1. Varje magienhet äter det den drar kraft ur (om jag förstår reglerna rätt - varför annars blir man blind efter att kroppsalstrat fototropi?). Det innebär att magikern för sin lättjas eller eget höga nöjes skull är villig att låta sin demonkraft äta jorden du går på, eller äta solens ljus. Inte ens döden går att alstra ur med säkerhet - när ett område är nekotropiskt lågmagiskt så ruttnar inte saker, vilket innebär att sjukdomar sprids för evigt.
2. Magiker drar på sig negativ Qadosh. Qadosh mäter gudarnas gunst. Med andra ord finns det objektiva bevis för att de som skapat världen, och som beskyddar den mot monstren och demonerna på andra sidan, ogillar magiskt användande, eller i alla fall de magiker som misslyckas (och med tanke på att alla magiker misslyckas förr eller senare)...
3. Magiker invaderar människors psyken, och ägnar sig åt saker som våldtäkt genom sinnesförändring (effekt:kättja), och massvindlerier genom karismamanipulation (effekter: heder, formel: subtila nimbus). De har helt enkelt ingen respekt för andra människor, och är villiga att missbruka DIG eller DINA BARN på sätt som potentiellt kan isolera dem från samhället eller permanent skada deras anseende.
4. Om magikerna inte vore sinistra till sin natur, varför ägnar de i så fall större uppmärksamhet åt att utforska den sk. etern, än åt att utrota hunger eller sjukdomar? Det är bevisbart så att en magiker kan tillverka ett demoniskt aggregat med läkebesvärjelser på ett par dygn, efter att anden fångats in åt henom. En sådan besvärjelsemaskin i varje kloster/köping skulle kunna rädda många av de som dör efter slag, och skulle till och med kunna hindra pesten från att spridas år efter år. Men det är tydligt att de här magikerna menar att det är viktigare att förstå problem som inte har någon verklighetsanknytning, än att rädda DIN FAR, MAKE eller BROR från att dö i strider, eller än att rädda din KÄRESTA, DOTTER, eller FARMOR från våldtäkt och kränkningar av främmande arméer.