En fåntratts bekännelser:
Okej, diskussionen är död som en dörrknopp, men jag har haft semester, så fuck you. Nu ska jag berätta min ställning till det hela:
"däremot tar jag stort nöje i att folk som protesterar mot att spelen blir för akademiska slänger sig med ord som resignation"
Okej, okej, bara för sakens skull:
I den tråd där jag använde "Aversion" och "Resignation" så var orden faktiskt två begrepp jag använde i en argumentation. Då var det alltså en poäng med att använda ord som inte kunde riskera att dyka upp i vanlig text. Sedan så skrev jag ju inte orden bara rakt upp och ner, utan jag satte dem i ett sammanhang så att man fick dem förklarade för sig.
Jag försöker alltid sätta "svåra" ord i ett sådant sammanhang att man förstår innebörden av dem även om man inte vet exakt vad de betyder. Ett (skruvat) exempel skulle kunna vara: "CoC:s regler lirar inte kongenialt ihop med den stämning som etablerats av H.P:s böcker. Själva essensen i Cthulhu-mythoset förvaltas ju egentligen mycket illa av grundreglerna, och man måste faktiskt frångå regelboken för att nå den speciella karaktäristiska skräckstämning som var H.P:s unika signum."
Jag tror faktiskt att man fattar innebörden, även om man inte vet vad exempelvis "kongenial" betyder. Jag vill tro att det är så mina inlägg läses, iaf.
Men visst, jag är en ordbajsare. Jag skriver gärna "redundant" istället för "överflödig" eftersom jag tycker att det är ett så vardagsvackert ord. Såsom emmanera, insinuera, invokation, eklektisk, juvenil. Det är små älskvärda undulater i min mun som jag bara måste få låta flyga fritt i luften.
Men jag hoppas att jag inte stänger ute någon. (När jag väl är riktigt svårläst så riktar jag mig ändå mot särskilda läsare och diskuterar något så banalt att allmänheten ändå inte skulle bry sig om de förstod vad jag pratade om)
Men "resignation" och "aversion" är så vackra (och användbara) ord att jag faktiskt tycker att alla ska lära sig dem. Så jag tycker bara det vore kul om de lärde sig dem genom mina inlägg.
/Riz
har en aversion gentemot akademiker som stoppar in onödigt krångliga (och fula) ord i förbifarten som om de tog för givet att alla fattade.