...måste jag bara dela med mig av en av mina roligare stunder som spelledare. (Ni som är spelare och kan tänkas spela modulen Magilre bör sluta läsa nu.)
Är det inte underbart när spelarna hittar på något som man är helt oförberedd på?
Vi spelade nyligen klart deläventyret "Dylernas invasion" där mina spelares rollpersoner i sista stund lyckades stoppa hetsandet av harebiren mot vulkanen, dock med resultatet att harebiren istället gick upp till ytan utanför Moril Dilaz och utlöste en storm. Efter att ha spolats in bland stadens gator i en roddbåt och nästan drunknat på kuppen fick de sedan för sig att, tja, som sagt gillar jag verkligen när spelare gör saker man inte förväntat sig, och jag blev faktiskt helt ställd och fick ta ett par minuters time-out innan jag kunde besluta mig för hur hertigen borde reagera på påståendet (mitt under stormen, i palatset, efter att rollpersonerna berättat resten av historien sanningsenligt): "Ers nåd, det är harebiren som orsakar stormen. När den kommit upp till ytan kommunicerade den med oss, antagligen för att vi hade den magiska symbolen. Den sade att vi skulle framföra ett meddelande till er, stadens härskare. Den vill ha guld! Massor av guld!"
Eftersom våra sagor (och således Erebs historia) är fulla av monster som utpressar städer på guld eller andra saker, bedömde jag till sist att bluffen hade god chans att lyckas, vilket den också gjorde - varpå rollpersonerna rodde ut i den nu något mojnade stormen, gömde undan guldet och "överlämnade" det tomma skrinet till harebiren. Harebiren gav sig senare av (vilket den givetvis gjort även utan guldet) och rollpersonerna lämnade snart därefter Magilre bakom sig. Dock inte förrän de redan blivit hyllade som hjältarna som räddade staden undan den hemska harebiren (vilket de ju faktiskt gjort, men inte på det sätt som folk tror).
Är det inte underbart när spelarna hittar på något som man är helt oförberedd på?
Vi spelade nyligen klart deläventyret "Dylernas invasion" där mina spelares rollpersoner i sista stund lyckades stoppa hetsandet av harebiren mot vulkanen, dock med resultatet att harebiren istället gick upp till ytan utanför Moril Dilaz och utlöste en storm. Efter att ha spolats in bland stadens gator i en roddbåt och nästan drunknat på kuppen fick de sedan för sig att, tja, som sagt gillar jag verkligen när spelare gör saker man inte förväntat sig, och jag blev faktiskt helt ställd och fick ta ett par minuters time-out innan jag kunde besluta mig för hur hertigen borde reagera på påståendet (mitt under stormen, i palatset, efter att rollpersonerna berättat resten av historien sanningsenligt): "Ers nåd, det är harebiren som orsakar stormen. När den kommit upp till ytan kommunicerade den med oss, antagligen för att vi hade den magiska symbolen. Den sade att vi skulle framföra ett meddelande till er, stadens härskare. Den vill ha guld! Massor av guld!"
Eftersom våra sagor (och således Erebs historia) är fulla av monster som utpressar städer på guld eller andra saker, bedömde jag till sist att bluffen hade god chans att lyckas, vilket den också gjorde - varpå rollpersonerna rodde ut i den nu något mojnade stormen, gömde undan guldet och "överlämnade" det tomma skrinet till harebiren. Harebiren gav sig senare av (vilket den givetvis gjort även utan guldet) och rollpersonerna lämnade snart därefter Magilre bakom sig. Dock inte förrän de redan blivit hyllade som hjältarna som räddade staden undan den hemska harebiren (vilket de ju faktiskt gjort, men inte på det sätt som folk tror).
