Zendo är ett bra brädspel.
När jag ska komma på en premiss i Zendo så är jag rättvis. Mitt ideal är att det ska gå två varv runt bordet, eller tre om vi är en mycket liten grupp. Försöker hitta en regel som varken är för lätt eller för svår.
När jag sen ska mästra den premissen så är det dags att byta hjärna helt. Då är jag en total skoningslös b____. Jag ruckar inte på vad som är bestämt. Skriver t.om. gärna ner premissen.
Zendo går nämligen att paja annars.
Säg att du tänker "det ska vara exakt en röd".
Och spelarna gissar "det ska vara minst en röd" och du känner för att vara schysst och göra det lättare så du fuskar och säger "ja".
Eller du känner för att vara oschysst och göra det svårare så du byter on the fly till en svårare premiss "det ska vara antingen exakt en röd eller exakt fyra gula".
Så fort dom närmar sig så ändrar du premissen.
Det är givetvis inte tillåtet och jag skulle aldrig bete mig så. (Är glad att i second edition så är det uppmuntrat att skriva ner regeln eller använda korten med förvalda premisser. Just för att sånt fuskande inte ska gå att göra.)
Men det är så jag känner det när folk pratar om oblorbigt spelledande. Och varför jag känner att blorbighet har räddat rollspel för mig. Gjort det till något alldeles magiskt.
När jag ska komma på en premiss i Zendo så är jag rättvis. Mitt ideal är att det ska gå två varv runt bordet, eller tre om vi är en mycket liten grupp. Försöker hitta en regel som varken är för lätt eller för svår.
När jag sen ska mästra den premissen så är det dags att byta hjärna helt. Då är jag en total skoningslös b____. Jag ruckar inte på vad som är bestämt. Skriver t.om. gärna ner premissen.
Zendo går nämligen att paja annars.
Säg att du tänker "det ska vara exakt en röd".
Och spelarna gissar "det ska vara minst en röd" och du känner för att vara schysst och göra det lättare så du fuskar och säger "ja".
Eller du känner för att vara oschysst och göra det svårare så du byter on the fly till en svårare premiss "det ska vara antingen exakt en röd eller exakt fyra gula".
Så fort dom närmar sig så ändrar du premissen.
Det är givetvis inte tillåtet och jag skulle aldrig bete mig så. (Är glad att i second edition så är det uppmuntrat att skriva ner regeln eller använda korten med förvalda premisser. Just för att sånt fuskande inte ska gå att göra.)
Men det är så jag känner det när folk pratar om oblorbigt spelledande. Och varför jag känner att blorbighet har räddat rollspel för mig. Gjort det till något alldeles magiskt.