Andlighet

[Quadrante]

Vi har tagit upp religioner tidigare, men jag tänkte slänga ut en kort fråga hur ni spelar andlighet. Tro.

Många av de spel som finns där ute har med mytiska och fantastiska element som är klart och tydligt där. Det är mer en fråga om saklig evidensbaserad vetskap än tro. Spelar det någon roll eller vill ni kunna kombinera skeptiker, ateister och troende i samma spel/grupp? Kallas kallande löser det genom att den som vet tappar fotfästet och det mytiska är dolt, men i fanastikspel där de döda och gudar vandrar runt helt öppet finns knappt en plats för tro? Religion är mer en form att organisera en grupp, så vi kan lämna det för tillfället (och någon kan säkert länka till de diskussionerna).

Sitter och skriver lite om tro, fantastik och religon (för spel).

 

[JohanL]

Många av de spel som finns där ute har med mytiska och fantastiska element som är klart och tydligt där. Det är mer en fråga om saklig evidensbaserad vetskap än tro. Spelar det någon roll eller vill ni kunna kombinera skeptiker, ateister och troende i samma spel/grupp? Kallas kallande löser det genom att den som vet tappar fotfästet och det mytiska är dolt, men i fanastikspel där de döda och gudar vandrar runt helt öppet finns knappt en plats för tro? Religion är mer en form att organisera en grupp, så vi kan lämna det för tillfället (och någon kan säkert länka till de diskussionerna).

Sitter och skriver lite om tro, fantastik och religon (för spel).

Det relevanta kring gudarna är inte om man tror att de finns, utan om man tillber dem.

”Most witches don’t believe in gods. They know that the gods exist, of course. They even deal with them occasionally. But they don’t believe in them. They know them too well. It would be like believing in the postman.”
—Terry Pratchett

Den ”sekulära” inställningen här är att acceptera att de entiteter som andra kallar ”gudar” finns, men att de inte är några man ska tillbe. De flesta religioner även i vår verklighet är mycket mer intresserade av praktik än vad man går omkring och tror.

 

[Mogger]

Normalt är ju gudar ett maktmedel, som man kan jämföra med politisk ideologi idag. Allt du gör genomsyras av politik, och går det bra (eller dåligt) finns det någon högre upp som tar åt sig äran (eller får agera syndabock).

Finns ideologier? Det är ju en filosofisk fråga, men likväl dikterar de våra liv och handlingar och vi ifrågasätter dem inte. Det är ingen större skillnad på tro. Vi sorterar ju även religiösa ideologier i samma fack.

Jag tycker att det är ett bra ställe att börja på.

 

[JohanL]

Gods of Glorantha, monoteistperspektivet:

 

[Quadrante]

Det relevanta kring gudarna är inte om man tror att de finns, utan om man tillber dem.

Jag är inne på samma spår.

 

[Quadrante]

Verkar som vi i stort sett har konsensus (än så länge i den här tråden).

Normalt är ju gudar ett maktmedel, som man kan jämföra med politisk ideologi idag.

Detta är lite hur jag ser på religioner.

Men jag skissar även på hur man ska forma det metafysiska så det gynnar olika sorters spel och tro i allmänhet. Men, på ett sätt är väl det enklaste att inte ha något mystiskt/övernaturligt som inte går bortförklara.

 

[Svarte Faraonen]

Jag vill gärna att det finns olika sätt att ta sig an spelvärldens religioner, inte bara olika religioner. Jag vill ha religiösa rörelser som har stenhårda hierarkiska prästerskap, och andra som helt och hållet förkastar sådant. Religioner som handlar väldigt mycket om kollektivt utövande, och andra som är starkt individuella. Intuitivt drivna mystiker och rationella teologer som genom skolastisk logik söker gudsbevis och förståelse för tron. Hyperstrikta asketer och antinomiska sekter som tror att den som redan är frälst kan synda med glädje. Sekter som stödjer makten, och sekter som är radikala jämlikhetsförkämpar.

Om vi tittar i vår värld kan vi rent utav hitta allt detta inom samma religioner. Jag har till exempel ett starkt intresse för 1600-talets England, med dess puritaner, utjämnare, grävare, gormare, femtemonarkister, kväkare, etc. Lustigt nog tycks den här varianten ofta vara svårare att göra i fantasyvärldar med en tydligt etablerad metafysik och reella gudomliga krafter. Det blir till exempel svårt att ha meningsskiljaktigheter om olika sätt att ta sig an tron om en av dem välsignas mer än den andra.

 

[Quadrante]

Jag vill gärna att det finns olika sätt att ta sig an spelvärldens religioner, inte bara olika religioner.

Jag tänkte inte direkt prata religioner, utan mer om rollpersoners tro och utövande i praktiken. Hur man kan formulera det praktiskt i spel, spelvärld och regler så att de troende och de icketroende kan existera sida vid sida. Det är givetvis svårt om det vandrar gudar lite här och var, men ändå.

 

[Mogger]

Men jag skissar även på hur man ska forma det metafysiska så det gynnar olika sorters spel och tro i allmänhet. Men, på ett sätt är väl det enklaste att inte ha något mystiskt/övernaturligt som inte går bortförklara.

Här kan man ju kika på Platons idealvärld. Även om den är perfekt, för gudarna är perfekta, så ska det sedan tolkas via våra imperfekta sinnen. Vi har inte talet att återge ordet, vi kan bara förnimma idealet. Så människorna på jorden (eller motsvarande i din fantasivärld) kan bara göra så gott de kan. Och det finns uttydare som vet bättre. Men alla dessa är människor och drivs av mänskliga styrkor och tillkortakommanden.

Kanske måste man anlägga ett metaperspektiv, eller göra som i Ereb Altor, där gudarnas plan är så förbaskat snårig och invävd i andra planer (Inception blir en behändig och pedagogisk handbok i jämförelse) så att man liksom aldrig riktigt kan veta vad som förväntas av en. Och detta är ju i sig inget påhitt. "Guds vägar är outgrundliga" säger vi ju. I alla tider har vi försökt förstå, sett tecken, tolkat, predikat, ifrågasatt o.s.v. Men vi är ytterst människor.

Se hur vi ser på klimatförändringarna och dess orsaker idag, och hur vi försöker hantera det. Hade det gjort någon skillnad om det var solguden Ra som ökade temperaturen?

 

[Quadrante]

Här kan man ju kika på Platons idealvärld.

Kan säga att jag redan sneglar på det med mitt inperfekta sinne.

 

[JohanL]

Går vi tillbaka i historien en bit var också ateism extremt ovanligt - även någon som Epikuros trodde att gudarna fanns, bara att vi inte behövde bry oss om dem. Först Newton och sedan Darwin gjorde modern ateism möjlig.

 

[Quadrante]

Ja, det är väl åt det hållet man får gå om det finns faktiska bevis för sånt vi ser som övernaturligt.

 

[Genesis]

Min favorit här är Den yttersta domen. Tycker att @GnomviD har löst det väldigt bra. Där finns det en mängd olika religiösa inriktningar: muslimer, balianister och en massa undergrupperingar till dessa. Och så finns det kapaken. Och kapaken är precis tillräckligt övernaturlig för att jag som spelare ska se att det inte riktigt är vår värld, att det finns något som inte stämmer med våra naturlagar som vi känner dem. Men det är en väldigt subtil grej: bara ett överförande av upplevelse mellan personer som tar kapak tillsammans.

Olika religioner har olika tolkningar av detta, men steget från ”När jag tar kapak så tar jag del av andra människors känslor och tankar” till ”Kapaken är gemenskap med Gud, som inte vill att vi bygger AI” är väldigt stort.

Kapaken är precis tillräcklig för att jag som spelare ska kunna åsidosätta min personliga materialism, men den säger ingenting om huruvida Gud finns eller vem som har rätt.

Jag tänker att man kan ha det likadant i en fantasyvärld, fast skruva upp övernaturligheterna till elva. Du har magiker och mystiker och underliga fenomen, men inget av detta säger någonting om att guden Fnorgas skapade världen av sin spya och att vi alla måste avstå från att klippa håret för att behaga honom. Bara låt bli att ge en metafysisk sanning, precis som att vi inte har någon sådan i vår egen värld.

 

[Svarte Faraonen]

Går vi tillbaka i historien en bit var också ateism extremt ovanligt - även någon som Epikuros trodde att gudarna fanns, bara att vi inte behövde bry oss om dem. Först Newton och sedan Darwin gjorde modern ateism möjlig.

Om man ska hitta någon utpräglad ateistisk skolbildning i forntiden tror jag det närmaste man kommer är Cārvāka, som frodades i Indien i ungefär samma vända som buddhismen kom till.

 

[Quadrante]

Jag tänker att man kan ha det likadant i en fantasyvärld, fast skruva upp övernaturligheterna till elva.

Det är detta jag är inne på. Att det är nästan som vanligt, men ändå inte.

 

[Quadrante]

Om man ska hitta någon utpräglad ateistisk skolbildning i forntiden tror jag det närmaste man kommer är Cārvāka,

Tack, den har gått mig förbi.

 

[God45]

Jag känner att det intressanta med tro är om förhållandet med Gud, inte om man tror på Gud. Så det faktum att Pelor ger magi och du kan tala med honom är inte så stor skillnad. Det viktiga är att ge djup och innehåll nog i din fantasy religion och sedan möjlighet att ha tro som spelare. Det lättaste sättet att göra det på är att göra en Narnia eller Mask of the Betrayer, det är metafor för faktiska Gud i vår värld (eller andra religioner om man vill det antar jag).

 

[Quadrante]

Jo det är en väg att gå, men det var inte så stora problem att skapa religion eller ritual, utan mer hur gränsen mellan ”jag vet att det finns” eller ”jag tror”. Men det är väl formen och ritualer som får bli svaret, om spelaren tror eller inte är sekundärt.

 

[God45]

Jo det är en väg att gå, men det var inte så stora problem att skapa religion eller ritual, utan mer hur gränsen mellan ”jag vet att det finns” eller ”jag tror”. Men det är väl formen och ritualer som får bli svaret, om spelaren tror eller inte är sekundärt.

Fast, liksom, den där grejen där man går ”Jag tror det är på riktigt” är ju extremt ytligt. Det är ju inte där du är när du är religiös som standard. Det är självklart att Gud finns på riktigt I vår verklighet (om du är religiös), vad du gör med det är det intressanta. I fantasy världen är bara mer människor i det stadiumet.

 

[JohanL]

Jo det är en väg att gå, men det var inte så stora problem att skapa religion eller ritual, utan mer hur gränsen mellan ”jag vet att det finns” eller ”jag tror”. Men det är väl formen och ritualer som får bli svaret, om spelaren tror eller inte är sekundärt.

Fokuset på tro är ett väldigt specifikt kristet fenomen, dessutom. Det är det som gör Plinius d.y. så irriterad på sin samtids kristna - han vill bara att de ska offra till den kejserliga kulten som alla normala människor som inte är landsförrädare (judarna har ett undantag), men de vägrar trots att han säger till dem att han inte bryr sig det minsta om vad de egentligen tror på och gör bara den jäkla offerritualen så slipper jag slå ihjäl er!