Nekromanti Arga roliga nördar

[Sodivra]

En dag så var de plötsligt bara där. De arga nördarna. Jag pratar om Angry Video Game Nerd, Nostalgia Critic och hela Channel Awesome-kollektivet, Irate Gamer, Yahtzee och Lukas.

Vad hände? Är indignation den nya ironin? Är vrede all the rage? Jag vet inte. Men jag gillar det. Ni gillar det. Det är överallt.

Men det verkar inte som att vrede är det viktigaste, jag tänker mig att formeln är en orerande nörd som även är a) arg b) nostalgisk eller c) bägge. Vi har The Happy Video Game Nerd och Little Miss Gamer, och jag ser släktskapet med de arga nördarna här.

Nej, jag tror att det inte handlar om att ha den största vreden, utan att ha hjärtat. Många av de här är som bäst när de pratar om vad de faktiskt gillar. Kan det vara så att nördigheten äntligen nått en kritisk massa och ålder för att få vuxna människor att gräva ned sig i obskyra kulturyttringar och filma det, vilket resulterar i rena kattmyntan för oss nördhungriga nördar?

Eller ligger deras appeal i ren skadeglädje och nostalgi? Jag vet inte.

Jag gillar Happy Video Game Nerd och Spoony, för att de är så mysiga att bara lyssna på.

Vilka är era favoriter?

 

[Svarte Faraonen]

I mitt fall är det en tydlig skillnad mellan två sorters ilska. När det gäller dålig äventyrskonstruktion, sunkigt berättande, Talyros och liknande är jag mest raljant, men när Nidlandkampanjen blir sådär obehagligt rasistiskt blir jag ju förbannad på riktigt.

 

[Ymir]

Min favorit är Girls read comics - and they're pissed. Genusteori och bitter sarkasm i ett!

Och sedan har vi ju forumets alldeles egna inkarnation av nerdrage, då: Hittepou!

Jag borde börja ägna min egen blogg åt att bara gnälla på blatanta historiska övertramp i populärkulturen...or maybe not.

- Ymir, hungry now

 

[GnomviD]

Nej, jag tror att det inte handlar om att ha den största vreden, utan att ha hjärtat.

Jag skulle vilja instämma med just det här. Det som gör det riktigt roligt är att höra folk uttrycka äkta känsla och förklara hur de känner inför någonting. Allt som oftast tycker jag att det roliga inte är ilskan, utan att se hur de påverkas av texten och förstå deras relation till texten. En konstlad, överdriven ilska blir liksom inte roligt om det inte är någon som är bra på att få det att verka äkta (AVGNs styrka, imo).
Klockrena exempel på riktig känsla är HVGNs recensioner av Earthbound, Metal Storm och Megaman 9, AVGNs Nintendo Power, Nostalgia Chicks Labyrinth och Linkaras Amazons Attack.

Fast jag måste nog ändå sätta Yahtzee som min favorit. Han är liksom alltid precis nog långrandig, skämtar på ett härligt sätt och har en ganska klar uppfattning om vad som gör ett spel bra, så även om han fokuserar på de negativa delarna så förstår man hans syn på spelmediet. Hans recensioner på Bioshock och Painkiller är moderna klassiker.

 

[Fienden]

James Rolfe, Doug Walker och Noah Antwiler är lätt favoriterna.
(AVGN/Board James, TGWTG och Spoony, that is)

Jag vet inte varför, men att se och höra deras ilska över världens idioti är underbart.

Sedan är jag inte så bevandrad när det kommer till "Arga internetmänniskor", så det finns förmodligen en jäffla massa jag missat.

//Kraetyz, älskar hittepou

 

[krank]

Nej, jag tror att det inte handlar om att ha den största vreden, utan att ha hjärtat. Många av de här är som bäst när de pratar om vad de faktiskt gillar. Kan det vara så att nördigheten äntligen nått en kritisk massa och ålder för att få vuxna människor att gräva ned sig i obskyra kulturyttringar och filma det, vilket resulterar i rena kattmyntan för oss nördhungriga nördar?

För mig handlar det, precis som med annan humor jag verkligen gillar (Bill Hicks, till exempel) om svärta, om ilska och frustration, om förmåga att raljera på ett lagom bitande och elakt sätt. Det ska kännas genuint men genomtänkt, äkta och intelligent.

Den enda angry nerd jag egentligen gillar är Yahtzee, för hans recensioner brukar vara spot-on även när jag inte håller med honom, och för att han brukar förolämpa folk på ett elakt, roligt och inte särdeles hjärtligt sätt.

Spoony, till exempel, har jag egentligen bara orkat med några minuter in på hans TF2-recension. Jag orkade inte mer. Inte för att han hade fel - för det hade han inte - inte helt och hållet - utan för att han helt enkelt hade för lite hjärna, och för mycket av vad jag uppfattade som "öhö, öhö, kolla dude, jag är arg på internet"- känslan över sig. Han verkar själv tycka att han är hemskt clever, men jag har inte sett några bevis på saken. En mjäkig idiot som vill blåsa upp sig, helt enkelt. Ett exempel på att det är alldeles för lätt att bli känd på internet.

Det finns massor av självupptagna mofon utan nämnvärd självdistans och som tror att de är smartare än vad de är. Framförallt på internet. Yahtzee tycks åtminstone ha en hel del självdistans.

 

[krank]

En konstlad, överdriven ilska blir liksom inte roligt om det inte är någon som är bra på att få det att verka äkta

Många faller här, ja. Spoony till exempel.

Hans recensioner på Bioshock och Painkiller är moderna klassiker.

"Shuriken and lightning!"

 

[Sodivra]

...Nostalgia Chicks Labyrinth och Linkaras Amazons Attack.

Nu när vi gått in på TGWTG:s undernördar så skulle jag vilja ta upp That Dude In The Suede. Jag är ganska intresserad av den killen, han verkar ha utvecklat sin egen tolkning av raljant nörd-konceptet, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det, så det kanske bara är min känsla. Är det brittiskheten? Gulligheten? Fånigheten? Ta en titt på hans top 11 animeskurkar, där han tar en Dracula-liknande persona.

Synd att han borta på mission, skulle vilja se hur han och hans koncept utvecklades.

 

[GnomviD]

Nu när jag kollat om hans filmer så är jag inne på samma spår som dig - Suede har någonting extra som resonerar i en. För mig är det nog känslan att han är precis så hardcore-otaku han kan bli utan att gå över till att vara en weeaboo, och lyckas få en viss analys och distans på hela grejen. Han känns (som Linkara) som att han är nördigare än NC - nörd i första hand och recensent i andra, typ. Det märks speciellt i hans recension på Advent Children, då han huvudsakligen sågar filmen p.g.a. dess relation till FFVII, istället för dess faktiska innehåll.
Jag håller med om att det är trist att han försvann, det känns som att han har en massa potential.

(Hans dialekt är ju också ett stort plus, såväl som att han hyllar Akira och Cowboy Bebop, två av mina favoriter, så ofta som möjligt.)

 

[GnomviD]

Min favorit är Girls read comics - and they're pissed. Genusteori och bitter sarkasm i ett!

Håller på att ta mig igenom den, så jag vill tacka för lite kul läsning. Den är ganska liknande en av mina favoritbloggar på nätet, som till viss del passar in här: The Hathor Legacy. Det är inte så mycket angry nerd som det är queerfeministisk analys av populärkultur, men den är likväl värd att tipsa om.