Jag verkar ha trasslat in mig i en massa jobbigheter på sistone. Min kreativitet är i bottnen, min ork och mitt engagemang rinner liksom av mig. Jag känner mig urlakad, både som spelledare, spelare och spelskapare. Det är skitjobbigt.
Jag vägrar däremot gå och gräva ner mig i det, för av erfarenhet vet jag att det inte blir bättre av det. Det enda sättet att bryta mönstret är att, öh, bryta mönstret.
Till viss del tror jag att det kan handla om att jag i stort sett saknar spelare i min omgivning, framförallt engagerade sådana - samtidigt som jag själv ställer ganska höga krav på mig själv om att varje karaktär måste vara unik och intressant, varje äventyr/kampanj riktiga "wow"- upplevelser och varje spelmekanik awesome och fantastisk och bäst. Hade jag bara haft engagerade spelare hade jag kunnat spela vad som helst - D&D, grottkräl, samberättande, simulationism, whatever.
Så, någon som varit med om något liknande? Hur piggar man upp sig? Hur återkommer man från såna här lågperioder? Jag försöker promenera varje dag, jag försöker läsa intressanta böcker...
..
Medans jag läser det jag skrivit i det här inlägget börjar jag fundera på om det är dags att sänka kraven en smula. Jag läste en artikel i Aftonblaskan om att ett sätt för par att få tillbaks sexlusten är att "våga ha slarvsex", dvs att våga köra lite slarvigt slentrianskit, våga köra en snabbis, släppa kraven på att det måste vara så fantabulöst skitbra varenda gång. Jag undrar om det kan vara likadant i rollspel? Ska man våga köra lite halvkasst?
Kan det va' nåt?
Jag vägrar däremot gå och gräva ner mig i det, för av erfarenhet vet jag att det inte blir bättre av det. Det enda sättet att bryta mönstret är att, öh, bryta mönstret.
Till viss del tror jag att det kan handla om att jag i stort sett saknar spelare i min omgivning, framförallt engagerade sådana - samtidigt som jag själv ställer ganska höga krav på mig själv om att varje karaktär måste vara unik och intressant, varje äventyr/kampanj riktiga "wow"- upplevelser och varje spelmekanik awesome och fantastisk och bäst. Hade jag bara haft engagerade spelare hade jag kunnat spela vad som helst - D&D, grottkräl, samberättande, simulationism, whatever.
Så, någon som varit med om något liknande? Hur piggar man upp sig? Hur återkommer man från såna här lågperioder? Jag försöker promenera varje dag, jag försöker läsa intressanta böcker...
..
Medans jag läser det jag skrivit i det här inlägget börjar jag fundera på om det är dags att sänka kraven en smula. Jag läste en artikel i Aftonblaskan om att ett sätt för par att få tillbaks sexlusten är att "våga ha slarvsex", dvs att våga köra lite slarvigt slentrianskit, våga köra en snabbis, släppa kraven på att det måste vara så fantabulöst skitbra varenda gång. Jag undrar om det kan vara likadant i rollspel? Ska man våga köra lite halvkasst?
Kan det va' nåt?