Nekromanti Angående Gudar

[Gemstone]

Enligt "Nekromanti och vandöda", samt äventyret "Av blod komna" har Xinukulten en organisation. Sedan kan man ju även låta sig inspireras av Andreas Romans böcker - och där har de också en rätt stark organisation. I Thalamur-modulen antyds det att L´meas är ledare för Silverskäran, har jag för mig. (Eller var det jag som bestämde det? Minns ej.). Nåja, kolla de modulerna i alla fall, det finns absolut stöd för att Xinukulten har en organisation i alla fall, men du gör ju som du vill.

Jag har icke läst av Blod komna så det kan jag inte säga så mycket om, ej heller Andreas Romans böcker, men det ger ju visst stöd till att Xinu skulle ha mycket makt, men jämför det med Daak, Cirza, Navarre och liknande gudar som dyrkas helt i det öppna. Xinu verkar ju mest dyrkas i det fördolda av små grupper, så jag skulle nog fortfarande luta åt att Xinukulterna är avsevärt mycket svagare än de större mer organiserade religionerna även om de enskilda individerna har avsevärda resurser och kan lägga mycket bakom sig.

 

[Logros]

Tiraker ses som monster för att de ÄR monster och de SKA vara monster. Vi behöver en tydlig fiende då vi spelar också, det finns tillräckligt många fiender i gråskalan som det är, varför ta bort nöjet av att ha åtminstone några övertydligt onda varelser? Vad gör du härnäst? Börjar försvara de stackars missförstådda demonerna? De hade bara en olycklig barndom de med. (?) Snyft.

Det är intressant att se så olika synvinklar - en av anledningarna att min spelgrupp gillar Eon är att (som vi tolkar det) tirakerna inte är "onda" som i Dungeons and Dragons "Evil". Vi gillar verkligen inte DnD's förenklade svartvita värld där det är ok att slakta intelligenta varelser för att de är av sin natur onda och det är en god handling att utrota dom. Där man med en enkel besvärjelse kan få på papper hurevida en individ är ok att avliva eller inte. Sorry grabbar han visade sig vara neutral, vi måste låta honom leva.

Sen har vi också stött på demoner som agerar efter sina egna motivationer, inte något slags inneboende mörker som tvingar dom att rycka benen av kattungar och prata på biografer bara för att. Några demoner har till och med varit "good guys" jämfört med en del människor - inte av sin enorma kärlek till människor utan för att deras mål är sådana att de tjänar på det. Automat-onda varelser är för mig personligen så orealistiskt att jag reflexmässigt sparkar bakut vid blotta tanken.

 

[Gemstone]

Det är intressant att se så olika synvinklar - en av anledningarna att min spelgrupp gillar Eon är att (som vi tolkar det) tirakerna inte är "onda" som i Dungeons and Dragons "Evil". Vi gillar verkligen inte DnD's förenklade svartvita värld där det är ok att slakta intelligenta varelser för att de är av sin natur onda och det är en god handling att utrota dom. Där man med en enkel besvärjelse kan få på papper hurevida en individ är ok att avliva eller inte. Sorry grabbar han visade sig vara neutral, vi måste låta honom leva.

Sen har vi också stött på demoner som agerar efter sina egna motivationer, inte något slags inneboende mörker som tvingar dom att rycka benen av kattungar och prata på biografer bara för att. Några demoner har till och med varit "good guys" jämfört med en del människor - inte av sin enorma kärlek till människor utan för att deras mål är sådana att de tjänar på det. Automat-onda varelser är för mig personligen så orealistiskt att jag reflexmässigt sparkar bakut vid blotta tanken.

Klart någon kan vara automatiskt ond ur en -annan- persons synvinkel. Jargierna ser ju inte med så blida ögon på Mûhadinerna som försöker invadera deras land, förslava deras barn och äta deras farmödrar. Det finns en charm i att spela en sådan kampanj med. Vi har spelat en sådan där Jargien invaderade Drunok. Alla Jargier var fiender under den kampanjen och frihetskriget skulle vinnas till varje pris. Intressant nog, bakom kulisserna, så blev Jargerna allt mer chockerade över hur långt deras motståndare var villiga att gå.

Generellt dock så är det ju så att folk har motivation. Tirakerna motiveras av deras kultur och aggressiva levende. Den starkes rätt är det som gäller helt enkelt. Placera en Tirak som nyfödd bland en massa Misslor och du kommer få en avsevärt mycket fredligare varelse när han växt upp. Sure, han kanske är mer aggressiv än misslor men han kommer vara fjärran från sina artfränder som växt upp i bergen på Takalorr.

Som en liten extra förklaring hur en Svag gud kan ha flera inkarnater:
Som jag förstått det så har alla Gudar en kraftreserv. Denna reserv består av de psykotropiska filament som alstrats av dess troende. Guden använder sedan dessa för att skapa tjänare (andar, änglar) och utföra mirakel genom transformation till andra sorters filament. Dessa filament slipper sakta undan från guden eftersom lite kraft behövs för att upprätthålla dennes existens. Tänk mat för guden helt enkelt.

En gud som inte har några tillbedjare kommer därför till sist behöva reducera sig från gud till demon för att överleva, eller till ande för att kunna leva på de psykotropiska energier som finns på andeplanet.

Daak har en enorm kraftreserv och sparar den. Kanske inför nästa mörker så han kan leka kung från dag 1. Han sitter så säkert på sin tron att han behöver inte inkarnater för att leda sitt folk. Det gör hans kyrka åt honom.

Sen har vi Xinu. Xinu har (i alla fall i mitt universum) en mycket liten pool av kraft kvar. Alla hans planer har fallerat och han har inte längre en stor organiserad religion omkring sig. Han tar nästan all sin liggande kraft och skapar sina helmgastar och inkarnater. Xinu har knappt kraft kvar. Han får lite av de tillbedjare han nu fått, men sedmera måste han agera utifrån sina inkarnater.

Det tycker iallafall jag är ballare än det klichéfyllda "åh nej, en ond mäktig gud försöker ta över världen"