Till en viss gräns kan jag acceptera sådant beteende som idag är föga acceptabelt. Som ett exempel kan vi se följande två jargiska herrar:
Arborius är en välbeställd jargisk herreman. Han har några slavar och en fru. När han ertappar slavarna med att ha gjort något otillåtet pryglar han dem, något han ser som nödvändigt för att hålla uppe disciplinen. Han låter dem arbeta hårt, men håller deras uppgifter inom det möjliga. Han kan ibland småprata med dem, även om han antagligen skulle skratta än rätt upp i ansiktet om man föreslog att deras åsikter var värda något. Han ser ingen anledning att vara grym mot slavarna, och skulle antagligen bli milt upprörd om han såg någon bete sig på det viset mot sina slavar. Inte så upprörd att han ingriper, kanske, men åtminstone så att han mumlar något till sin fru. Frun, ja. Frun giftes bort till Arborius när han var 23 och hon 16. Det var Arborius föräldrar som ordnade det hela åt honom -- det var bra för familjens affärer. Frun och Arborius har vad som kan ses som ett affärsmässigt förhållande -- det sprakar knappast av passion, men de behandlar varandra med viss respekt. Några barn har de nog också producerat, men annars blir det inte så mycket aktivitet i sänghalmen -- Arborius föredrar att smyga ut om kvällarna och besöka en inrättning vid sidan om badhuset. Han gillar inte att frun beger sig ut från hemmet utan honom, men han är inte paranoid -- han förföljer henne inte när hon ska gå och köpa fisk i hamnen eller liknande. Arborius är en ordinär man, präglad av sitt samhälles värderingar. Det är på den här nivån en rollperson kan hålla sig utan att jag ska ha några större problem med att acceptera honom.
Om vi däremot ser till Cassius, som bor några gator från Arborius, har vi en annan bild. Cassius tillhör ungefär samma samhällsklass som Arborius, och har även han slavar och fru. Cassius är en man som vet att utnyttja sina privilegier. För att roa sig ger han ofta sina slavar uppdrag de omöjligt kan utföra på den begränsade tid han ger dem, varpå han roar sig med att bestraffa dem. Detta sker speciellt när han har haft en hård dag på ämbetsverket och måste avreagera sig. När han pryglar sina slavar är det med märkbart nöje, och han slår gärna hårdare än vad som är brukligt. Hans fru tillhör honom -- för så ser Cassius det -- sedan några år tillbaka och har givit honom två barn. Cassius gifte sig med henne av ekonomiska skäl, och tvekar inte en sekund att visa att han egentligen inte älskar henne. Han utnyttjar helst en av de kvinnliga slavarna för att stilla sina lustar, även om han ibland tvingar sig på sin fru, framför allt för att visa vem som bestämmer. Detta sker ofta när hon har brutit mot Cassius regler, till exempel genom att röra sig utanför huset utan hans tillåtelse. Helst ska hon hålla sig i köket, utom när Cassius vill ha henne någon annanstans. Cassius är en person som inte bara är färgad av sin kultur, utan också använder sig friskt av de möjligheter den ger att utöva extra grymheter. En sådan person har jag inte möjlighet att sympatisera med, utan han passar bäst som en skurk.
En riktigt intressant tråd enligt mitt tycke.
