baron Max Durhal_UBBT
Warrior
Stone såg någonting i ögonvrån. Han riktade vapnet genast dit men såg bara en springande affärsman komma springandes i panik. Han tog sig vid tinningen. Han blödde ymmigt och hade bara ett skott kvar i sin Desert Eagle men skulle göra allt för att ta kål på den neslige lönnmördaren som satts efter honom.
Samtidigt sprang Johnny Sturmer genom parken. Han hade hört på radion att Stone befann sig i den södra sidan och han hade för länge sedan dragit fram automatpistolen för att bege sig dit.
Stone insåg att det skulle bli ojämnt. Han hade redan skjutit fem av männen som satts efter honom och han blödde ymmigt från såret i pannan. Han visste också att Triaden inte var att leka med. Då plötsligt såg han i telefonkiosken någon. Var det en pistol han höll. Han bestämde sig för att gå ner på knästående och sikta på telefonkiosken och skulle precis skrika åt mannen där inne att ge sig då han hörde ett skott. Han svängde genast åt vänster där skottet kommit ifrån. Nu kom det fler människor från det hållet springandes i panik men det som mest fångade hans uppmärksamhet var det barn som låg på marken med ett stort rött sår i bröstet...
Sturmer hade sprungit och till slut sett honom. Officern som hade fåt ett pris på sitt huvud stod där men hade ett sår i sitt skalliga huvud och hade som tur var inte sett honom först. När han riktade sitt vapen mot officern så hörde han människor som sprang bakom honom. De var inte så många dock, och var gaska långt ifrån, så han brydde sig inte om de. När han skulle skjuta Korpral Stone, krigshjälte och belönad med två purple hearts och faktiskt en svensk medalj som var det land han kom ifrån själv så kunde han inte låta bli att tänka på hur det kunde ha blivit om han hade fortsatt att vara deckare. Men nu siktade han och tryckte av och skulle precis ha fått iväg skottet om det inte blivit så att en av de individer som sprungit lite bakom honom, en kvinna,hade sprungit så fel, så nära, att hon hade puttat till mördaren, så att han hade missat med en hel meter och fallit till backen.
Stone hade hört var skottet och vände sig om ditåt. Han såg fortfarande dåligt men såg nu att mannen i telefonkiosken bara hade ringt i telefon och sprang nu skrämt iväg. Stone brydde sig inte om honom men såg nu att någon var i buskarna. Han tänkte dock inte döda lönnmördaren såvida han inte var absolut tvungen. Han frös dock till is då han såg att den som han förstod var mördaren höll en kvinna som gisslan, och höll i ett stilett. Han tittade in i mördarens ansikte. Han var inget vanligt råskinn utan en kalkyrerande maskin som skulle göra vad som krävdes för att överleva. Stone hade vid det här laget siktat in sig på mördaren, frågan var om han skulle klara av det. Mördaren såg på honom och skulle precis till att sikta och skjuta på honom själv med en automatpistol i sin andra hand då Stone avfyrade sitt vapen, helt iskallt, och mördaren föll till marken med en lång röd strimma blod från halsen. Men han tänkte inte ge sig så lätt utan skar ett sista snitt i kvinnans hals innan han föll. Det blev dock inget mer än ett sår då kvinnan bara sprang skrikande därifrån utan att ens röra såret.
Stone gick fram till mördaren. Han låg där med livet utrinnandes genoom sin hals. Han gav en sista blick till sin bane man som tirnade upp sig likt en stridens skugga innan allting svartnade. Han vaknade aldrig igen...
Baronen som gärna bränner ett par Daaktroende till frukost.
Samtidigt sprang Johnny Sturmer genom parken. Han hade hört på radion att Stone befann sig i den södra sidan och han hade för länge sedan dragit fram automatpistolen för att bege sig dit.
Stone insåg att det skulle bli ojämnt. Han hade redan skjutit fem av männen som satts efter honom och han blödde ymmigt från såret i pannan. Han visste också att Triaden inte var att leka med. Då plötsligt såg han i telefonkiosken någon. Var det en pistol han höll. Han bestämde sig för att gå ner på knästående och sikta på telefonkiosken och skulle precis skrika åt mannen där inne att ge sig då han hörde ett skott. Han svängde genast åt vänster där skottet kommit ifrån. Nu kom det fler människor från det hållet springandes i panik men det som mest fångade hans uppmärksamhet var det barn som låg på marken med ett stort rött sår i bröstet...
Sturmer hade sprungit och till slut sett honom. Officern som hade fåt ett pris på sitt huvud stod där men hade ett sår i sitt skalliga huvud och hade som tur var inte sett honom först. När han riktade sitt vapen mot officern så hörde han människor som sprang bakom honom. De var inte så många dock, och var gaska långt ifrån, så han brydde sig inte om de. När han skulle skjuta Korpral Stone, krigshjälte och belönad med två purple hearts och faktiskt en svensk medalj som var det land han kom ifrån själv så kunde han inte låta bli att tänka på hur det kunde ha blivit om han hade fortsatt att vara deckare. Men nu siktade han och tryckte av och skulle precis ha fått iväg skottet om det inte blivit så att en av de individer som sprungit lite bakom honom, en kvinna,hade sprungit så fel, så nära, att hon hade puttat till mördaren, så att han hade missat med en hel meter och fallit till backen.
Stone hade hört var skottet och vände sig om ditåt. Han såg fortfarande dåligt men såg nu att mannen i telefonkiosken bara hade ringt i telefon och sprang nu skrämt iväg. Stone brydde sig inte om honom men såg nu att någon var i buskarna. Han tänkte dock inte döda lönnmördaren såvida han inte var absolut tvungen. Han frös dock till is då han såg att den som han förstod var mördaren höll en kvinna som gisslan, och höll i ett stilett. Han tittade in i mördarens ansikte. Han var inget vanligt råskinn utan en kalkyrerande maskin som skulle göra vad som krävdes för att överleva. Stone hade vid det här laget siktat in sig på mördaren, frågan var om han skulle klara av det. Mördaren såg på honom och skulle precis till att sikta och skjuta på honom själv med en automatpistol i sin andra hand då Stone avfyrade sitt vapen, helt iskallt, och mördaren föll till marken med en lång röd strimma blod från halsen. Men han tänkte inte ge sig så lätt utan skar ett sista snitt i kvinnans hals innan han föll. Det blev dock inget mer än ett sår då kvinnan bara sprang skrikande därifrån utan att ens röra såret.
Stone gick fram till mördaren. Han låg där med livet utrinnandes genoom sin hals. Han gav en sista blick till sin bane man som tirnade upp sig likt en stridens skugga innan allting svartnade. Han vaknade aldrig igen...
Baronen som gärna bränner ett par Daaktroende till frukost.