Nekromanti Att hålla spelarna fokuserade

[BiobunkerVII]

Each to their own. Tänk vad jobbigt det skulle vara om alla tyckte lika. Vem skulle man då klaga över på WRNU?

Helt sant, jag håller med alltså kan vi lägga ner WRNU

Håller för övrigt med dig i din första punkt om mobiltelefoner osv.

 

[Rickard]

"Något stort händer! Vi går genast in i en tidsskala där varje handling och varje sekund räknas (man måste inte bokstavligen räkna sekunder men nerven)!

Det här fick mig att tänka på något andra har glidit in på, men snabbspola moment som inte tillför något direkt till handlingen. Om spelarna sitter och petar naglarna medan du spelar ut den tredje dagen av 78 på resan till grottan så förstår jag varför spelarna inte är engagerade. Börja speltillfället vid grottan istället. Ställ alltid frågan om vad ni håller på med är viktigt eller om spelarna är engagerade. Om inte, klipp och klipp hårt. "Ni ska till andra sidan av landet? Bam! Nu är ni där. Ni märker hur marken är torr och träden förvridits till rankor."

Jag har som tendens att ge spelarna ett mål under varje spelmöte. Det är alltid någon spelare som hoppas på det tåget och sedan sysselsätter jag de som är oengagerade. Är det ett bakhåll så är det spelaren som är mest oengagerad som ser något. Sidohändelser är faktiskt något som uppkommer naturligt när jag skriver fisktankar, men även när jag kör rälsar har jag "fria scener" som jag använder för att aktivera den som inte har gjort något på ett tag.

Jag har också tendensen att kunna dela upp rollpersonerna och sedan hoppar jag mellan dem när de gör saker. Någon kanske tycker detta är konstigt, men det är precis som att köra ut en strid ... och under en majoritet av handlingarna hoppar jag till en annan spelare innan vi har spelat klart, för då är spelaren ivrig att fortsätta. Att hitta på handlingar som påverkar andra rollpersoner är också finurligt och något jag använder både utanför och i strid. Saker som ska hända en rollperson avslöjar jag till dem andra, exempelvis att rollperson 2 upptäcker att kontakten som rollperson 1 ska träffa ska döda rollperson 1 eller att attacken som rollperson 2 gör får hela taket att rasa in, vilket påverkar rollperson 1. Jag vill få in aktivt lyssnande, där spelarna känner att vad som händer andra också är något som är viktigt för dem.

 

[luddwig]

En sak som jag gillar är att delegera stödfunktioner till spelarna. Jag började med det i MERP, där det var mycket tabelller, och sen har jag fortsatt. Det är lite som Nässe säger, men då även praktiska grejer. Man kan ha två spelare som bygger upp rumsskisser med kapla på en battlemat, en spelare som sitter med ett tabellhäfte, en spelare som är rådgivare n.d.g. svårighetsgrad och hjälper till med beskrivningar, en spelare som sitter med regelboken, o.s.v. För den enskilde är det inget betungande, men det gör att alla är med hela tiden, och för spelledaren blir allt *mycket* lättare.

Det där är intressant. Nu spelar mitt gäng inte spel med särskilt mycket tabeller eller äventyr där det ska ritas kartor, men metoden är tilltalande. Nässes tips är också intressanta, men har mer av en indietouch som inte passar mig.

 

[Fiktionslek]

Det där är intressant. Nu spelar mitt gäng inte spel med särskilt mycket tabeller eller äventyr där det ska ritas kartor, men metoden är tilltalande. Nässes tips är också intressanta, men har mer av en indietouch som inte passar mig.

Det fina är ju att det blir möjligt att spela spel som ni annars inte skulle ha valt eftersom de är för betungande för spelledaren och går långsamt när en person ska sköta allt. Jag skulle t.ex. aldrig one-man-spelleda Shadowrun 4A. Jag vet att jag inte klarar det. Men med delegeringen av uppgifter, toolkitet (som typ är gjort för att delegera) samt nog trots allt digitala tärningsrullare, då kan jag börja fundera på saken!

Vad gäller Nässes förslag förknippar jag för min del inte alls det med indie. Det spel som jag gjort det han säger allra mest i är antagligen D&D, och då långt långt före någon indievåg. Jag gissar att det stått i nån tidning på 80-talet eller att jag helt enkelt själv fick börja med det de gånger jag var spelare i den grupp där jag vanligen var spelledare.

Hur som helst -- man spelar ju som man vill. Men de spel man spelar är liksom lika mycket en konsekvens av ens spelstil som tvärtom! När man ändrar sitt spelbeteende öppnas en massa nya vägar!

Menar

Christian

 

[luddwig]

Vad gäller Nässes förslag förknippar jag för min del inte alls det med indie. Det spel som jag gjort det han säger allra mest i är antagligen D&D, och då långt långt före någon indievåg. Jag gissar att det stått i nån tidning på 80-talet eller att jag helt enkelt själv fick börja med det de gånger jag var spelare i den grupp där jag vanligen var spelledare.

Du har rätt. Det är jag som använder begreppet indie slarvigt. Vad jag menar är att min ordinarie spelgrupp inte skulle ha några som helst problem med att jag delegerar ut tabellhantering eller beräkningar. Om jag däremot bad dom spela eller beskriva något i spelvärlden utöver rollpersonen skulle dom titta på mig som om jag tappat förståndet. Vi har helt enkelt aldrig spelat så. Därmed inte sagt att det är dåligt, eller att jag personligen inte skulle kunna tänka mig att testa.

 

[Rickard]

Vad gäller Nässes förslag förknippar jag för min del inte alls det med indie. Det spel som jag gjort det han säger allra mest i är antagligen D&D, och då långt långt före någon indievåg.

Det där är lite som om någon snubbe hade sagt "Det där kan inte vara dadaism, för jag gjorde det för tjugo år sedan". Poängen som gjordes var att "indiespelen" (forgespelen) har en tydligare influens av vad Nässe skrev.

 

[Fiktionslek]

Det där är lite som om någon snubbe hade sagt "Det där kan inte vara dadaism, för jag gjorde det för tjugo år sedan". Poängen som gjordes var att "indiespelen" (forgespelen) har en tydligare influens av vad Nässe skrev.

Jag är helt ointresserad av en definitionsträta och har inte uppfattat att tråden handlar om det (då skulle jag aldrig skrivit). Så om du är på bråkhumör får du vända dig till nån annan. Jag menade bara att det funkade fint för oss med traditionella spel, så att den som ogillar forge-indie inte nödvändigtvis behöver skygga.

Hälsar

Christian

 

[DanielSchenström]

Min inställning till ivägsvävande varierar lite med vilket spel/genre/stämning som ska spelas. Jag har också märkt att ifall det gått två veckor mellan spelmötena (när vi vanligen spelar 2ggr/vecka) så finns det mer att berätta för varandra, speciellt som majoriteten av oss inte använder de stora sociala medierna.
Jag skulle säga att det allra enklaste helt enkelt är att ta upp frågan till diskussion med alla spelare, att man som spelledare (och ibland som medspelare kanske) tycker att det glider iväg för mycket och att man skulle uppskatta om det var mindre, eller att man avhandlar allt sånt innan eller efter spelmötet. Spelarna kanske har egna förslag. Det kniviga är snarare om alla eller de flesta andra inte tycker att det gör något.
Ibland kan det kännas som att man inte är en tillräckligt fängslande spelledare när folk fipplar i mobiler/böcker/serier/viskar inbördes men jag tror att det är annat som ligger bakom. Själv har jag valt att förbjuda en spelare från mobiler under mötet, och det kanske blir så för en annan också.

En till aspekt är ju vad man tycker är sjysst mot andra också. Jag tycker det inte är sjysst att bläddra i nåt orelaterat under spelandet exempelvis. Å andra sidan är jag ok med ovidkommande viskningar mellan två spelare om jag engagerar andra spelare just då, men vill att viskarna ska vara så pass medvetna att jag inte behöver beskriva nåt igen.

Jag tror allt kan lösas med konversation, även om man tycker olika så kan man i alla fall kommas överens om hur nåt ska skötas.