grisodlar'n]

Fråga de konservativa amerikanerna? Det här känns som ett derailande av vad vi faktiskt diskuterar. Kan du på något sätt knyta an till varför du anser att det är ett relevant argument för tråden?

Du nämnde ju nakenbilder i rollspel i samband med retrovågen och konservativa krafter i USA. Jag kanske tolkade det fel och trodde att det var de konservativa som ville ha mer random bröst i produkterna? Det kanske är en annan intressegrupp som arbetar för mer naket i böckerna, vad vet jag? Jag är konservativ, förresten. Men jag minns inga random nakenbilder i mina gamla rollspelsböcker. Det kanske var en nymf i Monsterboken 2 eller nåt som hade blottade bröst, men det är väl ganska naturligt. Vad ska en vattennymf med kläder till?

 

[Grisodlar'n]

Har den identiteten hjälpt dig bli lycklig och må bra?

Vilken identitet syftar du på? Min manliga identitet eller min identitet som rollspelare?

 

[Minimoni]

Snälla, vilken teori eller åsikt ni än har så försök tolka det jag skriver med så snälla ögon som möjligt för jag vill absolut inte starta någon konflikt.

Jag tror personligen inte retrovågen har speciellt mycket med att återvinna, hitta tillbaka till eller på annat sätt hitta någon sorts förlorad maskulinitet. Det finns säkert en och annan individ som gör alla möjliga saker på grund av oändligt konstiga anledningar, men retrovågen tror jag främst är det som Dante beskrev.

Jag har precis som de flesta andra här i tråden inga vetenskapliga belägg för det jag nu säger utan kopplar min högst begränsade kunskap till anektodiska upplevelser och vad andra berättat, så mycket är upplevelser eller andras upplevelser som givits vidare till mig. Jag är 37 år och började spela när jag var 14 om jag minns rätt, tråkigt nog har en av de som jag ”startade” rollspelsgruppen med avlidit i en flygolycka och finns inte längre med mig som vän och rollspelare, detta har ärrat mig djupt men nog om det. Det är dock sant att den grupp jag nu varit SL för i så många år oavbrutet har bestått av pojkar som vuxit upp och blivit män med familjer, jobb och allt det vanliga. Det fanns dock ett helt gäng 3-5 stycken tjejer som spelade rollspel i min klass i gymnasiet, de gillade dock mest Vampire och jag pratade mycket rollspel med dem men vi spelade inte tillsammans. Det skall dock tilläggas att pojkarna/männen och tjejerna/kvinnorna var precis lika inbjudande till respektive grupper men ingen nappade då det tycktes som spelgruppernas stil skiljdes åt för mycket.

Sen känner jag igen mig i att många tjejer tyckte att jag var skittöntig som spelade rollspel, och då var jag trots allt en av få som faktiskt öppet vågade erkänna att jag var rollspelare. Nu skall det ärligt sägas att nästan men inte riktigt lika många killar också visade öppet att de tyckte rollspelare som jag var töntar. Sen hände något, rollspel, datorspel, fantasy och sci-fi var plötsligt inte nördigt och det visade sig att alla, pojkar som tjejer, män som kvinnor höll på med något nördigt. Tror personligen att spel som World of Warcraft, filmer som LoTR, Star Wars och serier som GoT hjälpt till något enormt på den fronten.

Idag är min dotter som är åtta år med och spelar med min grupp ibland, och då anpassar vi självklart rollspelet till en åttaårings referenspunkter och vad hon tycker är kul. Vi har spelat Trudvang och min dotter älskade att slåss mot jättespindlar och försöka lista ut vem som var förrädaren i det äventyr vi då spelade. Nu säger hon att hon vill vara med och spela ASOIAFRPG men nej, det får vänta en del år till.

Det blev mycket utsvävningar och annat men självklart tycker jag hobbyn skall vara välkomnande till alla, jag vill att fler skall spela rollspel och inte färre. Detta av den själviska anledningen att om hobbyn växer så gör också utbudet av spel det, alla vinner! Men för att försöka återgå till originalfrågan, nej jag tror inte att retrovågen i någon stor omfattning alls är en sorts dold, omedveten eller medveten längtan till pojkrummet där tjejer inte fick komma in och där allt var bättre förr. För saker var inte bättre förr, en del saker från förr var jävligt bra, men de bra spelen eller delar av spel går ju att använda precis lika bra nu som då fast i en mer inkluderande hobby där fler vet att de är välkomna och kan känna sig hemma till skillnad från då rollspel var en skam att spela oavsett vilket kön man hade eller inte hade.

 

[Gurgeh]

MODERERING

Jag låser den här tråden, eftersom den:

1) Knappt har något med rollspel att göra.
2) Har en alldeles för dålig trådstart som inte argumenterar för sin tes över huvud taget.
3) Ser ut som ett billigt försök till trollning.

Jag ser att en del personer däremot försöker göra något vettigt av den. Om ni vill fortsätta de delar av diskussionen som faktiskt har någon substans och faktiskt handlar om rollspel kan ni starta en ny tråd med en tydligare frågeställning.

 

[Gurgeh]

YTTERLIGARE MODERERING

Eftersom tråden som ser ut som ett försök till trollning tydligen är ett försök till trollning enligt uttalanden på andra sociala media, stänger jag av Cassius i en vecka.