Re: Nyrekrytering igen
Med risk att upprepa vad tidigare skribenter har sagt delar jag hur som med mig av min syn på dilemmat rollspel.
Namnet. Rollspel har en "nörd"klang, det går inte att få bort. Jag är rollspelare sedan barnsben, uppvuxen med två äldre (11 & 13 år äldre) bröder som båda aktivt spelade rollspel som Drakar & Demoner och Kult m.m. ville jag inget hellre än att finna "likeminded individuals" och börja lira. Men ganska snart märkte jag att det abstarka tema som rollspel innebar var svårt för många att svälja. Ungdomar vill ha konkreta saker, något som inte behöver beskrivas utan de kan titta på det och se vad det är.
Här kommer jag till dataspel. Ungdomar som under skolveckan spöar upp rollspelsnörden i korridoren går glatt hem och sätter sig framför datorn och spelar online-roleplayinggames och ringer upp sina kompisar för att berätta om hur många levlar de har gått upp sen sist. Vad är skillnaden? Det är coolt att spela data inte att rollspela. [OT: och vem skulle vilja gå om högstadiet och/eller gymnasiet egentligen? Jag slapp ut levande och är nöjd för det] Ungdomar är naiva och har oftast svårt att tänka utanför "lådan".
I dagens samhälle har de coola ungarna stämplat rollspel som nördigt och det kommer nog alltid att vara men vi nördar spelar på ändå. Vi kan bara försöka vara mindre nördiga offentligt och försöka dra in alla som visar intresse i kvicksanden och låsa fast dem i rollspelsberoendet.
Om nördar inte är nördar är det vi gör inte nördigt
.
Med risk att upprepa vad tidigare skribenter har sagt delar jag hur som med mig av min syn på dilemmat rollspel.
Namnet. Rollspel har en "nörd"klang, det går inte att få bort. Jag är rollspelare sedan barnsben, uppvuxen med två äldre (11 & 13 år äldre) bröder som båda aktivt spelade rollspel som Drakar & Demoner och Kult m.m. ville jag inget hellre än att finna "likeminded individuals" och börja lira. Men ganska snart märkte jag att det abstarka tema som rollspel innebar var svårt för många att svälja. Ungdomar vill ha konkreta saker, något som inte behöver beskrivas utan de kan titta på det och se vad det är.
Här kommer jag till dataspel. Ungdomar som under skolveckan spöar upp rollspelsnörden i korridoren går glatt hem och sätter sig framför datorn och spelar online-roleplayinggames och ringer upp sina kompisar för att berätta om hur många levlar de har gått upp sen sist. Vad är skillnaden? Det är coolt att spela data inte att rollspela. [OT: och vem skulle vilja gå om högstadiet och/eller gymnasiet egentligen? Jag slapp ut levande och är nöjd för det] Ungdomar är naiva och har oftast svårt att tänka utanför "lådan".
I dagens samhälle har de coola ungarna stämplat rollspel som nördigt och det kommer nog alltid att vara men vi nördar spelar på ändå. Vi kan bara försöka vara mindre nördiga offentligt och försöka dra in alla som visar intresse i kvicksanden och låsa fast dem i rollspelsberoendet.
Om nördar inte är nördar är det vi gör inte nördigt
.