Nekromanti Antagonistspelare
- Thread starter MrG
- Start date
Nightowl
Champion
Jag själv har varit det. Ett par gånger.
Det var i en grottröjskampanj, och det gjorde monstren (det vore fel att kalla dem "spelledarpersonerna", även om spelarna förhandlade ibland så jag faktiskt fick rollspela lite) oerhört mycket dödligare.
That's all. Det rörde sig om max tre spelmöten.
Erik
Det var i en grottröjskampanj, och det gjorde monstren (det vore fel att kalla dem "spelledarpersonerna", även om spelarna förhandlade ibland så jag faktiskt fick rollspela lite) oerhört mycket dödligare.
That's all. Det rörde sig om max tre spelmöten.
Erik
Jag har bara spelat med "mullvad", en spelare vars rollperson i hemlighet är en skurk. Det funkade bra, men jag tror att det är nödvändigt att övriga spelare är helt ovetande. Alltså att inte bara rollpersonerna blir lurade utan även spelarna.
Gordeg
Gordeg
Jag kommer att vara antagonist i en Nobilis kampanj. Vi har tyvärr ännu inte kört igång, så jag vet inte hur det fungerar. Tanken är att jag spelar storskurkens "planering". Spelledaren berättar för mig vad jag vet och sedan bestämmer jag vad jag vill göra (ur ett större perspektiv). Spelledaren är fortfarande den som "agerar" som SLPn, men jag spelar hans långsiktiga planering.
Anledningen var att jag ville spela, men det var lite för långt emellan för att det ska vara praktiskt att köra ytterligare en kampanj. Planeringen hittils har körts över telefon och så lär det bli med resten också.
Jag tror inte att spelarna känner till att någon utomstående spelar antagonisten. Så vem vet, det kanske går att göra ett grande finale där jag helt enkelt får ta och resa ner och spela antagonisten direkt!
- Zire
Anledningen var att jag ville spela, men det var lite för långt emellan för att det ska vara praktiskt att köra ytterligare en kampanj. Planeringen hittils har körts över telefon och så lär det bli med resten också.
Jag tror inte att spelarna känner till att någon utomstående spelar antagonisten. Så vem vet, det kanske går att göra ett grande finale där jag helt enkelt får ta och resa ner och spela antagonisten direkt!
- Zire
Shagulism
Jag har försökt göra det när jag var spelledare för Oraklets fyra ögon för länge sedan. I det äventyret uppmanas man ju direkt att låta en utomstående spelare sköta storskurken Shagul. Det fungerade betydligt bättre i teorin än i praktiken. Eftersom Shagul-spelaren inte var med direkt kunde han inte göra speciellt mycket.
Det största problemet var egentligen tidshoppen. Under ett spelmöte kunde det gå väldigt lång tid för att rollpersonerna gjorde en längre resa, och under den tiden får antagonisten ingen chans att reagera på någonting. Det hade fungerat betydligt bättre om jag bara själv bestämt vad Shagul gjorde (vilket jag i praktiken blev tvungen att göra ändå).
/tobias
Jag har försökt göra det när jag var spelledare för Oraklets fyra ögon för länge sedan. I det äventyret uppmanas man ju direkt att låta en utomstående spelare sköta storskurken Shagul. Det fungerade betydligt bättre i teorin än i praktiken. Eftersom Shagul-spelaren inte var med direkt kunde han inte göra speciellt mycket.
Det största problemet var egentligen tidshoppen. Under ett spelmöte kunde det gå väldigt lång tid för att rollpersonerna gjorde en längre resa, och under den tiden får antagonisten ingen chans att reagera på någonting. Det hade fungerat betydligt bättre om jag bara själv bestämt vad Shagul gjorde (vilket jag i praktiken blev tvungen att göra ändå).
/tobias
Brior
Swordsman
Re: Shagulism
I den ursprungliga Trakorienkampanjen använde jag mycket framgångsrikt en Shagulspelare. Poängen var att Shagulspelaren fick rapporter mellan spelmötena och då också kunde ge sina styrkor och kloner nya direktiv.
Under själva spelmötena skötte jag som SL Shagul enligt de instruktioner han givit. Om händelserna tog en väg som han inte täckt in i sina order så ballade ansträngningarna ofta ur men om han förutsett något så fick hans styrkor istället fördelar. Roligast var när hemliga polisen Digeta Longa (som också sköttes av en utomstående) fångade en Shagulklon i en fälla avsedd för spelarnas figurer.
I den ursprungliga Trakorienkampanjen använde jag mycket framgångsrikt en Shagulspelare. Poängen var att Shagulspelaren fick rapporter mellan spelmötena och då också kunde ge sina styrkor och kloner nya direktiv.
Under själva spelmötena skötte jag som SL Shagul enligt de instruktioner han givit. Om händelserna tog en väg som han inte täckt in i sina order så ballade ansträngningarna ofta ur men om han förutsett något så fick hans styrkor istället fördelar. Roligast var när hemliga polisen Digeta Longa (som också sköttes av en utomstående) fångade en Shagulklon i en fälla avsedd för spelarnas figurer.
EchonCique
Hero
- Joined
- 22 May 2000
- Messages
- 1,779
Ert senaste scenario [ANT]
Jag har spelat i grupper som verkställt hemlig agenter eller karaktärer med ondsinta planer gentemot de andra karaktärerna ett knippe gånger.
Dock måste jag säga att i ert scenario under LinCon senast Gunnar, så skötte ni den biten bra. Det var inte förrän på slutet 'sanningen' kom fram och det var en riktigt fin ögonknäppare. Så ni skötte det riktigt bra!
Jag har spelat i grupper som verkställt hemlig agenter eller karaktärer med ondsinta planer gentemot de andra karaktärerna ett knippe gånger.
Dock måste jag säga att i ert scenario under LinCon senast Gunnar, så skötte ni den biten bra. Det var inte förrän på slutet 'sanningen' kom fram och det var en riktigt fin ögonknäppare. Så ni skötte det riktigt bra!
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Re: Shagulism
Även jag har varit med om detta på snarlikt sätt i en O4Ö-kampanj, där jag spelade Shagul med måttlig framgång. Jag nitade det feta oraklet, men lyckades inte komma åt de andra och låg hela tiden ett steg efter antagonist-spelarna.
Kul var det i alla fall, även om jag blev förintad vid konfluxen. En klon, baserad vid Etemenanken överlevde dock.
Även jag har varit med om detta på snarlikt sätt i en O4Ö-kampanj, där jag spelade Shagul med måttlig framgång. Jag nitade det feta oraklet, men lyckades inte komma åt de andra och låg hela tiden ett steg efter antagonist-spelarna.
Kul var det i alla fall, även om jag blev förintad vid konfluxen. En klon, baserad vid Etemenanken överlevde dock.
I en del av en Eonkampanj var Vrimzikiel ärkeskurken, och han spelades av en inhoppad spelare. Jag gav honom väldigt lösa riktlinjer, typ "döda inte karaktärerna", sen fick han köra på. Det var väldigt effektfullt - de andra spelarna visste inte var de hade honom och sade efteråt att det var mer skrämmande med en i deras ögon oberäknelig spelare som skurk. Vrimzikiel infångade och torterade karaktärerna...
I vilket fall, det funkar bra och ger en extra krydda till spelet, snarare än tvärtom.
/RD
I vilket fall, det funkar bra och ger en extra krydda till spelet, snarare än tvärtom.
/RD
Re: Ert senaste scenario [ANT]
*tackar och bockar* för komplimang, lustigt nog hade jag glömt den tvisten när jag tänkte på antagonistspelare, mycket för att scenariot var så öppet så den formades väldigt olika starkt med olika grupper.
Ska ta den tanken till bakhuvudet, det är egentlligen redan en given faktor i systemskissen som bara är att lyfta fram...
*tackar och bockar* för komplimang, lustigt nog hade jag glömt den tvisten när jag tänkte på antagonistspelare, mycket för att scenariot var så öppet så den formades väldigt olika starkt med olika grupper.
Ska ta den tanken till bakhuvudet, det är egentlligen redan en given faktor i systemskissen som bara är att lyfta fram...