Japp, jag fick till slut för mig att faktiskt spela American McGee's Alice, ett datorspel jag har varit fascinerad av för dess underbara koncept: Alice åker in på sinnesjukhus, och underlandet blir mörkare. Titta bara på skrivbordsbilderna: (De är nog också det bästa sättet att etablera stämningen jag försöker uppnå)
Äldre bild, mörkare än de andra..
En favorit tillsammans med den förra
En till
Den här kan väl också få vara med..
Den galne hattmakaren är också för skön
Väl realiserat så var det inte mycket mer än ett rätt ordinärt tredjepersonskjutarspel. Visst, det härliga konceptet var kvar, och nivådesignen var lagom absurd, och ofta rätt härlig, men det var ändå rätt repetiva banor med fiender att döda igen, och igen, och igen..
Konceptet var alltså helbra, och spelet var rätt bra, men det kunde ha blivit så mycket bättre. (i min mening.) Jag satt och fantiserade om hur jag skulle lägga upp det - Olika slut, mindre repitivitet, större interaktion med andra.. fast som äventyrsspel skulle det inte heller funka.. Synd.
Då slog det mig: Det är ju i rollspelsform jag ska göra detta, det passar ju perfekt! Och det är därför jag skriver detta inlägg på rollspelsforumet. (Duh) Åh, och jag vill spelleda detta också, så Rasmus, Kalle, Elin, Max: Ni är nästan de enda jag träffar i verkligheten som jag känner att jag skulle kunna spelleda detta för på ett meningsfullt sätt.. (Och sedan så finns det några som säkert skulle gilla det, men inte skulle tolka det på samma sätt som jag.. Nåja, rälsning är dåligt, och huvudsaken är att man har kul, förstås.. ) Ni får gärna läsa vidare och kommentera, men då kan jag ju inte spelleda för er. I och för sig så kanske jag inte skulle orka spelleda för er ALLA, så.. Ja. Läs vidare om ni vill, och inte verkligen vill ha det här spellett för er. (Om ni ens läser detta inlägget.. )
Nog med ordbajsande. Över till visionen.
Historien börjar några år efter böckerna. Alice har vuxit upp till en tonåring, men en tid tillbaka har hon spenderat på sinnessjukhus. Hennes familj dog i en brand, och förlusten har traumatiserat Alice svårt.
Plötsligt får Alice besök av den vita kaninen som lockar med henne ner i underlandet. Underlandet (Fast jag ska nog göra som Disney och slå ihop underlandet och spegelvärlden - Det finns alltså två böcker) har under tiden förfallit till en sjuk och mörk värld där den genomkorrumperade hjärter dam härskar i ett perverst styre. (Okej, det här snodde jag rakt av från spelet, men visst är det en bra början?)
Alice själv är.. ja.. psykotisk. Här skiljer jag mig från spelet - I spelet så är hon bara psykotisk på det sättet att hon behåller lugnet i underlandet. Naturligtvis så kommer hon inte vara helt vansinnig, men lite labil och läskigt lugn/cynisk/hänsynslös är mitt mål.
Alice resa genom underlandet är en resa genom hennes eget undermedvetna, och genom att återställa underlandet så kommer hon att bearbeta sina egna trauman. (Oj. Djupt. )
Alice möter karaktärerna från boken, som den galna hattmakaren, tweedledee och tweedledum, tusenfotingen och hertiginnan, och dessa kan hon prata med, omvända, eller.. tja.. döda. -Dom är rejält skruvade allihopa. Den enda hon kan lita på sheshirekatten -som inte var så mycket att lita på från början ändå- och kanske kaninen. De olika karaktärerna och platserna kan symbolisera speciella delar av hennes psyke, omgivning och bakgrund.. (En hertiginna som tar aspekter av den av Alice hatade föreståndaren på psykhemmet, eller varför inte en föreståndare som Alice hatar men som hon egentligen är hemligt förälskad i! Hahahaaaa! Ja, det ska vara en djupdykning i psykologi och drifter detta.)
Genom sin resa samlar Alice mod och insikt för att konfrontera sin rädsla och trauma.. Insikt ja, kanske har hon förnekat vad det var som hände hennes familj egentligen? Flashbacks där det hela rullas upp för att komplettera bilden skulle kunna funka väl.
Mod och insikt ja, ifall jag ska ha någon form av värden i spel så tänkte jag mig ungefär "Viljestyrka" och "Insikt", som två värden man som SL kan anteckna lite löst och rådgöra sig av. Ni som har hört min uppdelning mellan "Starkt sinne" och "Öppet sinne" känner nog igen det här, och jag använde en liknande metod i norrlandsäventyret.
Viljestyrkan symboliserar Alice' mod att konfrontera och förgöra sina inre demoner, mental styrka och i viss mån "utpsykhetsfaktor". Kanske också en slags fysisk kraft i underlandet.
Insikt handlar om fantasi, och om Alice' insikt i sig själv och sina svagheter, sitt vansinne. Gör det lättare att anpassa sig, men gör henne samtidigt mer sårbar - För att erkänna sin egen sjukdom så måste Alice sätta sig och gråta ut, eller något liknande. Och vem tröstar henne då? Ingen. Kanske. I underlandet kan det användas som en slags magisk kraft - Att anpassa sig själv efter underlandet.
Andra spridda idéer är att rälsa, eller kanske bara öka stämningen, genom att läsa upp monologer, ungefär som man läste upp en av böckerna om Alice. Kan nog vara väldigt stämningsfullt, kanske beskriver jag den galne hattmakarens hus på ett sätt som anknyter till originalboken när Alice närmar sig det.
En tanke är också att hjärter dam låter Alice komma tillbaka till sjukhuset när hon har huggt ner hennes undersåtar med sin förskärare (Ja, hon SKA ha en förskärare! ), och plötsligt står Alice mitt i sjukhuset med en blodig kniv i handen och sjukhuspersonal och patienter ligger nedhuggna på golvet.. Sann bild? Tja, sedan dras hon tillbaka till underlandet, och jag tänker lämna frågan obesvarad..
Jag ser fyra möjliga slut på scenariot:
[*]Alice förnekar underlandet eller åtminstone att det är något fel på det. Tja. Så kan man också göra. Smaksätt med dreggel efter behag.
[*]Alice begår självmord och underlandet faller sönder även det och skänker smärtlös borttyning åt dess invånare.. Kanske till och med sheshirekatten försöker övertala henne till det? Detta kan göras som så att hon trycker ner en docka av sig själv (som samtidigt är henne själv.. Det är underlandet vi snackar om här, världen utan perspektiv! Typ.) under vatten.. Eller något sådant.. Jag gillar tanken på att spelaren får trycka ner Alice under vattnet medans hon kämpar emot.. Perfekt vore om Alice inte har mod nog, och släpper taget efter ett tag, och sitter där i vattnet, genomblöt och uppgiven.. Katten säger att det bara är smärtsamt en liten stund, och så blir det åååååååååååångest!
[*]Alice dödar hjärter dam och stampar sönder sina inre demoner. Hon kan nu leva ett riktigt liv, om än som lite psykotisk.
[*]Alice gråter ut. Nu ska ju Alice ha någon att gråta mot om det ska bli riktigt sött, men det blir lite långsökt om jag slänger in någon drömprins eller så.. "Ja, jag vakade över dig hela tiden" (du fantiserade om underlandet)
Alternativt så gråter hon i sin ensamhet (Muahahaha) men jag skulle vilja se att hon grät ut mot någon.. Tänk på "tala ut"- och karaktärsspelarmöjligheterna! Kanske mot kaninen som sedan visar sig vara fantasiaspekten av en riktig person på sjukhuset.. Alice kan nu leva ett riktigt liv, om än beroende av en specifik person eller som rätt ömtålig överhuvudtaget.
Det "lyckligaste" slutet som jag ser det skulle vara om hon först dödade och sedan grät ut, eller tvärtom.
Iofs så kanske spelaren tolkar Alice annorlunda, men jag tycker det är fint när folk gråter och tar hand om varandra.
Och ja, det blir nog ett enspelarscenario, detta. Visserligen så kan flera spelare spela olika aspekter av Alice, men jag tycker att en spelare ska få njuta av heeeela Alice' känslospektra. Visserligen så kan en spelare spela Alice' undermedvetna, alltså typ alla SLP:s, men vad ska jag som SL göra då? Och visserligen så kan en spelare spela kaninen eller katten som följer med henne, men Alice är ensam i böckerna, och borde allt vara det här också.
Scenariot kommer alltså handla om insikter, känslospel och lite skräck och sjukhet. Bilderna i början fångar det rätt bra. Intressant är också spelet mellan fantasi och verklighet. Kan fantasi vara mer verkligt än verklighet? Är det verkligen fantasi då? Tänk Kalle och Hobbe. Eller Alice i Underlandet.
Det var min vision.
Tankar? Vad är bra? Vad är dåligt? Vad kan man göra? Vad borde man göra? Jag känner mig rätt hemma i konceptet, så jag har beskrivit det rätt vagt. Kanske för vagt, jag vet inte. (Bilderna i början hjälpte nog) Provocera mig att gå in på detaljer!
Äldre bild, mörkare än de andra..
En favorit tillsammans med den förra
En till
Den här kan väl också få vara med..
Den galne hattmakaren är också för skön
Väl realiserat så var det inte mycket mer än ett rätt ordinärt tredjepersonskjutarspel. Visst, det härliga konceptet var kvar, och nivådesignen var lagom absurd, och ofta rätt härlig, men det var ändå rätt repetiva banor med fiender att döda igen, och igen, och igen..
Konceptet var alltså helbra, och spelet var rätt bra, men det kunde ha blivit så mycket bättre. (i min mening.) Jag satt och fantiserade om hur jag skulle lägga upp det - Olika slut, mindre repitivitet, större interaktion med andra.. fast som äventyrsspel skulle det inte heller funka.. Synd.
Då slog det mig: Det är ju i rollspelsform jag ska göra detta, det passar ju perfekt! Och det är därför jag skriver detta inlägg på rollspelsforumet. (Duh) Åh, och jag vill spelleda detta också, så Rasmus, Kalle, Elin, Max: Ni är nästan de enda jag träffar i verkligheten som jag känner att jag skulle kunna spelleda detta för på ett meningsfullt sätt.. (Och sedan så finns det några som säkert skulle gilla det, men inte skulle tolka det på samma sätt som jag.. Nåja, rälsning är dåligt, och huvudsaken är att man har kul, förstås.. ) Ni får gärna läsa vidare och kommentera, men då kan jag ju inte spelleda för er. I och för sig så kanske jag inte skulle orka spelleda för er ALLA, så.. Ja. Läs vidare om ni vill, och inte verkligen vill ha det här spellett för er. (Om ni ens läser detta inlägget.. )
Nog med ordbajsande. Över till visionen.
Historien börjar några år efter böckerna. Alice har vuxit upp till en tonåring, men en tid tillbaka har hon spenderat på sinnessjukhus. Hennes familj dog i en brand, och förlusten har traumatiserat Alice svårt.
Plötsligt får Alice besök av den vita kaninen som lockar med henne ner i underlandet. Underlandet (Fast jag ska nog göra som Disney och slå ihop underlandet och spegelvärlden - Det finns alltså två böcker) har under tiden förfallit till en sjuk och mörk värld där den genomkorrumperade hjärter dam härskar i ett perverst styre. (Okej, det här snodde jag rakt av från spelet, men visst är det en bra början?)
Alice själv är.. ja.. psykotisk. Här skiljer jag mig från spelet - I spelet så är hon bara psykotisk på det sättet att hon behåller lugnet i underlandet. Naturligtvis så kommer hon inte vara helt vansinnig, men lite labil och läskigt lugn/cynisk/hänsynslös är mitt mål.
Alice resa genom underlandet är en resa genom hennes eget undermedvetna, och genom att återställa underlandet så kommer hon att bearbeta sina egna trauman. (Oj. Djupt. )
Alice möter karaktärerna från boken, som den galna hattmakaren, tweedledee och tweedledum, tusenfotingen och hertiginnan, och dessa kan hon prata med, omvända, eller.. tja.. döda. -Dom är rejält skruvade allihopa. Den enda hon kan lita på sheshirekatten -som inte var så mycket att lita på från början ändå- och kanske kaninen. De olika karaktärerna och platserna kan symbolisera speciella delar av hennes psyke, omgivning och bakgrund.. (En hertiginna som tar aspekter av den av Alice hatade föreståndaren på psykhemmet, eller varför inte en föreståndare som Alice hatar men som hon egentligen är hemligt förälskad i! Hahahaaaa! Ja, det ska vara en djupdykning i psykologi och drifter detta.)
Genom sin resa samlar Alice mod och insikt för att konfrontera sin rädsla och trauma.. Insikt ja, kanske har hon förnekat vad det var som hände hennes familj egentligen? Flashbacks där det hela rullas upp för att komplettera bilden skulle kunna funka väl.
Mod och insikt ja, ifall jag ska ha någon form av värden i spel så tänkte jag mig ungefär "Viljestyrka" och "Insikt", som två värden man som SL kan anteckna lite löst och rådgöra sig av. Ni som har hört min uppdelning mellan "Starkt sinne" och "Öppet sinne" känner nog igen det här, och jag använde en liknande metod i norrlandsäventyret.
Viljestyrkan symboliserar Alice' mod att konfrontera och förgöra sina inre demoner, mental styrka och i viss mån "utpsykhetsfaktor". Kanske också en slags fysisk kraft i underlandet.
Insikt handlar om fantasi, och om Alice' insikt i sig själv och sina svagheter, sitt vansinne. Gör det lättare att anpassa sig, men gör henne samtidigt mer sårbar - För att erkänna sin egen sjukdom så måste Alice sätta sig och gråta ut, eller något liknande. Och vem tröstar henne då? Ingen. Kanske. I underlandet kan det användas som en slags magisk kraft - Att anpassa sig själv efter underlandet.
Andra spridda idéer är att rälsa, eller kanske bara öka stämningen, genom att läsa upp monologer, ungefär som man läste upp en av böckerna om Alice. Kan nog vara väldigt stämningsfullt, kanske beskriver jag den galne hattmakarens hus på ett sätt som anknyter till originalboken när Alice närmar sig det.
En tanke är också att hjärter dam låter Alice komma tillbaka till sjukhuset när hon har huggt ner hennes undersåtar med sin förskärare (Ja, hon SKA ha en förskärare! ), och plötsligt står Alice mitt i sjukhuset med en blodig kniv i handen och sjukhuspersonal och patienter ligger nedhuggna på golvet.. Sann bild? Tja, sedan dras hon tillbaka till underlandet, och jag tänker lämna frågan obesvarad..
Jag ser fyra möjliga slut på scenariot:
[*]Alice förnekar underlandet eller åtminstone att det är något fel på det. Tja. Så kan man också göra. Smaksätt med dreggel efter behag.
[*]Alice begår självmord och underlandet faller sönder även det och skänker smärtlös borttyning åt dess invånare.. Kanske till och med sheshirekatten försöker övertala henne till det? Detta kan göras som så att hon trycker ner en docka av sig själv (som samtidigt är henne själv.. Det är underlandet vi snackar om här, världen utan perspektiv! Typ.) under vatten.. Eller något sådant.. Jag gillar tanken på att spelaren får trycka ner Alice under vattnet medans hon kämpar emot.. Perfekt vore om Alice inte har mod nog, och släpper taget efter ett tag, och sitter där i vattnet, genomblöt och uppgiven.. Katten säger att det bara är smärtsamt en liten stund, och så blir det åååååååååååångest!
[*]Alice dödar hjärter dam och stampar sönder sina inre demoner. Hon kan nu leva ett riktigt liv, om än som lite psykotisk.
[*]Alice gråter ut. Nu ska ju Alice ha någon att gråta mot om det ska bli riktigt sött, men det blir lite långsökt om jag slänger in någon drömprins eller så.. "Ja, jag vakade över dig hela tiden" (du fantiserade om underlandet)
Alternativt så gråter hon i sin ensamhet (Muahahaha) men jag skulle vilja se att hon grät ut mot någon.. Tänk på "tala ut"- och karaktärsspelarmöjligheterna! Kanske mot kaninen som sedan visar sig vara fantasiaspekten av en riktig person på sjukhuset.. Alice kan nu leva ett riktigt liv, om än beroende av en specifik person eller som rätt ömtålig överhuvudtaget.
Det "lyckligaste" slutet som jag ser det skulle vara om hon först dödade och sedan grät ut, eller tvärtom.
Iofs så kanske spelaren tolkar Alice annorlunda, men jag tycker det är fint när folk gråter och tar hand om varandra.
Och ja, det blir nog ett enspelarscenario, detta. Visserligen så kan flera spelare spela olika aspekter av Alice, men jag tycker att en spelare ska få njuta av heeeela Alice' känslospektra. Visserligen så kan en spelare spela Alice' undermedvetna, alltså typ alla SLP:s, men vad ska jag som SL göra då? Och visserligen så kan en spelare spela kaninen eller katten som följer med henne, men Alice är ensam i böckerna, och borde allt vara det här också.
Scenariot kommer alltså handla om insikter, känslospel och lite skräck och sjukhet. Bilderna i början fångar det rätt bra. Intressant är också spelet mellan fantasi och verklighet. Kan fantasi vara mer verkligt än verklighet? Är det verkligen fantasi då? Tänk Kalle och Hobbe. Eller Alice i Underlandet.
Det var min vision.
Tankar? Vad är bra? Vad är dåligt? Vad kan man göra? Vad borde man göra? Jag känner mig rätt hemma i konceptet, så jag har beskrivit det rätt vagt. Kanske för vagt, jag vet inte. (Bilderna i början hjälpte nog) Provocera mig att gå in på detaljer!