Nekromanti Alla dessa seriemördare...

[PAX]

Efter att snart tittat igenom Millennium säsong 1 så blir man ju lite inspirerad att skriva ett äventyr, där RPna jagar en psykotisk seriemördare som lämnar kluriga små meddelanden efter sig för att skapa ett slags pussel som RPna måste lösa.

Har ni spelat något liknande och på vilket sätt i så fall? Hur bör man gå till väga för att skapa den där kusliga känslan av att mördaren är iskall, motorisk, följer en utstakad väg. Spelarna ska känna att deras rollpersoners enda chans att stoppa honom ligger i att kunna förutse hans nästa offer eller plats för mord.

Att ge antagonisten en utstakad väg av mord kan ju vara en fördel eftersom det annars kan vara för lätt att spela på spelarnas motdrag i händelserna.

 

[Storuggla]

Jag skulle säga att för att få den riktigt mysiga "Åhhelvetedetärenjävlapsykbrytsnubbe!"-känslan från spelarna sa man gömma hans dåd. Alltså, allt ska inte kretsa kring just den där seriemördaren från början. En av de tuffaste grejjerna med seriemördarrullar är just när utredarna hajjar till och förstår att det är en seriemördare de har att göra med (vilket helt faller om snubben ringer upp eller börjar msn-chatta med utredarna). Första tanken är "Aj fan, det här blir svårt." Andra tanken borde bli "Öh... är vi säkra på att precis börjat? Tänk om vi missat något förut?".
Tycker jag i alla fall. De gånger jag kört en "hitta seriemördaren"-mojäng så har jag låtit bli klyschan att snubben tar kontakt med utredarna (för det sabbar mystiken i mina ögon) och låtit snubben jobba efter ett visst schema. Listar man ut schemat blir det enklare. En av dem till exempel mördade bara gubbar som han mötte på stan efter att hemmalaget i fotboll förlorat. om exempel. Mördaren i min mutantmordsvit är dock lite mer raffinerad än så.


Storuggla, rambling man

 

[Gordeg]

Hur bör man gå till väga för att skapa den där kusliga känslan av att mördaren är iskall, motorisk, följer en utstakad väg.

Vet inte, men jag tror att det är jätteviktigt att man väljer vilken typ av seriemördare det handlar om och sedan gestaltar honom/henne konsekvent. Mitt exempel på fusk i det sammanhanget är från filmen Red Dragon, jag har postat det någon gång förut men här kommer det igen:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD"> Mördaren har kraftiga vanföreställningar i filmen och beter sig starkt irrationellt, tex när han äter upp originalmålningen av draken trots att han avslöjar sig när han gör det.
Sedan blir han kyligt beräknande i en kort sekvens: I slutet av filmen iscensätter han sitt eget försvinnande genom att lämna en annan manskropp i sitt brinnande hus så att polisen ska tro att han är död. Det förutsätter att han hade tänkt ut den planen redan när han sköt mannen utanför sin flickväns lägenhet - han måste ju ha lastat kroppen i bilen redan då.
Sedan återgår han till irrationellt beteende i slutkonfrontationen när han slår sönder speglar i huset trots att det avslöjar honom och han låter sig provoceras till att släppa pojken han har som gisslan mm. </font></td></tr></table>

När skurken ändrade sig efter vad som skulle bli spännande i filmen tyckte jag att filmmakarna fuskade. Och det tror jag att spelarna också skulle uppleva. Så om man ska använda en beräknande metodisk mördare som skurk gäller det att han är kylig i alla lägen, annars tar man bort det enda verktyget spelarna har för att förutse hans handlingar, dvs att extrapolera hans nästa steg med utgångspunkt från hur han agerat tidigare.

Gordeg

 

[walium]

Jag skulle inte göra jakten på seriemördaren i sig till huvudtemat i kampanjen eftersom det väldigt lätt kan bli tekniskt och svårt för spelledaren att trovärdigt gestalta en mer eller mindre oberäknelig psykopat. Själv har jag lekt med att ha med en seriemördare, eller massmördare är kanske en mer korrekt term, i en Kult-kampanj där samtliga rollpersoner var utbrända snutar. Tanken var då att de skulle vara utbrända för att de var på väg att vakna upp ur illusionen och detta hade varken de eller omvärlden riktigt kunnat hantera. Mördaren skulle då vara ett bortskämt rikemansyngel som, genom att av misstag själv ha ihjäl någon, inser vilka krafter han egentligen besitter och fullständigt missbrukar dem. I jakten på honom så skulle rollpersonerna bli ständigt motarbetade och sakta själva börja genomskåda världen. Sedan skulle det finnas olika fraktioner som försökte manipulera deras uppvaknande, dels genom att få dem lojala mot just deras sak och dels genom att få dem att förvridas genom att uppmana dem att söka hämnd mot mördaren. Med en sådan twist så skulle själva mördandet vara fokus för något annat och bli mycket mer intressant.