Det hela är ganska enkelt. Jag har själv kommit på övningen. Alla ställer sig i armhävningsposition i en ring. Jag börjar med att räkna högt och göra armhävningar. Alla måste göra armhävningar i samma takt som jag. Jag räknar bara några få steg.
Efter mig går turen över till eleven till vänster om mig. Denne skall nu göra samma sak: räkna högt och göra armhävningar, och alla skall göra armhävningar i takt med honom. Grejen är att han måste göra minst en armhävning fler än jag gjorde, men han får själv välja hur mycket han skall öka med. Så om jag gjorde fem, så måste han göra minst sex. Nästa person i ordningen måste nu göra minst en fler än han gjorde. Så om han gjorde åtta, så måste nästa göra minst nio. Och så vidare. Notera alltså att det varje gång är samtliga som gör armhävningar, inte bara personen som räknar. Det enda denne gör är att bestämma hur många armhävningar som skall göras.
Den intressanta psykologiska effekten kommer här av att även om den late inte vill göra så många armhävningar, så vill han gärna vara den som ger alla andra en massa extraarbete. Ofelbart så leder den här övningen till att alla gör en herrans massa armhävningar, eftersom alla vill öka på med mycket, så att alla de andra suckar och tänker "Djäklar, vad han trycker på! Han är ju outtröttlig!". Istället för att öka med ett i taget, så ökar folk med en massa steg, och ingen klagar, eftersom de vet att det är deras eget fel.
Den här tråden är INTE postad i fel forum.
Efter mig går turen över till eleven till vänster om mig. Denne skall nu göra samma sak: räkna högt och göra armhävningar, och alla skall göra armhävningar i takt med honom. Grejen är att han måste göra minst en armhävning fler än jag gjorde, men han får själv välja hur mycket han skall öka med. Så om jag gjorde fem, så måste han göra minst sex. Nästa person i ordningen måste nu göra minst en fler än han gjorde. Så om han gjorde åtta, så måste nästa göra minst nio. Och så vidare. Notera alltså att det varje gång är samtliga som gör armhävningar, inte bara personen som räknar. Det enda denne gör är att bestämma hur många armhävningar som skall göras.
Den intressanta psykologiska effekten kommer här av att även om den late inte vill göra så många armhävningar, så vill han gärna vara den som ger alla andra en massa extraarbete. Ofelbart så leder den här övningen till att alla gör en herrans massa armhävningar, eftersom alla vill öka på med mycket, så att alla de andra suckar och tänker "Djäklar, vad han trycker på! Han är ju outtröttlig!". Istället för att öka med ett i taget, så ökar folk med en massa steg, och ingen klagar, eftersom de vet att det är deras eget fel.
Den här tråden är INTE postad i fel forum.