Nekromanti Att programmera om sig själv...

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Varning - flum på väg.

inledande premiss:
Jag är av åsikten att människan, individen, är summan av sin hårdvara och sin mjukvara. Alltså, biologiska förutsättningar plus uppväxt/upplevelser. Alla åsikter vi har, har vi för att vi enligt tidigare upplevelser skapat vissa mentala mönster. Folk vi träffat och fått positiv respons från, saker vi läst som passat in på just vår situation, etc. Det är en ganska slumpmässig process; vi blir programmerade av de saker vi upplever men det är ingen som sitter och programmerar oss; det skulle kräva att man hade 100% kontroll över både biologiska förutsättningar och alla upplevelser/all input.

Med detta följer att varje "val" vi gör är resultatet av en deterministisk process; väljer jag att köpa en 88:a eller en Sandwich beror detta på tidigare upplevelser av glassarna, hur varmt det är, vad jag ätit tidigare, hur min dagsform är, etc. Det finns dock inga faktorer utöver hårdvara+mjukvara(programmering) som spelar in. Det är alltid 100% sannolikt att jag väljer exakt det jag väljer.

Fundering
Kan vi då programmera om oss själva? Den spontana tanken är "nej", eftersom det skulle innebära ett val utanför hårdvara+mjukvara.

Men, det är fel. Det är fel eftersom det skulle betyda att programmeringen var "färdig". Det är den såklart inte.

Det jag tror krävs för en lyckad omprogrammering är att man på ett eller annat sätt utsätts för något som skapar den första omprogrammeringen: "Det är något positivt att omprogrammera sig". Finns denna grundläggande tanke, samt kanske något om riktning, så kommer man ju, deterministiskt, att söka upp situationer man tror kommer att programmera om en, eventuellt i den riktning man önskar. Man kan inte förutse i vilken riktning man kommer att förändras, eftersom systemet är för komplext, men man kommer likförbaskat att programmera om sig genom att placera sig i en viss typ av kontext.

Kom till saken
Finns det en sak? jag vet inte. Jag satt bara och funderade över det här med medveten omprogrammering, och ville få det ur mig. Och eftersom jag gärna skulle diskutera saken, så valde jag forum istället för blogg.


Är det här något ni funderat över?

Har ni några exempel på hur ni själva mer eller mindre "medvetet" förändrat er?
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Alla åsikter vi har, har vi för att vi enligt tidigare upplevelser skapat vissa mentala mönster.
Enligt min erfarenhet behövs det hjälp utifrån eller en omskakande upplevelse för att få en att vika ur sitt invanda tänkande. Jag har hjälpt en del personer ur sitt "misslyckade liv" genom att ifrågasätta deras tankebanor och på så sätt få de inse de fel de har i sitt liv. Kolla på hur Dr Phil gör i sina program. Han säger inte "Såhär är det", utan personen får komma fram till det själv.

Psykologer, kuratorer och dylika människor är en väldigt bra hjälp för att kunna bryta av.

---

Själv hade jag väldigt svårt med att ta kontakt med tjejer. När jag träffade mitt livs kärlek - jag snackar verkligen äkta kärlek här - så tog jag aldrig något initiativ. Det slutade med att en kompis blev ihop med henne istället och jag fick tre månader av djup ångest. Då lovade jag mig själv att aldrig mer vara passiv.

Min dåvarande raggade jag direkt upp genom att dra ut henne på dansgolvet på utestället för att "lära henne dansa tryckare" (till Bohemian Rhapsody, så det var alltså inte min egentliga anledning). Jag visade direkt intresse genom att säga "Nej, du ska inte ha händerna på min höft utan här" och flyttade ned hennes händer på min rumpa. Mitt gamla jag hade skämtat med henne, tittat och önskat, men aldrig tagit initiativet. Mitt nya jag fick tre år med en trevlig tjej som nu är min bästa vän.

Fast trots att jag lyckats bryta mot det är det ändå väldigt enkelt att falla tillbaka till gamla banor igen. Jag har hittat äkta kärlek igen, men omständigheterna gjorde att jag förblev passiv. Det blev därför ett relationsdrama som involverade fem personer i bekantskapskretsen och just nu försöker vi bara klara av efterskalven.

Fast det jag insåg var att jag hade gjort nästan samma misstag med min första sanna kärlek. Trots att jag raggade upp min dåvarande! Så trots en omvälvande händelse räckte det inte med att bestämma sig för något, för att ändra sig som person.

Utan omvälvande händelse eller hjälp: jag skulle säga att det är nästan omöjligt att omprogrammera sig, då man så lätt faller in i gamla tankemönster. Det går inte att bestämma sig för "Jag ska bli världens raggarkung". Det krävs att du ser vad som händer om du inte blir det.

/Han som läste böcker i ämnet att förlora någon när han hade sin ångest, då det var det enda sättet han kunde komma på för att ta sig förbi krisen
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
krank said:
Är det här något ni funderat över?

Har ni några exempel på hur ni själva mer eller mindre "medvetet" förändrat er?
Mjaaaaaa...

Jag har väldigt mycket jag skulle kunna säga om precis det här, på ett väldigt engagerat sätt, men jag kommer med en annan ingång. Du är programmerare, jag är existentiell psykolog. :gremsmile: Skillnaden är ungefär den samma som immersionist och forgemiffo :gremlaugh:

Så jag vet inte, jag kanske bara skulle göra oss bägge frustrerade genom att gå loss här. Kanske borde jag vänta lite tills din vinkel på programmering har utforskats ordentligt. Men om du vill så kan vi diskutera det, jag vet att det vore i vart fall väldigt nyttigt för mig själv.

Tar du en titt på min post om "Life issues" så får du ett hum om mitt angreppsätt:

http://imbuildingsomething.blogspot.com/2010/02/life-issues.html
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Arvidos said:
Skillnaden är ungefär den samma som immersionist och forgemiffo :gremlaugh:

Det där är ju ändå bara mjukvara/Det där är ju ändå bara spelledarstil! =)

Arvidos said:
Så jag vet inte, jag kanske bara skulle göra oss bägge frustrerade genom att gå loss här. Kanske borde jag vänta lite tills din vinkel på programmering har utforskats ordentligt. Men om du vill så kan vi diskutera det, jag vet att det vore i vart fall väldigt nyttigt för mig själv.
Go!
Jag gillar att bli frustrerad. Det är ett tecken på att jag behöver begripa något.


Ska nämna att jag gjort ungefär som ovan själv, även om jag väl inte direkt skulle kalla det ett "angreppssätt". Jag bestämde mig för att jag ville förändras. Sedan jag tog det beslutet har jag blivit en radikalt annorlunda människa på många sätt, även om jag fortfarande har mycket som ligger kvar och behöver bearbetas.


Jag ser det egentligen inte som ett angreppssätt, mer en metaanalys. Det finns många sätt att uppnå saker inom mjukvaran; jag har inga problem att införliva det du skriver i bloggposten i min hårdvara/mjukvaraliknelse. Det finns ingen motsättning, som jag ser det.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
krank said:
Det jag tror krävs för en lyckad omprogrammering är att man på ett eller annat sätt utsätts för något som skapar den första omprogrammeringen: "Det är något positivt att omprogrammera sig". Finns denna grundläggande tanke, samt kanske något om riktning, så kommer man ju, deterministiskt, att söka upp situationer man tror kommer att programmera om en, eventuellt i den riktning man önskar. Man kan inte förutse i vilken riktning man kommer att förändras, eftersom systemet är för komplext, men man kommer likförbaskat att programmera om sig genom att placera sig i en viss typ av kontext.
Vilken nivå pratar du om här? Det finns mängder med åsikter om hur mental träning kan förändra individen, det finns mängder med ideer om hur man genom saker som utsättande och projektion kan förändra sitt beteende. Är det sådana saker som du funderar över?
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Arvidos said:
Så jag vet inte, jag kanske bara skulle göra oss bägge frustrerade genom att gå loss här. Kanske borde jag vänta lite tills din vinkel på programmering har utforskats ordentligt. Men om du vill så kan vi diskutera det, jag vet att det vore i vart fall väldigt nyttigt för mig själv.
Go!
Jag gillar att bli frustrerad. Det är ett tecken på att jag behöver begripa något.
Nå, jag är väl mest orolig för att jag ska spinna iväg och bli missnöjd för att ni inte vill hänga med på tåget. :gremlaugh: Okej, jag skriver ned ett inlägg så fort jag har tid att göra det ordentligt: Väntar på en öppning att skriva nästa inlägg i bloggen också, så det blir en parallell process.

krank said:
Ska nämna att jag gjort ungefär som ovan själv, även om jag väl inte direkt skulle kalla det ett "angreppssätt". Jag bestämde mig för att jag ville förändras. Sedan jag tog det beslutet har jag blivit en radikalt annorlunda människa på många sätt, även om jag fortfarande har mycket som ligger kvar och behöver bearbetas.
Hur menar du "gjort ungefär som ovan"? Känner du igen hur du har hanterat ditt eget liv i de modeller jag skriver om på min blogg? Jag är inte helt med dig här. :gremsmile:
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Ram said:
Är det sådana saker som du funderar över?
Bland annat.
Min grundläggande tanke är dock huruvida det är möjligt för individen att ens komma på tanken att VILJA utvecklas, utan att denna vilka skapas genom interaktion utifrån.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
krank said:
Ram said:
Är det sådana saker som du funderar över?
Bland annat.
Min grundläggande tanke är dock huruvida det är möjligt för individen att ens komma på tanken att VILJA utvecklas, utan att denna vilka skapas genom interaktion utifrån.
Ahaaaa

Nu tror jag börjar fatta din ingång här. Jag får sätta fart med nästa blogginlägg innan jag återkommer till tråden, för där tänker jag ta upp just människans vilja och förmåga till utveckling i livet och i terapi.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Arvidos said:
Hur menar du "gjort ungefär som ovan"? Känner du igen hur du har hanterat ditt eget liv i de modeller jag skriver om på min blogg? Jag är inte helt med dig här. :gremsmile:
Nej, alltså, jag har gjort som i mitt första inlägg. Eftersom jag använder platt visning och massor av inlägg per sida kändes det logiskt att säga så, just då.

När jag gick gymnasiet var jag djupt olycklig och fylld av alla möjliga sorters angst och självhävdelsebehov, utan verktyg att egentligen hantera dem. Sen kom jag i kontakt med tankar kring postmodern magi, självhypnos och såna grejer. Det var dock mycket vagt, just då. Jag formade nåtslags bild av hur jag ville vara, gav den bilden ett namn (krank) från en film jag gillade... efter ett par år var jag en annan person, men nu hade jag blivit tillräckligt medveten om vad jag höll på med för att modifiera idealbilden till att bli tydligare, mer exakt, mer konstruktiv.

Så har jag fortsatt - aktivt omprogrammerat mig själv genom att se till att utsätta mig för saker och göra saker som jag tror kan föra mig i en annorlunda riktning. Jag har planterat idén om utveckling som självändamål, och är rätt nöjd med resultatet.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Arvidos said:
Nu tror jag börjar fatta din ingång här. Jag får sätta fart med nästa blogginlägg innan jag återkommer till tråden, för där tänker jag ta upp just människans vilja och förmåga till utveckling i livet och i terapi.
Märk dock väl att jag ser människans "vilja" och "val som deterministiska och grundade i hårdvara + tidigare erfarenheter...
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
krank said:
Jag formade nåtslags bild av hur jag ville vara, gav den bilden ett namn (krank) från en film jag gillade... efter ett par år var jag en annan person, men nu hade jag blivit tillräckligt medveten om vad jag höll på med för att modifiera idealbilden till att bli tydligare, mer exakt, mer konstruktiv.

Så har jag fortsatt - aktivt omprogrammerat mig själv genom att se till att utsätta mig för saker och göra saker som jag tror kan föra mig i en annorlunda riktning. Jag har planterat idén om utveckling som självändamål, och är rätt nöjd med resultatet.
Ojojoj, shit krank! Det bara sprutar saker jag vill säga om det här! Det här kan bli toppen. :gremsmile:

krank said:
Arvidos said:
Nu tror jag börjar fatta din ingång här. Jag får sätta fart med nästa blogginlägg innan jag återkommer till tråden, för där tänker jag ta upp just människans vilja och förmåga till utveckling i livet och i terapi.
Märk dock väl att jag ser människans "vilja" och "val som deterministiska och grundade i hårdvara + tidigare erfarenheter...
Jo, det var exakt det jag menade. :gremsmile:

Får göra en halvdan ansats till arbetsinsats nu, tror jag. :gremlaugh:
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
krank said:
Märk dock väl att jag ser människans "vilja" och "val som deterministiska och grundade i hårdvara + tidigare erfarenheter...
Jag tror den grundtesen gör diskussionen komplicerad. Om individen reduceras till att bara utgöra summan av sina grundförutsättningar samt dennes tidigare erfarenheter så har du redan besvarat din egen fråga: Det finns ingenting som individen kan göra. Den flyter runt i den komplexa mekanism som är verkligheten.

Men det kan bli kul läsning. :gremsmile:
 

Wilmer

Hero
Joined
9 Jan 2005
Messages
1,086
Location
Grindmaiden
Mina sociala färdigheter har utvecklats mycket sedan jag försökt sluta se på kallprat och ytliga samtal som helt ointressanta. Förut kunde jag försöka styra över platta samtal till djupa eller avbryta dem, nu försöker jag krama ut gnuttor av skoj ur dem så att jag lär mig associera dem iaf mer skoj än tystnad.

PS. jag delar kranks föreställningar om determism osv.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Ram said:
Jag tror den grundtesen gör diskussionen komplicerad. Om individen reduceras till att bara utgöra summan av sina grundförutsättningar samt dennes tidigare erfarenheter så har du redan besvarat din egen fråga: Det finns ingenting som individen kan göra. Den flyter runt i den komplexa mekanism som är verkligheten.
Det är min grundinställning, ja. Alltså, det var inte så mycket en fråga av typen "vad är två plus två?" där det finns fasta svar, som jag vill ha... Utan mer en öppen fundering om hur andra tänker kring det hela, och om jag gjort något slags tankefel nånstans.

Framför allt satt jag mest och funderade på just det här med vad som kan skapa en självprogrammering, och hur pass mycket kontroll man egentligen kan ha över sin egen utveckling...
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Jag har också tänkt lite på det där. Frågan är varför du skulle omprogrammera dig själv eller "placera dig själv i en viss typ av kontext" om det inte ingick i din programmering. Visst, man kan förändras väsentligt som människa genom att "ta tag i sitt liv" eller genom yttre omständigheter. Men varför skulle man "ta tag i sitt liv" om man inte var, som du säger, programmerad till det? Och yttre omständigheter kan man inte själv påverka (om man gör det är det ju programmerat). Summan blir väl, trist nog, att en icke determinerad omprogrammering är omöjlig. Fast jag tycker inte att man ska fundera för mycket på det där, jag tror åtminstone inte att jag är programmerad/determinerad att göra det.

/Hjalle, och när vi dör blir det Pärleporten.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Montecore said:
Jag har också tänkt lite på det där. Frågan är varför du skulle omprogrammera dig själv eller "placera dig själv i en viss typ av kontext" om det inte ingick i din programmering. Visst, man kan förändras väsentligt som människa genom att "ta tag i sitt liv" eller genom yttre omständigheter. Men varför skulle man "ta tag i sitt liv" om man inte var, som du säger, programmerad till det? Och yttre omständigheter kan man inte själv påverka (om man gör det är det ju programmerat). Summan blir väl, trist nog, att en icke determinerad omprogrammering är omöjlig. Fast jag tycker inte att man ska fundera för mycket på det där, jag tror åtminstone inte att jag är programmerad/determinerad att göra det.
Frågan är om man kan påverkas till att påverka? Kan det ingå i ens programmering hur man använder sig av sitt eget API? Kan metakognition fungera på riktigt?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Poppe said:
Jag bara antar att du har läst Ownzored av Cory Doctorow? Om inte gör det, den är riktigt bra, handlar om precis detta (bokstavligt), och finns gratis här: http://www.salon.com/tech/feature/2002/08/28/0wnz0red/

Har läst den nu, och den är fucking awesome.

Skillnaden är väl att den utgår från medveten mjukvara som får bättre kontroll över sin hårdvara, där jag är mer inne på just omprogrammering av mjukvaran...
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Skillnaden är väl att den utgår från medveten mjukvara som får bättre kontroll över sin hårdvara, där jag är mer inne på just omprogrammering av mjukvaran...
Japp, medveten om det. Därav tillägget "ordagrant". Mest att jag inte kunde låta bli att droppa in en länk till novellen. :gremsmile:
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
krank said:
Frågan är om man kan påverkas till att påverka?
Som jag ser det påverkar vi varandra hela tiden, det vill säga, jag skulle inte göra som jag gjorde om inte du hade gjort som du hade gjort. Men har någon av oss någon egentlig kontroll över det hela - något eget, fritt val? Nej, det tror inte jag (egentligen). Jag tror aldrig att vi hade kunnat välja annorlunda än vad vi gjorde, för varför skulle vi ha gjort det? Om jag väljer att spotta ut tuggummit istället för att ha det kvar i munnen måste det ju ha berott på någonting, om än så litet, som gjorde att jag ändå "valde" att ha kvar det. Men frågan är ju rätt problematisk - självklart skulle saker och ting se annorlunda ut om inte jag fanns där och påverkade, men varför skulle jag inte finnas, och varför skulle jag inte göra som jag gör? Det blir liksom en fråga som inte går att ställa riktigt. "What if..." angående saker som har hänt utesluter ju sig själva.

Fast nu känns det inte riktigt som jag tillför något till dina funderingar. Som du sa, det blir ju fett flummigt.

/Hjalle, gläder sig med att det i alla fall tycks finnas lite oförutsägbarhet inbyggd i fysiken - även om det så klart inte heller innebär att vi har någon äkta kontroll över vår framtid.
 
Top