För det första:
Det här är mina personliga åsikter.
Det är alltså min subjektiva syn på saken, inte en objektiv sanning.
För det andra:
Jag har bara stött på mentala problem i skräckspel som CoC och liknande, samt i "point buy"-system som GURPS och liknade.
Som jag förstod artikeln handlade den delvis om Storytellersystemet. Jag har inget emot WoD-världen i sig, men själva regelmotorn... håller ni upp två nävar d10:or har det samma effekt på mig som ett kors har på en vampyr. Brrr
Min personliga erfarenhet är att rollspelare inte kan spela mentalt sjuka rollpersoner; lika lite som att rollspelare kan spela alver, dvärgar eller utomjordingar.
Har någon av er spelat i ett rollspel där en av rollpersonerna var dvärg?
Jag misstänker att de flesta svara ja på den frågan.
Problemet att det har ni inte alls det.
Det ni har spelat med är en kortväxt, överviktig
MÄNNISKA med förkärlek för öl och guld.
- Betyder det här att ni spelade fel?
Ställ er den här frågan istället:
kändes det fel när ni spelade?
Kändes det inte fel så spelade ni inte fel.
Jag anser att de enda som kan gestalta psykiskt sjuka är de som varit väldigt nära psykiskt sjuka - och då gäller det
ENDAST just den pskykiskt sjuka individens sjukdom. Antingen måste man ha haft en nära släkting eller nära vän som är psykiskt sjuk, eller så måste man ha arbetat inom psykvården.
- Och inte ens det räcker.
Bara för att man känner en psykiskt sjuk människa betyder det inte att man kan gestalta en sådan person.
Jag har har träffat ett par psykiskt sjuka (inte många, men ett par stycken) och det är skrämmande att se hur de blir missförstådda. Av nära anhöriga. Och av den svenska psykvården.
Så man måste alltså både känna och förstå en psykiskt sjuk för att kunna gestalta denne i ett rollspel.
Betyder det här att man ska förbjuda spelare att spela psykiskt sjuka?
Självklart inte.
Däremot föreslår jag att spelaren beskriver hur hen tänker låta sin rollperson bete sig istället för att ge sin rollperson en diagnos.
En gång för länge sedan spelade jag en rollperson som led av schizofreni - och jag hade fått för mig att en schizofren person var en person som led av
personlighetsklyvning.
Det var ganska pinsamt när jag fick reda på att jag hade fel - och det hade varit mycket bättre om jag, istället för att skriva schizofren på mitt karaktärsblad, hade skrivit
"växlar mellan flera olika personligheter".
Till er som läser in er på en psykisk sjukdom, t.ex. genom att läsa
DSM för att er rollperson ska bli mer verklighetstrogen: ert betende är på samma nivå som vapenfetischister som använder reglerna i Phoenix Command och F.A.T.A.L. för att rollspelet ska bli mer realistiskt.
Och för er som fortfarande vill spela en psykisk sjukdom realistiskt - varför provar ni inte att spela någon annan sjukdom realistiskt?
Vad sägs om dysenteri?
Näha. Och varför vill ni inte spela en rollperson som lider av dysenteri?
Och vad tror ni skillnaden är mellan dysenteri och en psykisk sjukdom?
Hade en psykiskt sjuk människa fungerat normalt i samhället hade denne inte varit psykiskt sjuk - det är ju definitionen på psykiskt sjukdom.
Och om en psykiskt sjuk människa inte fungerar normalt i samhället, vad får er att tro att denne kan fungera som rollperson?
Chilla ner lite och skriv ner ett par konstiga personlighetsdrag som gör att er rollperson avviker lite - men glöm att ni klarar av att spela psykiskt sjuka.
Det finns en annan lösning på problemet
(som egentligen inte alls löser problemet, men ändrar fokus)
Spelarna spelar sina rollpersoner som vanligt, men spelledaren låter spelledarpersonerna agera som om rollpersonerna betedde sig som psykiskt sjuka.
Detta flyttar egentligen bara fokus från spelarna till spelledaren, som lika lite som spelarna vet hur man gestaltar psykiskt sjuka.
Men med lite tur får man en härligt konstig stämning vid bordet då spelarna undrar varför alla i deras omgivning beter sig konstigt, när det i själva verket är rollpersonerna som agerar konstigt utan att deras spelare är medvetna om det och omgivningens konstiga beteende är bara reaktioner på detta.