Igår var det andra rollspelskvällen med äventyret Vildhjarta.
Det gick käpprätt åt helvete.
Det började med allmänt flummande som sedan inte försvann när vi väl satte oss för att spela. Ju mer folk flummade desto mindre engagerad blev jag, beskrivningarna blev sämre och sämre och mina välkända felsägningar och fummel i meningsuppbyggnaden började smyga sig på ("Ni hör en fruktansvärt, dovt knakande som...knakar till") och så blev allting jättefel och segt. På två timmar hann mina (sju) spelare vandra åt väster och träffa på första mötet - nämligen den döde jägaren. De missade nästan lappen med hemligheterna på, och hade gått förbi den om jag inte hade tipsat en av dem lite diskret. Dessutom tog de Gilte Snårstiges brev jättebokstavligt och började bränna ner träd...vilket drog till sig en av Blotresarna som dödade en av karaktärerna.Gissa en som inte kommer spela Vildhjarta med den spelgruppen mer...
Äventyret är så fruktansvärt bra, men stämningen infann sig liksom aldrig. Jag gjorde mitt bästa i början, men när jag märkte vartåt det lutade (en spelare ville se ett TV-program en halvtimme efter att vi börjat, låga skämt haglade osv...) så gav jag helt enkelt upp.
Nog för att de hade mycket intressanta sätt att lösa saker på och gjorde en del intressanta saker, men det blev knappast något äventyr så mycket som de höll på och dummade sig.
Kvällen kan sammanfattas oengagemang, seghet och förvirring.
Vad gör man nu? Hur återfår man stämning och engagemang? Vad gör man när spelarna flummar? Avblåser hela spelmötet? Tar paus? Står som en tjatig lärare och skäller? Spelar med?
Argh, varför kan man aldrig få spela med en seriös spelgrupp!
/Glimfrost - blir så trött
Det gick käpprätt åt helvete.
Det började med allmänt flummande som sedan inte försvann när vi väl satte oss för att spela. Ju mer folk flummade desto mindre engagerad blev jag, beskrivningarna blev sämre och sämre och mina välkända felsägningar och fummel i meningsuppbyggnaden började smyga sig på ("Ni hör en fruktansvärt, dovt knakande som...knakar till") och så blev allting jättefel och segt. På två timmar hann mina (sju) spelare vandra åt väster och träffa på första mötet - nämligen den döde jägaren. De missade nästan lappen med hemligheterna på, och hade gått förbi den om jag inte hade tipsat en av dem lite diskret. Dessutom tog de Gilte Snårstiges brev jättebokstavligt och började bränna ner träd...vilket drog till sig en av Blotresarna som dödade en av karaktärerna.Gissa en som inte kommer spela Vildhjarta med den spelgruppen mer...
Äventyret är så fruktansvärt bra, men stämningen infann sig liksom aldrig. Jag gjorde mitt bästa i början, men när jag märkte vartåt det lutade (en spelare ville se ett TV-program en halvtimme efter att vi börjat, låga skämt haglade osv...) så gav jag helt enkelt upp.
Nog för att de hade mycket intressanta sätt att lösa saker på och gjorde en del intressanta saker, men det blev knappast något äventyr så mycket som de höll på och dummade sig.
Kvällen kan sammanfattas oengagemang, seghet och förvirring.
Vad gör man nu? Hur återfår man stämning och engagemang? Vad gör man när spelarna flummar? Avblåser hela spelmötet? Tar paus? Står som en tjatig lärare och skäller? Spelar med?
Argh, varför kan man aldrig få spela med en seriös spelgrupp!
/Glimfrost - blir så trött