Lord Djadur
Veteran
Efter att ha spelat rollspel sedan man var lite pitepalt med gällivarehäng så börjar man fundera vad som gör en karaktär rolig att spela.
Är det att ha maxxat ut alla sina stats, 18 18 18 18 och en tvåhandsyxa i mitril som klyver allt med 95 % chans att lyckas, boostat av en adamantitrustning med flight, invisibility etc. Vad jag talar om är alltså demolition nivån på karaktären.
De flesta karaktärer jag spelat har aldrig varit speciellt bra på något sätt. Har nästan rekord i värdelösa stats och misslyckade tärningsslag.
Så vad är det som gör en karaktär rolig att spela ?, i mina ögon personligheten.
Hur mycket roligare är det inte att spela en karaktär som förvånar alla efter första intrycket t.ex. barbaren med tvåhandsyxan som gillar att rimma poesi om blommor, den lilla anorexiadvärgen som går bärsärk och omringar själv 10 orcher, Den mäktige magiker som kan jonglera med naturlagarna men som skriker i fasa då han på grund av långt framskriden alzheimer alltid glömmer bort vart hans formelsamling är.
Detaljerna gör karaktärerna.
Alltför ofta ser man dessa evigt återkommande karaktärerna med maxade stats som bara bryr sig om sin equipment, sina feta spells och firepower nog att balrogen skulle skämmas.
Dessa har sällan en personlighet och blir aldrig involverade i rollspelandet annat än när det krävs en köttvägg mot armén av orcs som anfaller.
Visst går det att slänga in en personlighet i köttväggen men det görs alltför sällan. Istället letar man efter en ännu värre platemail för att bli en ännu värre köttvägg.
Någon annan som är less på dessa eviga köttväggar ?
/Lord Djadur
Är det att ha maxxat ut alla sina stats, 18 18 18 18 och en tvåhandsyxa i mitril som klyver allt med 95 % chans att lyckas, boostat av en adamantitrustning med flight, invisibility etc. Vad jag talar om är alltså demolition nivån på karaktären.
De flesta karaktärer jag spelat har aldrig varit speciellt bra på något sätt. Har nästan rekord i värdelösa stats och misslyckade tärningsslag.
Så vad är det som gör en karaktär rolig att spela ?, i mina ögon personligheten.
Hur mycket roligare är det inte att spela en karaktär som förvånar alla efter första intrycket t.ex. barbaren med tvåhandsyxan som gillar att rimma poesi om blommor, den lilla anorexiadvärgen som går bärsärk och omringar själv 10 orcher, Den mäktige magiker som kan jonglera med naturlagarna men som skriker i fasa då han på grund av långt framskriden alzheimer alltid glömmer bort vart hans formelsamling är.
Detaljerna gör karaktärerna.
Alltför ofta ser man dessa evigt återkommande karaktärerna med maxade stats som bara bryr sig om sin equipment, sina feta spells och firepower nog att balrogen skulle skämmas.
Dessa har sällan en personlighet och blir aldrig involverade i rollspelandet annat än när det krävs en köttvägg mot armén av orcs som anfaller.
Visst går det att slänga in en personlighet i köttväggen men det görs alltför sällan. Istället letar man efter en ännu värre platemail för att bli en ännu värre köttvägg.
Någon annan som är less på dessa eviga köttväggar ?
/Lord Djadur