Mask_UBBT
Hero
hejsan!
Jag har nu bestämt mej för att kicka loss med Öriket, mitt hyper-high-fantasy projekt... Dum term, eller hur?
Den har dock grund, i Öriket har jag planer på att lägga in ganska flippade saker, som Änglar, skorpionmän, flygande fiskar(+fiskzeppelinare, typ) och en massa annat mysigt joxx... 
...de som kommit hit har nog listat ut att jag inte ska ta så väldigt hårt på att det ska vara verklighetstroget...
Har dock tänk göra det Hyperfantastiskt, men jag tänkte fortfarande försöka hålla det lite med fötterna på jorden. Som nämndes i en disskution tidigare i veckan; det gäller att de små sakerna fungerar för att man ska kunna svälja de stora koncepten.
Exempel; jag har tänkt göra så att magi är vettigt. Detta kanske låter bekant, då jag försökte göra samma grej med sisu för inte så länge sedan ...
Skillnaden är; nu ville jag få Alkemi och alkemisk magi att fungera. För detta kände jag att jag var tvungen att bygga upp världen från grunden, med hjälp av de fyra elementen... Så jag bestämde mej för att göra det.
Till den som inte är intresserad av att läsa allt det här; v.g. läs längs ner.
<font size="3">Alkemi</font size>
Alkemi, läran om alltings ursprung och byggstenar, är en av de viktigaste kunskaperna för att förstå hur världen fungerar, och vad som ligger i grund till den. I Alkemin finns förklaringen till allt i världen, och endast genom alkemin kan dödliga lära sej kontrollera naturen och unviersum.
Alkemins historia
Alkemin som lära grundades av människor, då de började bli mer civilicerade, och har i allmänhet blivit känd som ’den Alkemiska skolan’.
Då den Alkemiska skolan var ny bestod den till en övervägande del av ren teori, filosofi och disskution, och ansågs till en början vara mer av en hobby för de rika och uttråkade. Alkemin hade därför från början en mycket utpräglad statustämpel ibland de rika, och var ett tecken på att personen i fråga var mycket vis. De sanningsenligt visa dock, såsom gudar, andebesvärjare och mäktiga naturväsen, såg på denna så kallade ’visdom’ som rent nonsens. Endast ytterligare en ointressant sport för rikemän.
Det kom dock att bli så att många av de rika och mäktiga blev verkligt intresserade i denna lilla lek, och flera hängav långa perioder av sina liv till att finna vad allting var uppbyggt av. Många gav sej ut på haven för att finna ’den slutgiltiga sanningen’ angående världen. Många stannade i sina slott och salar för att undersöka världen under förstorande glas och i bubblande kopparkittlar. Detta var vad som inledde tidskapitlet känd som Ealon, Rekognosceringen, och drog linjen för när människan hade lämnat barbari bakom sej och börjat söka ädlare sannigar.
Snart började stora upptäckter göras, som att flera naturliga fenomen, som sol och stjärnor, hade starka besläkningar. Man började utforska stjärnorna, och snart var en ny skola född, den Astrologiska och Astronomiska skolan. Man drog hjälp av den kunskap som stjärnorna kunde ge, och snart lärde man att stjärnorna även var grundade i samma fästen som flera av jordens rikedommar, vilket gjorde att många återigen vände blicken ner från stjärnorna och in i sina laboratorier. Där fann de efter långa studier att all skapelse, både på jorden och i stjärnorna, innehöll fyra olika ämnen; Jord, Luft, Eld och Vatten, i olika kombinationer och i varierande former. Detta var en stor upptäckt för världen, och gjordes enligt legenden i den skinande staden Hesio, på ön Arieus Oun. Detta ledde då till att människan, som nu sett minst två hundratal sommarsolar sedan Ealons begynnelse, utropade sej till bemästrare av världens yttersta mysterium, och förkunnade för världen att människans era, Maro Jalec, var inledd.
Samma år infördes den Astrala kalendern, ett sytem för att mäta tid i dagar, månar och år. År ett proklamerades av männskliga forskare och människans era var ett akademiskt faktum.
Under de tusentals år som följde började människor lära sej att förstå de fyra elementen, som de hade döpt dem till. Forskare tillbringade livstider att behandla de känsliga beståndspelarna och teckna ned de reaktioner som framstod vid blandning i olika situationer. Människan utvecklade snart den Alkemiska kartan, eller Alkemistens öga(se bifogad fil). Denna utgjordens av en cirkel uppdelad i fyra delar, en för vart element. Denna crikel delas återigen upp av en fyrkant i cirkeln, som demonstrerade hur de fyra olika grundläggande Tillstånden, Torrt, Kallt, Vått och varmt, är besläktade med varandra och elementen. Samma fyrkant delde även upp cirkelns yttre delar i de åtta olika influenserna, Krig, Makt, Girighet, Lugn, Fred, Givmildhet, Förståelse samt Oro, och beskriver även Influensernas förhållande till Element och Tillstånd.
Fyrkanten är i sej indelad i arton delar, uppdelade i tre ’cirklar’. Dessa är till för att man lättare ska kunna bedömma värdet på en plats på kartan, men fyller viss funktion. Ju längre in bland cirkarna man kan placera något, desto mer gudomligt är det. Inom den innersta cirkeln existerar endast gudarnas magier. Cirkeln brukar oftast målas kritvit.
Den andra cirkeln symboliserar de blandningar som människor och vanliga icke-djur består av. Utanför denna cirkel är allting som är nästan livlöst, som vanliga växter och dylikt. Utanför den tredje cikeln är allt som är helt livlöst, som sten och vatten.
Snart började olika naturmagier och astrala krafter nyttjas för att mer precist kontrollera de olika beståndsdelarna. Efter långa tider började människan utveckla sätt att själv skapa magiska krafter. Detta ledde snart till att människan ägde förmågan att skapa, men fortfarande är männsiakns förmåga för små för att kunna kontrollera alltet. Vissa teologiska filosofer hävdar att gudarna i själva verket bara är väsen som lyckats kontrollera något av de olika elementen så väl att de blivit övernaturliga väsen, alltså ställt sej ovanför elementen.
Alkemins grundtankar
Alkemi är till stor del ett filisofiskt ämne, varför de precisa tolkningarna är olika från plats till plats. De generella grundtankarna är dock som följer:
Välden, universum, och allting däri består av de fyra grundämnena, eller de fyra elementen. De olika elementen är Vatten, Luft, Eld och Jord. Vatten och Eld står i direkt motsats till varandra, och ständigt utkämpas en maktkamp emellan dem. Likaså är fallet emellan Luft och Jord. De element som INTE står i direkt mostats till varandra brukar ofta samspela på ett eller annat sätt, och så har De fyra elementen grundat Kyla, Väta, Värme och Torrhet. Dessa åtta komponenter är vad som sedan skapat världen.
Den eviga lagen om alltings motsats
All skapelse och alla företeelser har en direkt motsats, i någon form. Detta är universums sätt att balansera sej själv. Vart sinnestillsånd, var varelse har sin egen motpart. Det är dock ingen garanti att dessa två parter existerar i närheten av varandra, varken tid- eller rumsmässigt. De två olika motparterna hamnar ofta i svåra kontroverser, antingen rent omedvetet eller fullt frivilligt. Lysande exempel på detta är grundämnenea Eld och Vatten, som aldrig kan finnas på samma plats samtidigt. Liknande förhållanden finns emallan Luft och Jord, som inte heller, i ren form, på något sätt kan existera på samma plats. Ett exempel på en lite mer våldsam konflikt emellan två företeelser är värme och kyla, som orsakar atmosfäriska urladdningar i form av att moln att slunga ut blixtar då de två möts under fel förhållanden. I den mänskliga världen symboliseras detta av det tvåsidiga myntet, som av magiker anses vara den ultimata symbolen för oenighet och motparternas harmoni. Detta har gett uppskov till att magiker infört myntet Anthim, antisernas mynt.
Den eviga lagen om alltings motsats finns även symboliserad i allt övrig under och ovan himmelen. Var handling har ett direkt motstånd, och det rör sej bara om vad som för tillfället är mer gynnat än annat.
Alkemins påverkan på magiker
Att magier sätter sin prägel på sina utövare är det ingen tvivel om, och detta har en mycket enkel och självklar förklaring. Magiker använder sej av kraft som de alstrar och leder genom sitt eget väsen. Då magiker nyttjar de krafter som ursprungligen kommer från naturen, som i sin tur härstammar från Eld, Jord, Lufrt och Vatten, så kommer denna alstring sätta sin prägel på magikerns sinne och kropp. Inom en tid kommer magikern att dras emot den plats på den Alkemediska kartan där magikerns vanligast använda krafter är belägna. Magikern kommer alltså långsamt lämna den form som dene ursprungeligen var och förvandlas till ett väsen av sina magier.
Magiska stavar, spiror och spön
Den magiska staven är ett välanvänt magiskt föremål som uppfanns av gamla barbariska stammars schamaner, för att sedan bli adapterad av civilicerade magiker. Själva staven hade i början en naturreligiös mening, baserad i totemdyrkan, men då magiker undersökte denna vid senare tider blev de förvånade över den styrka som dess konstruktion erbjöd. Cylinderformen erbjöd en kanalisering av krafter som tidigare hade krävt stora ansträngningar, och det långa skaftet gjorde att kraften kunde ampliferas om staven var utformad att leda och förstärka kraften. För detta krävdes dock att denne var preparerad att klara detta, vilket gjordes med riter och talismaner. Riterna gick i princip ut på att ändra staven natur, så att den ständigt sökte att ändra sin omvärld till att bäst passa den kraft som staven var skapad att förmedla och förädla. Detta gjorde då att staven blev ett filter för den kraft som leddes igenom den, och sände ut den i renare form, vilket i sin tur ledde till att magikerns önskade effekter blev starkare.
I studier av stavens natur fann man dock att detta filter hade sina begränsningar. Stavens material gjorde att den inte kunde klara mer än vissa grader utan att själv förvandlas till magins kraftkälla. Olika material klarade högre grader av preparering, då vissa material innehöll starkare koncentrationer av rätt element. Stavar som skulle nyttjas av jordelementarikar utformades alltså av lämpligare av järn än av trä.
En annan begränsning som staven erbjöd var det faktum att vissa former av magier inte drog nytta av den grad av kanalisering som staven erbjöd. Detta gjorde då dessa magier för svårkontrollerade och blev då inte lämpliga för vissa bruk. De magier som blev mest lidande var de som till viss del baserades på det diffusa, såsom förbannelser och transformeringar.
Detta ledde då till utvecklingen av det magiska spöt och den magiska spiran. Ett magiskt spö var en kortare version av en stav, och var oftast emellan en aln och tre tvärhänder långa. Det magiska spöt var, till följd av sitt mindre format, mindre strikt i sin kanalisering av krafter, och var därför ganska dålig på att isolera en effekt på ett litet område. Många magiker kan dock se detta som en fördel, då det gör det möjligt att få en högre spridning på den magiska effekt man är ute efter. Därför är det vanligvis spön man använder för att
Spiran är ett mellanting emellan staven och spöt, och är ganska bra på att både kanalisera kraft till små och stora områden. Den är dock sämre på de bägge än sina släktingar, och används inte ofta. Spiran har dock fått en ganska stark plats som statussymbol, i och med att spiran ursprungligen var ett slagvapen, men har slutat användas för det ändamålet, och i samband med sina magiska kvaliteter blivit en symbol för värdslig och magisk makt.
Och sen har jag inte svamlat mer...
<font size="3"> Den andra biten </font size>
Nu undrar jag om det finns någon som kollat igenom beskrivningen av Öriket och kanske känner för att bli medkonstruktör?
jag tror nämlligen att ddet här är ett projekt som skulle må bra av massa skojsigt folk som sammarbetade och kom med förslag, istället för att jag skrev hela kitet...
/Mask
Jag har nu bestämt mej för att kicka loss med Öriket, mitt hyper-high-fantasy projekt... Dum term, eller hur?
Den har dock grund, i Öriket har jag planer på att lägga in ganska flippade saker, som Änglar, skorpionmän, flygande fiskar(+fiskzeppelinare, typ) och en massa annat mysigt joxx... ...de som kommit hit har nog listat ut att jag inte ska ta så väldigt hårt på att det ska vara verklighetstroget...
Har dock tänk göra det Hyperfantastiskt, men jag tänkte fortfarande försöka hålla det lite med fötterna på jorden. Som nämndes i en disskution tidigare i veckan; det gäller att de små sakerna fungerar för att man ska kunna svälja de stora koncepten.
Exempel; jag har tänkt göra så att magi är vettigt. Detta kanske låter bekant, då jag försökte göra samma grej med sisu för inte så länge sedan ...
Skillnaden är; nu ville jag få Alkemi och alkemisk magi att fungera. För detta kände jag att jag var tvungen att bygga upp världen från grunden, med hjälp av de fyra elementen... Så jag bestämde mej för att göra det.
Till den som inte är intresserad av att läsa allt det här; v.g. läs längs ner.
<font size="3">Alkemi</font size>
Alkemi, läran om alltings ursprung och byggstenar, är en av de viktigaste kunskaperna för att förstå hur världen fungerar, och vad som ligger i grund till den. I Alkemin finns förklaringen till allt i världen, och endast genom alkemin kan dödliga lära sej kontrollera naturen och unviersum.
Alkemins historia
Alkemin som lära grundades av människor, då de började bli mer civilicerade, och har i allmänhet blivit känd som ’den Alkemiska skolan’.
Då den Alkemiska skolan var ny bestod den till en övervägande del av ren teori, filosofi och disskution, och ansågs till en början vara mer av en hobby för de rika och uttråkade. Alkemin hade därför från början en mycket utpräglad statustämpel ibland de rika, och var ett tecken på att personen i fråga var mycket vis. De sanningsenligt visa dock, såsom gudar, andebesvärjare och mäktiga naturväsen, såg på denna så kallade ’visdom’ som rent nonsens. Endast ytterligare en ointressant sport för rikemän.
Det kom dock att bli så att många av de rika och mäktiga blev verkligt intresserade i denna lilla lek, och flera hängav långa perioder av sina liv till att finna vad allting var uppbyggt av. Många gav sej ut på haven för att finna ’den slutgiltiga sanningen’ angående världen. Många stannade i sina slott och salar för att undersöka världen under förstorande glas och i bubblande kopparkittlar. Detta var vad som inledde tidskapitlet känd som Ealon, Rekognosceringen, och drog linjen för när människan hade lämnat barbari bakom sej och börjat söka ädlare sannigar.
Snart började stora upptäckter göras, som att flera naturliga fenomen, som sol och stjärnor, hade starka besläkningar. Man började utforska stjärnorna, och snart var en ny skola född, den Astrologiska och Astronomiska skolan. Man drog hjälp av den kunskap som stjärnorna kunde ge, och snart lärde man att stjärnorna även var grundade i samma fästen som flera av jordens rikedommar, vilket gjorde att många återigen vände blicken ner från stjärnorna och in i sina laboratorier. Där fann de efter långa studier att all skapelse, både på jorden och i stjärnorna, innehöll fyra olika ämnen; Jord, Luft, Eld och Vatten, i olika kombinationer och i varierande former. Detta var en stor upptäckt för världen, och gjordes enligt legenden i den skinande staden Hesio, på ön Arieus Oun. Detta ledde då till att människan, som nu sett minst två hundratal sommarsolar sedan Ealons begynnelse, utropade sej till bemästrare av världens yttersta mysterium, och förkunnade för världen att människans era, Maro Jalec, var inledd.
Samma år infördes den Astrala kalendern, ett sytem för att mäta tid i dagar, månar och år. År ett proklamerades av männskliga forskare och människans era var ett akademiskt faktum.
Under de tusentals år som följde började människor lära sej att förstå de fyra elementen, som de hade döpt dem till. Forskare tillbringade livstider att behandla de känsliga beståndspelarna och teckna ned de reaktioner som framstod vid blandning i olika situationer. Människan utvecklade snart den Alkemiska kartan, eller Alkemistens öga(se bifogad fil). Denna utgjordens av en cirkel uppdelad i fyra delar, en för vart element. Denna crikel delas återigen upp av en fyrkant i cirkeln, som demonstrerade hur de fyra olika grundläggande Tillstånden, Torrt, Kallt, Vått och varmt, är besläktade med varandra och elementen. Samma fyrkant delde även upp cirkelns yttre delar i de åtta olika influenserna, Krig, Makt, Girighet, Lugn, Fred, Givmildhet, Förståelse samt Oro, och beskriver även Influensernas förhållande till Element och Tillstånd.
Fyrkanten är i sej indelad i arton delar, uppdelade i tre ’cirklar’. Dessa är till för att man lättare ska kunna bedömma värdet på en plats på kartan, men fyller viss funktion. Ju längre in bland cirkarna man kan placera något, desto mer gudomligt är det. Inom den innersta cirkeln existerar endast gudarnas magier. Cirkeln brukar oftast målas kritvit.
Den andra cirkeln symboliserar de blandningar som människor och vanliga icke-djur består av. Utanför denna cirkel är allting som är nästan livlöst, som vanliga växter och dylikt. Utanför den tredje cikeln är allt som är helt livlöst, som sten och vatten.
Snart började olika naturmagier och astrala krafter nyttjas för att mer precist kontrollera de olika beståndsdelarna. Efter långa tider började människan utveckla sätt att själv skapa magiska krafter. Detta ledde snart till att människan ägde förmågan att skapa, men fortfarande är männsiakns förmåga för små för att kunna kontrollera alltet. Vissa teologiska filosofer hävdar att gudarna i själva verket bara är väsen som lyckats kontrollera något av de olika elementen så väl att de blivit övernaturliga väsen, alltså ställt sej ovanför elementen.
Alkemins grundtankar
Alkemi är till stor del ett filisofiskt ämne, varför de precisa tolkningarna är olika från plats till plats. De generella grundtankarna är dock som följer:
Välden, universum, och allting däri består av de fyra grundämnena, eller de fyra elementen. De olika elementen är Vatten, Luft, Eld och Jord. Vatten och Eld står i direkt motsats till varandra, och ständigt utkämpas en maktkamp emellan dem. Likaså är fallet emellan Luft och Jord. De element som INTE står i direkt mostats till varandra brukar ofta samspela på ett eller annat sätt, och så har De fyra elementen grundat Kyla, Väta, Värme och Torrhet. Dessa åtta komponenter är vad som sedan skapat världen.
Den eviga lagen om alltings motsats
All skapelse och alla företeelser har en direkt motsats, i någon form. Detta är universums sätt att balansera sej själv. Vart sinnestillsånd, var varelse har sin egen motpart. Det är dock ingen garanti att dessa två parter existerar i närheten av varandra, varken tid- eller rumsmässigt. De två olika motparterna hamnar ofta i svåra kontroverser, antingen rent omedvetet eller fullt frivilligt. Lysande exempel på detta är grundämnenea Eld och Vatten, som aldrig kan finnas på samma plats samtidigt. Liknande förhållanden finns emallan Luft och Jord, som inte heller, i ren form, på något sätt kan existera på samma plats. Ett exempel på en lite mer våldsam konflikt emellan två företeelser är värme och kyla, som orsakar atmosfäriska urladdningar i form av att moln att slunga ut blixtar då de två möts under fel förhållanden. I den mänskliga världen symboliseras detta av det tvåsidiga myntet, som av magiker anses vara den ultimata symbolen för oenighet och motparternas harmoni. Detta har gett uppskov till att magiker infört myntet Anthim, antisernas mynt.
Den eviga lagen om alltings motsats finns även symboliserad i allt övrig under och ovan himmelen. Var handling har ett direkt motstånd, och det rör sej bara om vad som för tillfället är mer gynnat än annat.
Alkemins påverkan på magiker
Att magier sätter sin prägel på sina utövare är det ingen tvivel om, och detta har en mycket enkel och självklar förklaring. Magiker använder sej av kraft som de alstrar och leder genom sitt eget väsen. Då magiker nyttjar de krafter som ursprungligen kommer från naturen, som i sin tur härstammar från Eld, Jord, Lufrt och Vatten, så kommer denna alstring sätta sin prägel på magikerns sinne och kropp. Inom en tid kommer magikern att dras emot den plats på den Alkemediska kartan där magikerns vanligast använda krafter är belägna. Magikern kommer alltså långsamt lämna den form som dene ursprungeligen var och förvandlas till ett väsen av sina magier.
Magiska stavar, spiror och spön
Den magiska staven är ett välanvänt magiskt föremål som uppfanns av gamla barbariska stammars schamaner, för att sedan bli adapterad av civilicerade magiker. Själva staven hade i början en naturreligiös mening, baserad i totemdyrkan, men då magiker undersökte denna vid senare tider blev de förvånade över den styrka som dess konstruktion erbjöd. Cylinderformen erbjöd en kanalisering av krafter som tidigare hade krävt stora ansträngningar, och det långa skaftet gjorde att kraften kunde ampliferas om staven var utformad att leda och förstärka kraften. För detta krävdes dock att denne var preparerad att klara detta, vilket gjordes med riter och talismaner. Riterna gick i princip ut på att ändra staven natur, så att den ständigt sökte att ändra sin omvärld till att bäst passa den kraft som staven var skapad att förmedla och förädla. Detta gjorde då att staven blev ett filter för den kraft som leddes igenom den, och sände ut den i renare form, vilket i sin tur ledde till att magikerns önskade effekter blev starkare.
I studier av stavens natur fann man dock att detta filter hade sina begränsningar. Stavens material gjorde att den inte kunde klara mer än vissa grader utan att själv förvandlas till magins kraftkälla. Olika material klarade högre grader av preparering, då vissa material innehöll starkare koncentrationer av rätt element. Stavar som skulle nyttjas av jordelementarikar utformades alltså av lämpligare av järn än av trä.
En annan begränsning som staven erbjöd var det faktum att vissa former av magier inte drog nytta av den grad av kanalisering som staven erbjöd. Detta gjorde då dessa magier för svårkontrollerade och blev då inte lämpliga för vissa bruk. De magier som blev mest lidande var de som till viss del baserades på det diffusa, såsom förbannelser och transformeringar.
Detta ledde då till utvecklingen av det magiska spöt och den magiska spiran. Ett magiskt spö var en kortare version av en stav, och var oftast emellan en aln och tre tvärhänder långa. Det magiska spöt var, till följd av sitt mindre format, mindre strikt i sin kanalisering av krafter, och var därför ganska dålig på att isolera en effekt på ett litet område. Många magiker kan dock se detta som en fördel, då det gör det möjligt att få en högre spridning på den magiska effekt man är ute efter. Därför är det vanligvis spön man använder för att
Spiran är ett mellanting emellan staven och spöt, och är ganska bra på att både kanalisera kraft till små och stora områden. Den är dock sämre på de bägge än sina släktingar, och används inte ofta. Spiran har dock fått en ganska stark plats som statussymbol, i och med att spiran ursprungligen var ett slagvapen, men har slutat användas för det ändamålet, och i samband med sina magiska kvaliteter blivit en symbol för värdslig och magisk makt.
Och sen har jag inte svamlat mer...
<font size="3"> Den andra biten </font size>
Nu undrar jag om det finns någon som kollat igenom beskrivningen av Öriket och kanske känner för att bli medkonstruktör?
jag tror nämlligen att ddet här är ett projekt som skulle må bra av massa skojsigt folk som sammarbetade och kom med förslag, istället för att jag skrev hela kitet...
/Mask
