Nekromanti [A Taste for Murder] Så som i himmelen.

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
w176, Gnomvid, en ickeforumit (?) och jag träffades i går. Frossade på kikärtsgryta och nybakt bröd i Gnomvids kök, och sedan spelade vi A Taste for Murder.

Jag gillade ATfM de första omgångarna, culture gaming på ett brittiskt lantgods under mellankrigstiden och en mordgåta där man inte behövde leta några ledtrådar var en vinnande kombination. Men med tiden försvann nyhetens behag och spelet kändes repetitivt och ihåligt.

Korpa har tipsat om att spela det med en grupp som bara har tjänstefolk som rollpersoner, något som känns lite subversivt mot spelets hela idé.

Eftersom alla spelat ATfM förr, men inte i tjänstefolksversionen så testade vi det.

--

Jag spelade Penny, en ung och tystlåten flicka kvinna som ägnade sig åt att bädda sängar och servera vid måltider.

Hon blev dränkt i brunnen inför andra akten och jag fick i stället spela den stilige Chapel från Scotland Yard som skickats för att utreda mordet.

Det visade sig att den snälla äldre pigan som lärt henne jobbet också hade hjälpt henne när hon fick missfall försökte para ihop henne med trädgårdsmästaren. Att den gravt alkoholiserade trädgårdsmästaren som sett mellan fingrarna på hennes äppelpallande, och hon var förtjust i var homosexuell och hade ett förhållande med husets herre, biskopen. Samt att stallmästaren i själva verket var hennes far, och att hon hade slagit spikar i hästarna (!) för att hämnas för att han övergivit henne och hennes mor.

Stallmästaren var mördaren, hans kärlek till hästarna var större än hans kärlek till dottern. Chapel hade genomskådat allt, och lät konstaplarna föra bort honom.

--

Tjänstefolksversionen funkade bra, aktivitetstabellen fick visa vad biskopens familj höll på med och tjänarnas scener blev stulna pauser och viskade konversationer i husets vrår.

Jag kommer nog inte att föreslå ATfM för spel någon mer gång, spelets problem är större än dess förtjänster. Men om vi skall spela kommer jag att föreslå att vi alla spelar tjänstefolket, speciellt om de andra också har spelat spelet förr.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
Jodå, ATfM är kul, men jag tycker att det har ganska lågt replay value. Har man spelat det 4-5 gånger är man nog rätt nöjd.

Själv finner jag att jag blivit rätt kräsen med vilka jag spelar det. Ganska mycket av spelet handlar om att två spelare rollspelar ett samtal som deras rollpersoner har, och de andra spelarna sitter tysta. Om alla vid bordet är underhållande rollspelare kan det vara ok att sitta och titta på, annars blir det fort en plåga. Första två-tre gångerna är man (eller iaf jag) så uppslukad av spelet att det inte störde, men när man kommer tillbaka igen tionde gången blir det en väldigt öm punkt.

Jag har spelat andra fokuserade spel som jag tycker har högre replay value, tex Zombie Cinema eller Montsegur 1244. The Daughters of Veronas introduktionsäventyr har jag nog spelat tio gånger nu, och det börjar bli lite tröttsamt, men där kan man ju spela andra historier också.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,511
Location
Göteborg
Jag har samma åsikt. A Taste for Murder är bäst första gången, och sedan börjar det kännas repetitivt. Skulle jag spela det igen så skulle jag bryta upp den överdrivet strikta scenstrukturen och kanske byta plats.
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
871
Location
Lule
Jag har faktiskt tidigare inte reagerat så mycket på ATfM:s svagheter, men efter att ha spelat och funderat så får jag väl hålla med om de finns (i mitt fall handlar det nog om att jag diggar premissen så mycket).

Att spela helt som tjänstfolk var ballt. Det förändrade spelet och tog - på gott och ont - bort överklassföraktet och karikatyrerna för att ersätta det med trovärdiga personer och trovärdiga personer. För första gången i ATfM brydde jag mig om min rollpersons öde!
 

Anarchclown

Swashbuckler
Joined
24 Apr 2010
Messages
2,358
Location
Stockholm
A taste for murder är det bästa "indie"-spel jag spelat. Men jag förstår helt klart att det kan förlora en hel del av sin charm efter några gånger. Man får väl helt enkelt se det mer som ett äventyrscenario än ett eget spel.
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
8,057
Location
Nordnordost
Intressant!

Vill du säga några ord om vilka tradspel du gillar, och andra indiespel du testat men haft mindre skoj med än ATfM?
 

Anarchclown

Swashbuckler
Joined
24 Apr 2010
Messages
2,358
Location
Stockholm
De tradspel jag gillar har väl varierat rätt mycket. Med tanke på att jag har en bokhylla med spel där jag bara saknar spel som börjar på Z,X,Å,Ä och Ö om jag inte minns fel så är det nog lättare att säga vad jag inte gillar. Jag gillar inte spel som är onödigt krångliga , som tar för lång tid att spela eller spel som saknar någon form av fantastiskt eller historiskt element som intresserar mig. Som mest har jag väl spelat Vampire: the Masquerade och Drakar och Demoner 91 i egenhändigt tillverkade settings, men har även väldigt mycket erfarenhet av både skrivna och egentillverkade settings till DnD 2-4.

Vad gäller "indie"-spel (Jag använder det nu i formen av mestadels spelledarlöst eller i alla fall samberättande i någon form. DVS den definition som vi här har börjat ta avstånd ifrån men som fortfarande är det bästa ord jag kommer på) har jag spelat Zombie Cinema, Fiasko, A taste for murder och gränsfallen Svavelvinter och Dungeon World.

Av dessa gillade jag Dungeon World för att det maskerade sig som ett "vanligt" rollspel och för att det var skitlätt och ganska smidigt även om jag pratat om att man kan få lätt drullefaktor i det om alla komplikationer blir att man klantar sig.

Jag gillade också A taste for murder. Premissen var bra, bjöd in till faktiskt rollspel på ett helt annat sätt än de andra och miljön var superb, den uppenbara uppmuntran till att spela helvriden lantadel var fantastisk och jag hade just sett Upstairs Downstairs. Systemet var också relativt lätt och gick faktiskt att manipulera på ett helt annat sätt än det kändes som i de andra spelen jag spelat. Jag kunde, med de tärningar jag hade mot någon få denna som hade många tärningar mot någon annat att manipulera denna åt mig tex, vilket jag tyckte var coolt.

Det borde dock verkligen göras en hack på spelet baserad på Arrested Development och förskingring eller något. :gremsmile:
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,511
Location
Göteborg
Anarchclown said:
har jag spelat Zombie Cinema, Fiasko, A taste for murder och gränsfallen Svavelvinter och Dungeon World.
Av dem håller jag med att AtfM är bäst, även om Fiasco har bättre återspelningsvärde (jag ignorerar Svavelvinter och DW såsom varande neotrad). Fiasco tycker jag är sådär och Zombie Cinema är jag inte alls förtjust i. Dock, som sagt, håller Fiasco bättre i längden, medan AtfM är kul första gången och sedan blir rätt repetitivt.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,957
Location
Stockholm
Jag gillade ej atfm annat än som settingbok. Det blev då statiskt fokus på två spelare i taget och mycket väntetid. Kanske är det bättre på färre spelare men på sex st blev det väl mycket väntan.

ZC däremot! Spelade på 7 lirare senast och det funkade felfritt! Hoppande jättemördarsniglar i ett Rom övervuxet av snabbväxande djungel till följd av att en meteorit landat på Jesus. Hell yeah!
 
Top