Undra varför de bestämde sig för att trollkarlarna skulle vara offentliga. Det känns som det skulle bli intressantare om det fanns fler alternativ.
Well, grejen är ju att det framförallt är nyckelbäraren som vill ha koll på vem som är den gode trollkarlen och vem som är den onde dito. Det är ju hans uppgift. Men samtidigt kan han inte stå ut för mycket i utfrågningarna, för då fattar ju den onde trollkarlen direkt vem nyckelbäraren är, varpå denne skulle stoppa spelet och peka på nyckelbäraren, och så skulle de onda vinna.
Så hela poängen är att nyckelbäraren är den som verkligen vill ha koll på trollkarlarna, men samtidigt så måste han försöka hålla sig lite lagom i bakgrunden för att inte samtidigt bli ett offer för den onde trollkarlen.
Det är därför det goda laget behöver vakterna; vanliga bybor som skall ställa just den typ av frågor till trollkarlarna som nyckelbäraren vill få svar på; så att nyckelbäraren kan observera trollkarlarna samtidigt som han gömmer sig i mängden. Och för att komplicera saken en aning så har man en förrädare med i spelet, också, som dels kan försöka sätta käppar i hjulet på utfrågningen; men mest finns han nog till för att den gode trollkarlen skall ha något att göra.
Jag tycker inte att det är ett problem att trollkarlarna är offentliga; utan det är nog hela poängen med det här upplägget och helt nödvändigt för att det skall funka. Däremot så ser jag inte riktigt utmaningen i att fråga personer vem som är "ond".
Jag menar; tänk på Bluffstopp: Det som gör det intressant att bluffa (och att syna bluffar) i det spelet är just för att somliga kort och kortkombinationer är otroligare än andra. Så länge man
har ett högre kort på handen än det som föregående spelare påstår sig ha lagt så känns det liksom motigt att syna kortet - ty man kan ju lika gärna bara spela sitt eget kort och slippa ta den risken. Och det i sin tur medför att man i rollen som
bluffare hellre påstår att tvåan man lagt är något i stil med en nia än ett ess. Ty ett ess kommer ju förmodligen att bli synat, men en nia kan man kanske hoppas slinka förbi? Men det resonemanget gör att man bör tänka på ett helt annat sätt som synare, osv, osv.
Det finns liksom en
spänning i bluffstopp, i frågan om vad man skall utge sig ha lagt för kort, och i frågan som följer huruvida motståndaren skall syna denna bluff eller inte. Jag ser dock inte riktigt den spänningen mellan två trollkarlar som båda självfallet utger sig för att vara goda trollkarlar. Och eftersom det inte tycks finnas mycket i att hämta i en utfrågning av de båda, så känns det inte riktigt som att spänningen hos nyckelbäraren - i frågan om hur aktiv han skall vara som utfrågare - kommer att bli särskilt intressant, det heller.
