Nekromanti Den samlade tråden om story VS öppenhet och konsekvens

[ceruleanfive]

EDIT: Ta bort tråden, tack!

------------------------------------------------

I flera intressanta trådar har varit med och bidragit till att dra tråden OT, för att det funnits sidospår jag funnit väldigt intressanta. Det har dock vid flera tillfällen kretsat om samma sak. Därför tänkte jag göra en ansats att få de tankarna ventilerade här, istället för att kapa andra kloka trådar.

En stor del av rollspelandet för min del handlar om att agera utifrån karaktären, improvisera utifrån situationen, lösa aktuella problem och uppleva en tillfredsställande story. Alla handlar om att fatta snabba beslut och sen hantera konsekvenserna, samtidigt som handlingen förhoppningsvis förs framåt. Spänningen ligger i att se vilka konsekvenser som uppkommer av ens reaktioner, inte i huruvida man kommer tvingas att skapa en ny karaktär eller inte.

All form av rälsning är en balansgång på en knivegg, i min mening.

Som spelare är det inte kul att uppleva att ens handlingar inte spelar någon roll. Känslan av att man inte gör sina egna val sabbar dessutom inlevelsen rätt rejält. Samtidigt är det i min mening rätt otillfredsställande att spela meningslösa eller dramaturgiskt kassa scenarion. Med en SL som regisserar handlingen och diskret styr fram anmärkningsvärda situationer och klimax blir spelupplevelsen sjukt mycket bättre.

Håller inte alls med om att det är vanskligt att planera saker som ska spelas ut. Många av mina absolut bästa spelar- och SL-upplevelser har varit när allt fallit på plats som planerat. Det möjliggör mer cinematiska sekvenser – den sista pusselbiten faller på plats i det mest dramatiska ögonblicket, det episka klimaxet utspelar sig under de perfekta omständigheterna etc.

Alternativet är ju att höfta allt och låta det gå lite som det går, vilket är en rätt vild chansning. Ibland blir det bra, ibland blir det dåligt, ibland blir det bättre än man någonsin hade kunnat planera, ibland blir det såpass antiklimaktiskt att man helst bara lägger ned och går hem.

Jag vill att mitt rollformulär ska vara en resebiljett till ett spännande, intressant och farligt land, inte en biobiljett till en välgjord, dramatiskt tillfredsställande historia.

Och räls-sjukan härjade som tusan då (det var mycket värre på den fronten då än vad det är nu). Det som började hända var att med alla spelledarskärmar och sånt så kom det in trix, SL ljög för spelarna om spelets premisser. Och ju kändare dom trixen blev desto mindre började spelarna bry sig, engagera sig i det som hände, det började bli lite zilchplay-varning i värsta fall eller halvengagerat följespel av rälsade paths i bästa.

Så när jag startade min grupp hade jag en mix av traddare och totala nybörjare och jag ville bygga upp det förtroende för DM som urholkats under år av fubbande och fudgande i rollspelskulturen. Då tänkte jag på det där med hypermedialisering. Jag slog såklart alla slag öppet, men förklarade också vad slagen betydde, varför jag slog dom, jag visade sidor i modulen som dom redan varit på "se här ser ni hur vargarna kom in i bilden", jag visade statblocken "se och här är hur jag vet att skeletten har 13 i försvar". Och dom bara "jaja, Sandra, vi tror dig, du behöver inte" men jag trodde och tror fortfarande att den hypermedialiseringen gjorde nytta. Det gjorde spelet farligt igen.

…

Att jag är inte utlovad en story för min RP utan min bana kan sluta död på ett genomblött, iskallt grottgolv -- inte för att SL känner för att straffa mig, utan för att jag helt enkelt gjorde nåt misstag, tog en risk, eller bara hade otur.

Själv skulle jag irritera mig extremt mycket på om SL började envisas med att visa allting. Jag är inte ute efter den sorts spänning som kräver dödlighet i rollspel överhuvudtaget, så för mig går inget förlorat av att min rollperson inte dör av ett fumlat tärningsslag. Jag har inget behov av farlighet. Det värsta som kan hända i rollspel är för mig inte risken att dö, utan risken att inte lyckas lösa äventyret, inte lyckas räkna ut vem som var mördaren, inte lyckas räkna ut vem som låg bakom alltihop, etc. Det är risker som inte är relaterade till dödlighet, eller som ens kräver att SL talar sanning.

Tror knappast att vi alla kommer att komma överens om hur man EGENTLIGEN ska spela rollspel, men jag tycker oavsett att det här är ett intressant meningsutbyte.

 

[2097]

Nej fortsätt kapa, jag tycker det är bättre. En bauta-tråd kommer bli ännu svårare att hänga med i.
Däremot... länka gärna till inlägg du tycker är bra. Jag svarade på kranks inlägg i den andra tråden och vill fortsätta diskussionen där.

Håller med om att det var ett problem med flera olika trådar, men att skapa ytterligare en tråd var bara ytterligare ett problem.

 

[2097]

Och här har du mina tankar på ditt svar till krank

 

[ceruleanfive]

All right, det är ändå du som startat de flesta trådarna som diskussionerna äger rum i, så du avgör. Anmäler den här tråden för borttagning.

 

[RasmusL]

Det är ju en sån där "vad är det egentligen vi gör när vi spelar"-fråga och jag är personligen rätt hård förespråkare för strömlinjeformning, system does matter och att inte hålla på och blanda en massa olika aktiviteter under samma rollspelsparaply. Spelar vi The Daughters of Verona så är det fokus på storyn som helhet och att börja spela för att vinna med "sin" karaktär är då i mina ögon fel, när vi spelar DND4E så är det taktiska strider och att hålla på och karaktärsspela är då i mina ögon fel, när vi spelar A State of Mind så är det personliga dramat i fokus och att gnabbas om historisk inkorrekthet är då i mina ögon helt fel, osv. Detsamma gäller när jag spelar gamla "skitspel" som Drakar & Demoner och Vampire: the Masquerade: deras äventyr är skrivna som räls i 9 fall av 10 och då är det fucking räls som gäller, då får jag nöja mig med att vara en passiv åskådare, annars kan jag spela ett annat spel.

Lite djupdykning kring vad jag tycker gör ett bra dramaspel:

http://www.rollspel.nu/forum/main-ca...ama-reanimated

 

[2097]

Är du på GothCon, Rasmus? Har inte hunnit/tyat svara i PM än.
Skulle gärna höra din take i Räls: Berättade setups vs Osynliga "force"-knep-tråden. Hade just dom gamla skitspelen i åtanke där och ett sätt att köra dom mer above board.

 

[RasmusL]

Är du på GothCon, Rasmus? Har inte hunnit/tyat svara i PM än.
Skulle gärna höra din take i Räls: Berättade setups vs Osynliga "force"-knep-tråden. Hade just dom gamla skitspelen i åtanke där och ett sätt att köra dom mer above board.

Nej, jag är hemma över påsk

Hade uppdaterat lite dåligt i browsern och såg inte diskussionen om att flytta diskussionen, ska göra ett ryck och posta där istället lite senare!

 

[RasmusL]

All right, det är ändå du som startat de flesta trådarna som diskussionerna äger rum i, så du avgör. Anmäler den här tråden för borttagning.

Har tidigare varit omöjligt att få sina trådar borttagna, så lycka till!

 

[ceruleanfive]

Haha, ajdå. Vi får helt enkelt sluta posta i den och låta den dö.