Nekromanti Vad gillar du med DoD -85?

[Fiktionslek]

Jag hör inte till dem som tycker att DoD -85 är det bästa spelet någonsin, men jag tänkte ändå lista några områden där jag tycker spelet står sig fint jämfört med nyare spel. Bidra gärna! (Tråden är *inte* till för att lista negativa saker om spelet.)

* Det är jättebra på att göra det centrala spelarvalet genomskinligt. Om jag väljer mellan två handlingar vet jag mina chanser att klara båda. Jag gör inte valet i blindo som man gör när det handlar om tärningspölar och motslag.
* Anpassningsbarhet: Jag kan jag enkelt ändra reglerna så att de passar mig och min grupp. Jag kan enkelt använda spelet med en annan setting än den tänkta/implicerade.
* Bredd: Jag kan spela det här i en ålders- och smakheterogen grupp. Alla måste inte gilla precis samma sak, och alla måste inte vara vuxna.
* Rytm: Spelet går oftast snabbt på rätt ställen och bromsar in på rätt ställen. Ett svärdshugg tar inte en evighet att avgöra, och en armbrytning, ett schackparti eller en sjukdomskamp är inte över på ett ögonblick (p.g.a. motståndstabellen).
* Textkvalitet: Det har en välkorrad, avslappnad prosa, inte en adjektivsjuk, satsradad drapa.
* Omfång: Det är ganska matigt med text, men samtidigt väldigt långt från dagens 320-sidiga tegelstenar.
* Presentation: Det har en låda med häften, golvplaner, tärningar, rollformulär och figurer. Det är roligare än bara en bok, känner jag.
* Bokkvalitet: Det är ett hållbart häfte på riktigt bokpapper med ikoniska illustrationer, inte en tegelsten av glattiga fyrfärgssidor med generiska illustrationer.
* Enkelhet: Det tar två minuter att förklara reglerna och en sekund att förklara genren. Jag behöver inte skicka hem spelaren med boken och meddela att vi ses när vederbörande läst/pluggat in den.
* Komma-igång-tid: Jag hinner göra rollpersoner och spela ett kort äventyr på ett par timmar. Jag måste inte boka ett särskilt möte där man bara gör rollpersoner.

När jag har kul med DoD -85 samverkar de här faktorerna. Jag tycker jag har spel som på enskilda av dessa punkter är ännu bättre och spel som är bättre på helt andra punkter. Men jag är inte jätteförvånad att det finns folk som tycker DoD -85 fortfarande är bäst, och jag tycker det är spännande att försöka förklara detta speltekniskt snarare än att avfärda deras intryck som okunniga, nostalgiska etc.

Vad gillar du med DoD -85?

Undrar

Christian

 

[Bifur]

Håller med om mycket av Fiktionsleks punkter. Två till
- Genre: Det är lättillgänglig generisk fantasy i precis lagom dos som "alla" kan relatera till. Det komplicerar inte sin spelmiljö.
- Utvecklingsbarhet: Det är utvecklingsbart trots de enkla grundkoncepten. Rollpersonerna kan genomgå förändringar utan att det kräver nya regelmassor. Det är lätt att tillföra en regel utan att det stör andra aspekter av spelet. (Kanske är detta samma sak som anpassningsbarhet ovan?).

 

[God45]

Det är BRP så det är lätt att spela, lätt att skapa karaktärer och lätt att modda.

 

[Khan]

/.../ med ikoniska illustrationer/.../

Fast är de inte ikoniska för att de är sprängfyllda med gamla minnen för större delen av rollspelssverige? DVS, inte ikoniska redan när spelet släpptes?

Sen att de är både bra och snygga är en helt annan sak.

 

[Ram]

* Arketyper. Det är enkelt att skapa en karaktär. Rulla grundegenskaper, välj en arketyp (med vissa begränsningar), välj färdigheter, skriv bakgrund om så önskas, handla lite utrustning. Klart.
* Färdighetssystemet är lätt och ganska klart. Färdigheterna är hyfsat relevanta men hindrar inte så mycket under spel.
* Precis lagom långt. Det innehåller "allt" man behöver för att spela. Till exempel monstersegmentet innehåller allt från småkritter via legendariska monster till drakar och demoner. Kampanjkapitlet är även det skapligt.

 

[Gurgeh]

Det är verkligen ett rollspel som innehåller precis det det behöver innehålla, men inte mer. Allting du behöver för att spela finns i boxen: reglerna, tärningarna och ett äventyr. Äventyret är tillräckligt tydligt och omfattande för att man som spelledare ska fatta grejen och kunna skriva fler äventyr i samma stil. Det finns regler för exakt det som behövs, men de är fortfarande så enkla att de går snabbt att lära sig och inte tar lång tid att applicera. Värld saknas, vilket också sparar tid, men den behövs inte. Allt man behöver är ett värdshus med en gubbe och en karta, en väg och en plats att slåss mot monster och hitta skatter på.

Det är på något sätt ett perfekt svenskt rollspel, eftersom det är så lagom!

 

[Organ]

För tydlighetens skull; vilken version är det som åsyftas? Är det den som i stort sett är identisk med den andra utgåvan, den sk "Svarta boxen", förutom att Spindelkonungens pyramid/Skelettbyns hemlighet var med? Eller är det Drakar och demoner Expert som ni kallar D&D-85?

 

[Fiktionslek]

Jag tog det som stod i hyllan och inte ligger nedpackat, och då var det boxen med Elric på, listad som "3e utgåvan" men ofta kallad 2.1. Den är utgiven 1985. Jämfört med föregångaren är den enligt uppgift bättre korrad och har bättre äventyr. Döda skogen etc. gavs ut till den här versionen.

Hälsar

Christian

 

[Mogger]

Kravlösheten, spelglädjen och enkelheten. För att nämna något som kanske inte nämnts redan. Det var inte så krångligt att spela DoD (och jag upplever samma nu när vi spelar Hjältarnas Tid f.ö).

 

[avatarex]

Jag tog det som stod i hyllan och inte ligger nedpackat, och då var det boxen med Elric på, listad som "3e utgåvan" men ofta kallad 2.1. Den är utgiven 1985. Jämfört med föregångaren är den enligt uppgift bättre korrad och har bättre äventyr. Döda skogen etc. gavs ut till den här versionen.

Finns det fler skillnader mellan DoD 1984 och 1985 (och hur stora är skillnaderna mellan dem och 1987 respektive 2016)?

 

[Fiktionslek]

Finns det fler skillnader mellan DoD 1984 och 1985 (och hur stora är skillnaderna mellan dem och 1987 respektive 2016)?

Jag är inte säker på att jag någonsin ägt 1984 års version, men kan i så fall inte erinra mig någon skillnad utöver korr/errata. Om jag orkar ska jag rota lite. Skillnaden mellan -82 och -85 är stor, dock. 82:an tycker jag känns märkligt klen mtp. att det fanns så fina förlagor (Worlds of Wonder och CoC 1) samt att Claes Malmberg var speltestare av båda om jag minns rätt. Han kände väl dessutom Steve Perrin. -87:an har jag aldrig ägt, men jag tror att det är helt ny text. 2016 års version ägde jag en kort stund men bytte väldigt snabbt bort. Även där var skillnaden stor och i mitt tycke definitivt inte till det bättre.

Hälsar

Christian

 

[DeBracy]

Mina favoritgrejer är hur man får fram värdena på sina färdigheter, ramen som används runt kapitelrubrikerna, och Whelan-bilden på boxen.

Jag från före femte mars 2015 hade också listat att det bara kör med en pöl med kroppspoäng och inte använder några kroppsdelar som en favoritgrej. Det skulle jag nog fortfarande uppskatta vid praktisk användning.

 

[DeBracy]

Finns det fler skillnader mellan DoD 1984 och 1985 (och hur stora är skillnaderna mellan dem och 1987 respektive 2016)?

”1985 års utgåva innebar i stort sett bara att stavfel och andra småfel från den föregående utgåvan rättats. ”

”Denna utgåva, "den gröna boxen", kom 1987 och innebar helt nyskriven text och nya illustrationer. Reglerna var identiska med 1985 års utgåva men vissa avsnitt hade förtydligats och några konstigheter rättats till.”

http://www.svenskarollspel.nu/wikia/Drakar_och_Demoner

 

[kaptendral]

Jag har visserligen bara spelat 87 och inte 85, men det som (enligt mig) är överlägset alla senare versioner (och Expert) är hur lite onödiga regler det finns. Göra en gubbe går snabbt, det är inga köp av färdigheter eller förmågor som måste planeras och optimeras, inga träffområden eller smärtpoäng, inga extrahandlingar som totalt sabbar striderna och så vidare. Det är bara att slå grundegenskaper, välja färdigheter och lite utrustning (det enda steget som kunde förbättrats med startpaket tex) och köra. Jag är precis noll sugen på att spela Expert, 91 eller Chronopia, men 87 skulle jag absolut kunna tänka mig.

 

[Guest]

Det är små skillnader, men om man skärsådar dem så är det mer än stavfel som skiljer -84 och -85.
-84 har t.ex. den användbara färdigheten UNDVIKA, vilken endast trollkarlar kan välja som startfärdighet (trollkarlar är f.ö. de enda som kan starta med Övertala, vilket hänger kvar i -85).
-85 tillför färdigheten HASARDSPEL.
Det är något med grundegenskaper och träning som skiljer också.
Liknande errata var väl iofs att betrakta som standard vad gällde den tidens rollspel.

 

[Fiktionslek]

Det är små skillnader, men om man skärsådar dem så är det mer än stavfel som skiljer -84 och -85.
-84 har t.ex. den användbara färdigheten UNDVIKA, vilken endast trollkarlar kan välja som startfärdighet (trollkarlar är f.ö. de enda som kan starta med Övertala, vilket hänger kvar i -85).
-85 tillför färdigheten HASARDSPEL.
Det är något med grundegenskaper och träning som skiljer också.
Liknande errata var väl iofs att betrakta som standard vad gällde den tidens rollspel.

Spännande! (Gud vad nördig jag är, jag tycker verkligen det är spännande! ) Det måste jag genast kolla!

C

 

[Guest]

Det finns en lista med ändringar i någon tidig Sinkadus, nummer två eller tre tror jag.

 

[Fjodor Pollett]

En fantastisk sak som är lätt att förbise är valet av ras för rollpersoner. Rollpersonskapitlet hänvisar till varelsekapitlet som inleds med en liten not om att det finns många sorters varelser och att spelledaren bestämmer vilka som finns i världen.

Dåså, säg efter mig i bokstavsordning:
Alv Anka Dvärg Demon Drake Enhörning Grottroll Grip Halvlängdsman Harpya Hippogriff Häst Jätte Kentaur ...

Vänta, häst?

Antagandet vi gjorde på den tiden var att man bara får spela varelser som har ett yrke angivet. I grundreglerna finns sju, i monsterboken (också från -85) finns sjutton spelbara raser totalt omoddat out-of -the-box, och om någon nödvändigtvis vill spela spöke eller drake räcker det att SL säger "den räknas som jägare" så är det bara att rulla på. Alla varelser följer samma regler och har tärningskombinationer för grundegenskaperna angivna.

För övrigt kom en artikel i sinkadus om talande djur som RP så det gick utmärkt att spela häst för den som var hugad.

 

[zonk]

En fantastisk sak som är lätt att förbise är valet av ras för rollpersoner. Rollpersonskapitlet hänvisar till varelsekapitlet som inleds med en liten not om att det finns många sorters varelser och att spelledaren bestämmer vilka som finns i världen.

Dåså, säg efter mig i bokstavsordning:
Alv Anka Dvärg Demon Drake Enhörning Grottroll Grip Halvlängdsman Harpya Hippogriff Häst Jätte Kentaur ...

Vänta, häst?

Antagandet vi gjorde på den tiden var att man bara får spela varelser som har ett yrke angivet. I grundreglerna finns sju, i monsterboken (också från -85) finns sjutton spelbara raser totalt omoddat out-of -the-box, och om någon nödvändigtvis vill spela spöke eller drake räcker det att SL säger "den räknas som jägare" så är det bara att rulla på. Alla varelser följer samma regler och har tärningskombinationer för grundegenskaperna angivna.

För övrigt kom en artikel i sinkadus om talande djur som RP så det gick utmärkt att spela häst för den som var hugad.

Hahaha, fan va skön stil! Låter grymt kul att spela. Får ha med det bland alternativen nästa gång jag spelleder fantasy. Kanske lite i stil med Goblin Punchs karaktärsklass Really Good Dog (iofs till DnD, men vafan..)
http://goblinpunch.blogspot.se/2015/...-good-dog.html

 

[Owlbearpig]

Motståndstabellen! Det är en elegant och användbar mekanik. Den går snabbt att läsa av (förutsatt att du har fjäskat lite för någon med tillgång till fotostatkopiator så att du inte behöver bläddra fram den), den tar bort matten från spelbordet, visar alla möjliga utfall på ett överskådligt sätt och gör det möjligt för SL att avgöra situationer på ett sätt som inte känns godtyckligt med ett enda tärningsslag. En bonus är att den får vissa spelare att känna sig smarta för att de kan räkna ut vad resultatet kommer att bli.