Jag har hittills kört så här:
- Göra magiska föremål kostar bara gp, inte XP. Mina spelare är inte så intresserade av att göra magiska föremål och har i mina kampanjer ofta rejäla utgifter, så det har funkat bra.
- Kasta spells med XP-kostnad kräver att man vid kastandet använder ett magiskt föremål som materiell komponent. Föremålet måste ha ett marknadspris som är minst lika högt i gp som spellen kostar i XP. Blir det över några XP kan man använda dem till att kasta fler XP-slukande spells, så länge man gör det i omedelbar följd.
Det har funkat i kampanjer med hygglig tillgång på magiska föremål. I min nuvarande lågmagiska kampanj har problemet inte blivit aktuellt, men där behövs en annan lösning.
- Wish (men inte Miracle) kostar 3hp permanent (om den inte används för att höja Con - då kostar den 1 lvl istället).
Det har funkat hittills. Eftersom min spelgrupp minns AD&D-tiden finns känslan av att man har riktigt mycket hp nuförtiden. Samtidigt är en permanent förlust av vad som helst något man tvekar om.
Miracle är ändå helt i händerna på clericens gud (=DN), så där är det bara att censurera hej vilt om man vill - eller i förekommande fall kräva hp förlust eller föremålsoffer.
Du har för övrigt mitt fulla stöd i din husregel. Att ge levels istället för XP började jag med långt innan 3E och jag såg ingen anledning att ändra mig bara för att systemet blev krångligare.