Jag ska fylla på lite, tänkte jag, med nuvarande situation och projekt.
Mitt största problem nu, liksom förut, är min grundläggande mycket svara självkänsla.
Självförtroendet har det aldrig varit så mycket fel på, jag vet att, inom vissa områden, så kan jag väldigt mycket. Jag har alltid varit bra på att läsa, och så. I dagsläget vet jag att jag kan mycket om datorer. Där har jag positiva spiraler; jag kan, så folk säger att jag kan, så jag tror och förstår att jag kan. Jag är hemskt stolt över att vara smart/intelligent/påläst.
Självkänslan är däremot ett annat problem. Det har varit värre, såklart - det fanns gånger då jag kunde bli helt ursinnig sån snart någon ifrågasatte min kompetens (gick igenom mitt självförtroende) eller påstod att jag var korkad. Det är lite det som är grejen med att ha högt självförtroende och låg självkänsla, nämligen; jag mår hemskt dåligt när självförtroendet hotas, för jag har inget grundläggande "jag duger!" att falla tillbaks på.
Som lärare får jag massor av positiv respons konstant, och det har höjt min självkänsla mycket. Jag tycker om mina elever, och de verkar tycka om mig. Ibland har jag dåligt samvete för att jag delvis använder mina elever för att egoboosta.
Men hela tiden finns det där: Jag duger inte. Alla fel är fruktansvärda och kommer att leda till att ingen tycker om mig, att jag får sparken - för även om jag kan vissa saker, så duger det inte. Jag duger inte. Jag har ingen flick- eller pojkvän, för jag duger inte. Jag är en dålig människa, ful och äcklig och tjock och självupptagen och...
...well. Ni ser vart den spiralen är på väg.
Det jag försöker göra nu är att programmera om denna del av mig. Bland annat genom sådana klassiska övningar som självbekräftelse, skriva ner saker man är nöjd med om sig själv varje kväll, försöka undvika att "prata ner sig själv" i dagliga situationer. Det är absolut inte lätt.
Jag har läst åtminstone halva "The Game", och slås av vilken helt vansinnig väg den boken pekar på. Den är bara en bot mot dåligt självförtroende, samtidigt som den lär ut en vidrig människosyn.
Jag funderar på om jag borde läsa något liknande, dock. Något med praktiska råd för att stärka självkänslan. Har Arvidos något att rekommendera? Eller är det Mia Törnblom som gäller?
Mitt största problem nu, liksom förut, är min grundläggande mycket svara självkänsla.
Självförtroendet har det aldrig varit så mycket fel på, jag vet att, inom vissa områden, så kan jag väldigt mycket. Jag har alltid varit bra på att läsa, och så. I dagsläget vet jag att jag kan mycket om datorer. Där har jag positiva spiraler; jag kan, så folk säger att jag kan, så jag tror och förstår att jag kan. Jag är hemskt stolt över att vara smart/intelligent/påläst.
Självkänslan är däremot ett annat problem. Det har varit värre, såklart - det fanns gånger då jag kunde bli helt ursinnig sån snart någon ifrågasatte min kompetens (gick igenom mitt självförtroende) eller påstod att jag var korkad. Det är lite det som är grejen med att ha högt självförtroende och låg självkänsla, nämligen; jag mår hemskt dåligt när självförtroendet hotas, för jag har inget grundläggande "jag duger!" att falla tillbaks på.
Som lärare får jag massor av positiv respons konstant, och det har höjt min självkänsla mycket. Jag tycker om mina elever, och de verkar tycka om mig. Ibland har jag dåligt samvete för att jag delvis använder mina elever för att egoboosta.
Men hela tiden finns det där: Jag duger inte. Alla fel är fruktansvärda och kommer att leda till att ingen tycker om mig, att jag får sparken - för även om jag kan vissa saker, så duger det inte. Jag duger inte. Jag har ingen flick- eller pojkvän, för jag duger inte. Jag är en dålig människa, ful och äcklig och tjock och självupptagen och...
...well. Ni ser vart den spiralen är på väg.
Det jag försöker göra nu är att programmera om denna del av mig. Bland annat genom sådana klassiska övningar som självbekräftelse, skriva ner saker man är nöjd med om sig själv varje kväll, försöka undvika att "prata ner sig själv" i dagliga situationer. Det är absolut inte lätt.
Jag har läst åtminstone halva "The Game", och slås av vilken helt vansinnig väg den boken pekar på. Den är bara en bot mot dåligt självförtroende, samtidigt som den lär ut en vidrig människosyn.
Jag funderar på om jag borde läsa något liknande, dock. Något med praktiska råd för att stärka självkänslan. Har Arvidos något att rekommendera? Eller är det Mia Törnblom som gäller?
