Nekromanti Actual play: varför är så många rollpersoner assholes?
- Thread starter Magnus Seter
- Start date
.113
Swashbuckler
Nu kör vi inte actual play det lilla jag kör (iofs över Skype, så enda skillnaden är att vi inte spelar in det då) men jag är faktiskt något av ett asshole, men till mitt försvar så spelar jag en karaktär som spelleda ren gjorde åt mig och det är en half orc assassin/illusionist som är chaotic neutral, och ogillar planer (allt enligt SL) Jag har dessutom eventuellt någon sorts demon i mitt huvud som viskar åt mig att döda alla.
Jag tycker faktiskt jag beter mig ganska bra, om man bortser från när vi gick igenom en portal och kom fram bakom en ödleman/överstepräst framför sitt bugande folk och jag bara gick fram och greppade huvudet, skar av det och slängde det framför folkmassan.
Jag misstolkade eventuellt situationen lite och gick på instinkt. Jag tvekade lite när jag såg de förfärade helt vanliga ödlefolket med barn och allt som stod och gapade försenade i skräck, men då var det ju för sent. Jag var beredd att gå all in, mycket till rösten i mitt huvuds stora nöje men mina kompanjoner räddade situationen med lite annan magi som gjorde att vi istället flydde.
Men ja, jag har liksom karaktären mot mig (och det är ju faktiskt spelledaren som gjort karaktären). Sen har jag ju dessutom lite eget vett och känsla för när det faktiskt passar.
Och jo, de andra två kan ju rösta mot mig så det funkar ju faktiskt, likt firefly.
Assholes är iaf helt ok om de görs med finkänsla, eller att alla är med på det var väl ungefär det jag skulle komma fram till.
PS disguise self och charm person magin gör att det här med konsekvenser blir ganska lätt att komma undan
Jag tycker faktiskt jag beter mig ganska bra, om man bortser från när vi gick igenom en portal och kom fram bakom en ödleman/överstepräst framför sitt bugande folk och jag bara gick fram och greppade huvudet, skar av det och slängde det framför folkmassan.
Jag misstolkade eventuellt situationen lite och gick på instinkt. Jag tvekade lite när jag såg de förfärade helt vanliga ödlefolket med barn och allt som stod och gapade försenade i skräck, men då var det ju för sent. Jag var beredd att gå all in, mycket till rösten i mitt huvuds stora nöje men mina kompanjoner räddade situationen med lite annan magi som gjorde att vi istället flydde.
Men ja, jag har liksom karaktären mot mig (och det är ju faktiskt spelledaren som gjort karaktären). Sen har jag ju dessutom lite eget vett och känsla för när det faktiskt passar.
Och jo, de andra två kan ju rösta mot mig så det funkar ju faktiskt, likt firefly.
Assholes är iaf helt ok om de görs med finkänsla, eller att alla är med på det var väl ungefär det jag skulle komma fram till.
PS disguise self och charm person magin gör att det här med konsekvenser blir ganska lätt att komma undan