ABC, du e mina tankar, DEF min spikklubba bankar..
I Drakar och Demoner Expert hade man en sådan uppdelning. Men man kallade det inte a-b-c-d-e utan man lät dessa mkt speciella färdighetter gå från 1 till 5, och så kom man ihåg att man inte skulle slå några tärningar när man använde dem, utan att det räckte med att veta att 4 = "väldigt bra" osv.
Man kallade de vanliga "chansfärdigheterna" för A-färdigheter och "1 till 5-färdigheterna" för B-färdigheter. Så det blir väldigt krångligt om du blandar in a-,b-,c-,d- och e-färdigheter när det redan finns något som heter A- resp B-färdigheter.
(Andra typiska B-färdigheter är "sjunga", "spela instrument", "smide" och liknande)
Personligen gillar jag Whitewolfs system bäst. De har BARA B-färdigheter, och i boken så står det alltså precis vad man kan och inte kan för varje färdighetsvärde under normala förutsättningar. Sedan har man en möjlighet att slå på sina B-färdigheter ändå, om man skulle hamna i en exeptionell situation.
Alltså, tänk dig att du spelar med en narr som har Gyckelkonster:2. Då kan du läsa i regelboken att 2 i den färdigheten betyder att "du kan jonglera med fem bollar eller tre mycket olika föremål, och du kan cyckla enhjuling samt göra baklängesvolter." Okej, då vet du ungefär hur duktig du är under normala omständigheter och kan alltså underhålla en vanlig bonde-publik med dina konster utan att slå några tärningar. När du däremot möter den Svarta Baronessan som kräver att få se ett dödsföraktande trix om du ska få behålla ditt huvud, då är det dags att plocka fram plastbitarna och slå för att se hur det går.
Det smarta med det här systemet är att det börjar i rätt ände. En vanlig människa vet ju ungefär vad han klarar under normala omständigheter, men han kan ju inte räkna ut sannolikhetskalkyler för huruvida han klarar specifika uppgifter när mycket står på spel. En läkarstuderande vet ju ungefär hur långt han har kommit i sin utbildning, men han har ju ingen koll på hur svåra praktiska uppgifter han kan företa sig under stress innan risken för misslyckande blir nästintill total. Det är däremot mycket enkelt med vanliga procentfärdigheter.
Tyvärr är Storytellersystemet rätt skabbigt när det gäller att slå dessa färdighetsslag (man måste sälja sin morsas njure för att ha råd med alla T10:or som används i ett vanligt slag) men ambitionen är helt rätt och bidrar med en realism och trovärdighet som effektivt hjälper en att se bortom alla siffror i spelet och komma i kontakt med rollpersonens riktiga personlighet. Nu upplever man ju situationerna precis som rollpersonen själv gör, inte från ovan, på en fjärran analytisk platform, med en massa kalkyler och variablar som omdet vore ett strategiskt datorspel.
/Rising
