Arfert said:
Det är fortfarande inte lika bra som digital ink som min Kindle (eller till exempel en Sony Reader) har. De behöver inte lysa alls, det är mer likt att läsa på papper.
Utan att på något sätt vilja förminska din upplevelse eller så (jag har stor förståelse för att det är besvärligt att få ont i huvudet etc av att titta på skärm) så tänker jag helt fräckt använda ovanstående som utgångspunkt för en liten reflektion om mina egna läsvanor:
Boksidor som lyser upp sig själva har varit lite av en helig graal från mig så länge jag kan minnas. När jag var typ 10-12 och läste Sagan om Ringen minns jag att jag ville ha det, till exempel.
Det är nämligen så att det är ett jäkla härk - tycker jag - att få jämn och optimal belysning av boksidan. De gånger mina föräldrar tvingade mig ut i "utomhuset" och jag därmed helt sonika satte mig på en bänk utomhus med en bok var det ett jäkla bekymmer att skuggor rörde sig och att solen envisades med att förflytta sig. Det gick inte att läsa under sådana förhållanden; inte under några längre perioder. Omgivningen gjorde sig alltför mycket påmind.
Även inomhus. Om jag varit en sådan som haft en läsfåtölj som jag avsatt tid att sitta i så kanske jag kunnat uppnå optimala ljusförhållanden på det viset, men det finns ju alltid risk att en hand eller ett huvud eller något annat hamnar i vägen för ljuset - och vips är magin bruten, och jag kastas våldsamt ut ur fiktionen och tillbaks till den tråkiga verkligheten. Att hitta vinklar där man varken riskerar skugga eller att få ljus i ögonen... Inte helt lätt.
För att inte tala om bekymren som uppstår kring sänglampor.
Nej, för
mig har de upplysta sidorna varit enbart till godo. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte tillhör de som får "titta-in-i-lampa"-effekten. Kanske beror det på att jag vant mig genom att spendera 10+ timmar per dag framför datorskärm åtminstone sedan jag flyttade hemifrån, men oavsett vilket är jag skitglad. För upplysta sidor bryr sig inte om omgivningen; jag får ett jämnt och läsvänligt sken med bra kontrast och inga störande skuggor. De blir som datorprojektioner; frikopplade från de tråkiga fysikens lagar som vanligen ställer till det för mitt läsande. Ytor som inte beskuggas: som magi.
Men som sagt, det här är inte "mot" Arfert på något sätt. Det är bara en liten reflektion kring min personliga upplevelse av just sidor som lyser mig i ansiktet.
