Nekromanti AD&D 2nd Edition Dungeon Master's Guide

[DanielSchenström]

Boken i titeln är nu 24 år gammal och är ett vanligt förekommande exempel när folk diskuterar dåliga spelledarböcker. En anledning som ofta framhålls är att stridskapitlet är detsamma som i Player's Handbook. En annan som är ny för mig är att den ger en massa dåliga tips och råd till spelledaren.

Senast jag läste den var ungefär 10 år sedan när jag recenserade en del produkter till Archers hemsida (som jag glömt namnet på). Mitt minne av den är att den är väldigt uppmuntrande och gav bra tips och råd.

Så nu tänkte jag läsa den ordentligt igen och se vad som står i den egentligen och inte bara i mitt dimmmiga minne. Ni som vill är välkomna att delta i denna "Daniel läser DMG och kommer med kommentarer".

Jag har precis börjat och kommit till sidan 13. Hittills har spelledarens roll beskrivits, olika sätt att ta fram grundegenskapsvärden för rollpersoner och vad man gör med "för bra" och "för dåliga" värden, rollpersoner från andra kampanjer, att ha flera rollpersoner, och börjat läsa om rollpersonsbakgrunder.

Mitt intryck hittills är att författaren uppmanar till att spelledaren ska ta aktiva beslut, ändra de regler som inte gillas efter att ha funderat över konsekvenserna och pushar för karaktärsgestaltning över rollpersonsoptimering.

 

[God45]

Det här ska blir riktigt intressant. Aldrig läst den boken särskilt noga. Hittils låter det ju som bra råd

 

[Storuggla]

Detta kommer att bli intressant!


Storuggla, bättre illusar

 

[Guest]

Låter grymt skoj!

 

[Björn Wärmedal]

Det här ser jag fram emot!

 

[DanielSchenström]

Jag ska försöka göra ett inlägg om dagen, troligen med helguppehåll, tills boken är avklarad.

Jag har nu nått sidan 16, och det kanske inte är en så lång bit till rent fysiskt men jag har läst slutet på rollpersonsbakgrunder och hela biten om rollpersonsraser. Och det finns en del intressant här som jag ska försöka presentera utan för stor personlig bias.

Det uppmanas att inte tvinga på rollpersonerna bakgrunder med en massa bagage utan att det ska komma från spelarna och att spelare som är nöjda med sina rollpersoner och kreativa kommer ge en nog med idéer.

Sedan kommer råd om två typer av problembakgrunder, adel/kunglighet och rikedom, och förslag på hur man löser det.

Nåt som understryks här är att spelledaren bestämmer, det är hans spel, och det är på honom som ansvaret läggs. När jag började spela var detta en självklarhet, och mycket hänger ju på en spelledare, men jag tror att idag så är det lite mer gemensamt. Att ha kul är allas ansvar, och att pejla av sina spelares önskemål kanske är viktigare än att stå fast vid ett impopulärt beslut som egentligen inte är av vikt.

Nu kommer vi till raser. AD&D 2nd ed hade tak för hur långt vissa raser kan nå i vissa yrken, och även förbud. Själva idénn är att människornas styrka är att de kan vara vad som helst och att de andra rasernas specialförmågor som mörkersyn och liknande ska balanseras på detta sätt.

Så man diskuterar vad som borde vara effekten av att man tar bort dessa tak och ger förslag och alternativ. Alternativen känns som de ställer till en del då de går ut på att man tar bort taken men ökar erfarenhetspoängskostnaden med en multipel mellan 2 och 4. Det kanske ger balans över tid, men det är inte svårt att förstå att det gör skapandet av äventyr och motstånd för en sådan rollpersonsgrupp svår då människorna kommer dra ifrån.

Man märker här också att författaren utgår från att alla spelare kommer göra allt de kan för att optimera sina rollpersoner och alltså alltid satsa på att välja den bästa rasen och det bästa yrket och att spelarna inte väljer från vad de är intresserade av att spela.
Min uppfattning är att det sällan är så annat än när folk är nya till rollspel. I och med det faller en del av resonemanget bakom.

Som en sidnot. Dessa regler angående nivåtak, det är en sån regel som känns som en naturlagsregel för mig, dvs att den används för att visa att i den verklighet som spelet utspelar sig i då är det såhär mer än en regel som är till för spelbalans. Människor har helt enkelt mer driv och en större inlärningsförmåga än andra raser när det gäller vissa saker.
Jag har själv kört både med och utan taken, och tja, utan tak tenderar att göra gladare spelare så det är standard.

Vidare kommer ett till alternativ där höga grundegenskapsvärden tillåter den rollperson upp till 4 nivåer extra.

Man tar också upp skapandet av nya rollpersonsraser och vilka restriktioner dessa ska eller bör ha. Här finns det flera saker som jag inte håller med själv, annat än rådet att reflektera över konsekvenserna mad andra raser. Här är en av gångerna där spelet tar en mer bestämmande ton mot spelledaren med att dessa riktlinjer ska följas.

Svårt att veta vilken vikt man lägger vid saker och ting och hur man tolkar ett "ska". Boken har redan sagt gör som du vill och är rätt generös med att repetera att det är SL som avgör vad han ska använda eller inte så därför kan sådant som ovan tolkas på olika sätt.

 

[DanielSchenström]

Då har vi kommit till kapitlet om klasser. Den som är alert har nog märkt att kapitlen i DMG speglar dem i Player's Handbook vilket även föregångaren gjorde.

Först förklaras en av grundpremisserna när det gäller klasser och nivåer i AD&D, att det bara är ett fåtal som är en karaktärsklass och har nivåer och att majoriteten av alla världens spelledarpersoner bara är vanliga level 0-personer. Alla som har nivåer och klasser är speciella på nåt sätt.

Därefter går man genom klassernas roll i samhället och vad som skiljer en av en klass från andra med samma bakgrund.

Man tar också upp högnivårollpersoner och ger förslag hur man skiftar kampanjfokus från monster- och skattjakt till annat för att inte tråka ut spelarna.

Ett i mina ögon lite bisarrt råd rör vad man gör med högnivåpersoner som pensioneras (dvs slutas spela med) som blir SLP istället. Man ska lämna över sitt formulär och all information till spelledaren. Det går inte bra med en kopia, kanske renskriven till och med? Det känns som vissa saker reflekterar författarens egen spelstil eller gruppregler.

Sist kommer ett stycke med en intressant alternativ regel, möjligheten att skapa en egen klass. I princip så väljer man alternativ för saker som vilken klass stridsförmåga, räddningsslag osv man vill ha och får en siffra som man multiplicerar erfarenhetskraven för varje nivå med.
Jag har aldrig använt den i spel men jag hade några spelare som testade den och det var väldigt lätt att göra väldigt nischade superkaraktärer. Inte undra på att det är många förmaningar och råd ikring detta. Ett spännande alternativ, men det kräver sin spelledare för att ha koll så att det är balanserat.

 

[God45]

Sist kommer ett stycke med en intressant alternativ regel, möjligheten att skapa en egen klass. I princip så väljer man alternativ för saker som vilken klass stridsförmåga, räddningsslag osv man vill ha och får en siffra som man multiplicerar erfarenhetskraven för varje nivå med.
Jag har aldrig använt den i spel men jag hade några spelare som testade den och det var väldigt lätt att göra väldigt nischade superkaraktärer. Inte undra på att det är många förmaningar och råd ikring detta. Ett spännande alternativ, men det kräver sin spelledare för att ha koll så att det är balanserat.

Jag är 100% säker på att det finns ett nummer av dragon magazine som uppdaterar och fixar det systemet. Men jag minns inte vilket...

 

[DanielSchenström]

Det finns nog inte nåt i regelböckerna som inte uppdaterades/ändrades/utökades i Dragon eller nån av extraböckerna som kom senare. Player's Option Skills & Powers hade ju ett alternativt rollpersonsskaparsätt det med. Men för denna läsning så är det boken för sig som får stå för sig själv.

Så vi har nått ett kapitel som behandlar en av D&Ds beståndsdelar som många ogillar, livsåskådningar, eller alignments.

Kapitlet behandlar lisvsåskådningar för rollpersoner, för spelledarpersoner och för regioner. Det talar om hur man håller koll på rollpersonernas livsåskådningar, hur det styr spelledarpersoner, och hur man kan använda det som grundläggande drivkraft i en spelvärld och kampanj. Slutligen tar de upp regler kring detta som exempelvis dyrare nästa grad ifall man byter livsåskådning.

I det här kapitlet får vi en spännande mening om att man ska diskutera tolkningen av en livsåskådningen med en spelare ifall man tycker denne spelar rollpersonen fel gentemot dens livsåskådning. Varför? För att världen är inte bara spelledarens, den är spelarnas också. Det är lite motsägelsefullt eftersom man propsat på att det är spelledarens spel och denne bestämmer tidigare.

Här finns också en mening som jag vet att en del irriterar sig på som säger att good role-players kommer ta en ändring i livsåskådning som en utmaning att använda sina färdigheter. Meningar som denna tolkar vissa som att en bra rollspelare är en som gilla att gestalta rollpersoner, till skillnad exempelvis mo folk som är duktiga taktiker i strid, smarta problemlösare och så vidare.

 

[Iskaral]

Min första erfarenhet av ADD var en grupp där man ansåg druider som ospelbara eftersom de var besatta av balans i världen. Druiden var opålitlig och skulle kunna byta sida mitt i en strid för att göra den mer rättvis

Edit: Alltså för att en druid måste vara "True Neutral" (enligt den spelgruppen alltså)

 

[DanielSchenström]

Min första erfarenhet av ADD var en grupp där man ansåg druider som ospelbara eftersom de var besatta av balans i världen. Druiden var opålitlig och skulle kunna byta sida mitt i en strid för att göra den mer rättvis

Edit: Alltså för att en druid måste vara "True Neutral" (enligt den spelgruppen alltså)

Jag tror att det är en godkänd tolkning, att vara True Neutral kunde spelas på olika sätt varav ovan var att verkligen dra en av varianterna till sin spets. Ibland får man kolla till spelets intention, det var sannolikt meningen att druid skulle vara spelbar.

Ett annat liknande fall gäller barbaren från 1st ed som inte kunde umgås med magiker förän efter några grader, men det var inte meningen att gälla inom äventyrargruppen.

 

[Iskaral]

Jag tror att det är en godkänd tolkning, att vara True Neutral kunde spelas på olika sätt varav ovan var att verkligen dra en av varianterna till sin spets. Ibland får man kolla till spelets intention, det var sannolikt meningen att druid skulle vara spelbar.

Ja det var nog meningen att den skulle vara spelbar. Dessutom, om jag minns rätt, stod det inte uttryckligen att druiden måste vara true neutral, bara neutral. Och då skulle neutral good/evil också vara tillåtna precis som i 3.0

 

[DanielSchenström]

Tillbaks till läsningen efter Gothcon lite IRL spelföreberedande.

Nu kommer vi till en kort sektion om färdigheter. Färdigheter dök upp i extraböcker i den första utgåvan och i 2nd ed är de frivilliga extraregler. Det mesta här är en diskussion angående realismen i färdigheterna (ingen enligt boken), vad som är tanken med dem, min/maxande, förslag på att skräddarsy dem för ens kampanj och skapandet av nya.

Författaren rekommenderar att man spelar med färdigheterna.

 

[God45]

Tillbaks till läsningen efter Gothcon lite IRL spelföreberedande.

Nu kommer vi till en kort sektion om färdigheter. Färdigheter dök upp i extraböcker i den första utgåvan och i 2nd ed är de frivilliga extraregler. Det mesta här är en diskussion angående realismen i färdigheterna (ingen enligt boken), vad som är tanken med dem, min/maxande, förslag på att skräddarsy dem för ens kampanj och skapandet av nya.

Författaren rekommenderar att man spelar med färdigheterna.

Färdigheterna var en av de allra värsta sakerna med 2ed. De gjorde att saker som att tända en eld som alla brukade kunna göra nu krävde en färdighet. Efter ett par expansions böcker blev det ännu värre, fejka sömn som sin egen färdighet helt okopplad till skådespelar färdigheten? Why?!

 

[denstore]

Jag tror att det skulle vara (enbart) neutral, och då inte Good eller Evil.

Oavsett så har jag aldrig tolkat det som att de väljer sida för att balansera. Snarare tvärt om, alltså inte väljer sida alls. Någon som låter naturen ha sin gilla gång, och vid situationer där han är tveksam istället föredrar att hålla sig objektiv.

 

[Iskaral]

Jag tror att det skulle vara (enbart) neutral, och då inte Good eller Evil.

Du har nog rätt i det, men då finns ju uttrycket True neutral.

 

[denstore]

Visst finns det folk (och böcker) som säger true neutral, men jag tror inte det var definierat så i spelet. Snarare användes true neutral, som en beskrivning av neutral, i förhållande till chaotic neutral och lawful neutral.

Om jag inte minns fel, så var exemplet i boken att en neutral druid bytte sida efter att först varit med om att slåss mot ett raiding warband, och sedan skydda samma warbands hemmaby från total utplåning. För mig känns det inte alls särskilt svårspelat.

 

[God45]

Visst finns det folk (och böcker) som säger true neutral, men jag tror inte det var definierat så i spelet. Snarare användes true neutral, som en beskrivning av neutral, i förhållande till chaotic neutral och lawful neutral.

Om jag inte minns fel, så var exemplet i boken att en neutral druid bytte sida efter att först varit med om att slåss mot ett raiding warband, och sedan skydda samma warbands hemmaby från total utplåning. För mig känns det inte alls särskilt svårspelat.

Det är från 3.0 men Scarred lands druiderna var gryma och fortfarande neutrala. De var fuck you! Jag gör det här för mig själv och för att världen inte ska gå under. Era tillfälliga lagar som bara varar ett par tusen år och era uppstudsiga nykomling gudar kan dra åt helvetet

Sedan finns det Villains by necesity druiderna som vet att om Law eller chaos, good eller evil vinner går världen under. Detta gör att de delar upp sig jämt för att neutralisera de olika sidornas övertag OCH varandra.

 

[Iskaral]

Sedan finns det Villains by necesity druiderna som vet att om Law eller chaos, good eller evil vinner går världen under. Detta gör att de delar upp sig jämt för att neutralisera de olika sidornas övertag OCH varandra.

Det där låter ju väldigt knepigt i en värld där godhet och ondska är absoluta realiteter.

Har synen på alignments ändrats mellan ADD och 3:e?

 

[God45]

Sedan finns det Villains by necesity druiderna som vet att om Law eller chaos, good eller evil vinner går världen under. Detta gör att de delar upp sig jämt för att neutralisera de olika sidornas övertag OCH varandra.

Det där låter ju väldigt knepigt i en värld där godhet och ondska är absoluta realiteter

Varför? Vinner de goda exploderar världen i perfekt ljus och perfektion och alla dör. Druiderna vill stoppa det, de goda tycker druiderna är fulla av skit.