Nekromanti Att skriva bra kristendomspasticher

[Svarte Faraonen]

• De uppstår ur tomma intet. Jämfört med kristendomen, som ju har en historisk anknytning till judendomen och en form av obekväm syskonrelation till islam, tycks många former av fantasykyrka vara skapelser av profeter som inte bygger på tidigare religioner. Detta får religionen att verka platt och kontextlös.
• De är lokala. Allt för ofta håller de sig till något eller några enstaka länder, vars
• De saknar de centrala mysterierna. Ofta tycks religionen vara ganska klar och redig, utan att innehålla sådana härken som Jesu mänskliga och gudomliga natur, treenighetens sammansättning, transsubstantiationen och andra spännande konfliktskapare.
• Grundaren är anonym. Till skillnad från kristendomen, där Jesu lidande, död och återuppståndelse är fullständigt centrala, blir religionsgrundaren ofta en figur vars huvudsakliga roll är som förkunnare, men vars liv egentligen är perifert i förhållande till religionen.
• De är decentraliserade och underordnade det jordiska. Till skillnad från i vår värld, där påvedömets inflytande var en av de mest centrala faktorerna i Europas politik, tycks kyrkan på ett mer tidigmodernt vis funka som ett statligt redskap.

 

[w176]

En intressant take of it har en av sceriges älsta lajvkampnjer.
De har rippat asatron, men ändrat den så att den har en kristen dualistisk syn på gott och one, med Loke i en djävuls roll.

Att kombinera kosmologin från en religion, med etiken från en annan, båda av dom välbekanta för oss gav en tro som både var lätt att identiera sig med och greppa.

 

[Fienden]

Knepig fråga. Någonting som jag har börjat använda i mitt (långsamma) omskapande av min fantasyvärld är att inte försöka sätta upp allting att "Så här ser det ut nu" och sedan göra historia utifrån det. Med denna teknik så blir all historia en klumpig efterkonstruktion som kan bli svår att sätta in i resten av världen.

Istället gör jag (ska göra, snarare, fortfarande i planeringsstadiet) så att jag bedömmer spridning av folkgrupper (utan särskild hänsyn till länder etc.), ser interaktion mellan folkgrupper, lägger då och då in olika element i denna massa (profeter, härskare, diverse kriser, etc.), och tänker efter hur detta påverkar folkgruppen det händer i och, som följd, interagerande grupper.

Sätt in, vid något tillfälle, en profet. Han grundar en religion som du, i grunden, kan hålla som ett litet budskap. Tänk efter hur budskapet kan tolkas och expanderas av gruppen som religionen sprids till, se på hur religionen sprids och vilka som accepterar den (samt under vilka omständigheter den accepteras). Om detta görs på ett resonabelt sätt så kommer du vid något tillfälle kommer du säkert upptäcka att religionen som beskrevs i det tidiga skedet här har förändrats. Religionen har utvecklats, förmodligen till lokala varianter. Du har ett grundbudskap som kanske inte längre efterföljs, efterkonstruktioner som religiösa härskare plockat in för att stärka sin makt, du har folk långt bort från religionens ursprungsplats som blandat in de heliga väsenden från religionen i sin egen ursprungstro, etc. etc.

Detta ser ut, och är, ett tidskrävande arbete, men det är ett som jag tror stenhårt på för att skapa en intressant och logisk fantasyvärld där inte alls känns som en dum efterkonstruktion för att slutprodukten ska se ut på det fina sättet som författaren drömde om en gång. Det var av den anledningen jag gav upp på mitt förra fantasyvärldsprojekt och gav mig in på en total omkonstruktion av den. Allt i världen kommer skapas av tekniken jag beskriver ovan. Länder kommer och faller, religioner skapas, förändras, faller, återkommer. Gör det detaljerat nog och du skapar ett oändligt antal konflikter även på ganska lokala plan, utan att någonsin behöva gå tillbaks och "rätta till" historien.

//Kraetyz, förhoppningsvis något intressant i det som skrevs

 

[Arfert]

Jag byggde Spriti Illuminati på kataherna, och gick vidare därifrån. På det sättet fick vi fram något som känns som en riktig religion, men inte för likt kristendomen. Religonsbiten är nog det mest lyckade i Saga. Det är nästan en riktig religon.

 

[Ögat]

De saknar de centrala mysterierna. Ofta tycks religionen vara ganska klar och redig, utan att innehålla sådana härken som Jesu mänskliga och gudomliga natur, treenighetens sammansättning, transsubstantiationen och andra spännande konfliktskapare.

Det här tycker jag är en viktig aspekt, som jag anser är helt och hållet beroende av att guden i en fantasyvärld finns (och alltså inte är mystisk).

För att det ska finnas mysterier måste vi etablera vad som (påtagligt) finns och vad som (påtagligt) inte finns, och av och till luckra upp gränserna mellan de två så att något som vi trodde inte fanns visar sig finnas eller tvärt om.

En möjlighet är att guden (om den finns) verkar enligt regler som spelarna inte kan ha någon kännedom om - ett godtyckligt ingripande blir mer mystiskt än ett förutsägbart.

Vad gäller att skapa själva religionen tror jag att det är ok att "rippa allt", om man rippar rätt saker. Mekaniken bakom jesus verkar vara att olika världsliga fenomen - vilka har observerats och mytologiserats under lång tid - inkarneras. Vi har vintersolstånd (födelse), vårdagjämning (bebådelsedag). Vi har 12 lärjungar och 12 soltecken. Vi har en monomyt (till dödsriket och tillbaka igen) som ligger konceptuellt nära årstidernas växlingar. Osv.

Mitt förslag är alltså att utgå från din fantasyvärlds astrologi och astronomi. Lägg till några viktiga världsliga händelser (typ ett stort rikes fall, en särskilt grym härskare el dyl.). Förvräng sedan mixen lagom mycket så att alla helgdagar inte kan förklaras utifrån kalendern allena.

Sen skapar du syskonreligioner genom att förvränga andra fakta - nej, han återuppstod inte efter ett år, utan efter 3 dagar: en dag för varje inkarnation av guden - eller bygga vidare från de logiska luckor som uppstår i din berättelse - om guden blev 33 år men bara 27 finns beskrivna, vad gjorde han de övriga 6 åren (kanske var han och pratade med en annan religionsgrundare och lärde sig karate - aha!).

Sen tror jag också att man får leva med att det är omöjligt (och oönskvärt) att försöka uppnå samma komplexitet och detaljrikedom som det tagit tusentals år av tradering att uppnå.

 

[Svarte Faraonen]

Det kan nog vara värt att nämna att jag inte ägnar mig åt "aktiva gudar"-fantasy i detta fall. Att det gudomliga som substans, den himmelska pleroman, finns tycks tydligt, men det är avsevärt mindre klart huruvida en eller flera personliga gudar finns och i så fall vad deras natur är. Att behöva bry sig om en gud som klart och tydligt talar till sina följeslagare är alltså inget problem.

 

[Max Raven]

Jag tror ett bekymmer är att man ofta bygger länder i fantast som om de vore separata ting. Ett nytt land = en ny grej, med mindre koppling till andra länder - förutom de rent fysiska ("vadå? Man kan resa dit ju, det finns floder").

Som du säger - Jargien är byggt med en tanke, med en religion som är central för idén de hade om det landet - och hur det kom sig och hur den interagerat med de andra länderna är inte helt utvecklat.

Inga länder i verkligheten är i ett vakuum - handel, plundring, hungersnöd och religion har alla lett till förflyttning och interaktion mellan länder. Silkesvägen/leden är t ex ett klassiskt exempel på något som hade varit riktigt intressant i en fantasyvärld, men alla länder verkar kunna hantera sina egna grejer på sin egen hand. Som vore de en liten ö.

Kopplat till det här är att meddelanden förvanskas - gudars ord eller inte, de färdas via människors munnar. En verbalt spridd religion kommer att ha skillnader, ibland stora. Skriftliga har mindre, men även där finns det skillnad, bland annat ifrån tolkning - däribland några av de exempel du nämnde själv.

I båda fallen så bör religioner påverka varandra så länge som länder har någorlunda regelbunden kommunikation med varandra. Ett land/område som självpåtaget isolerar sig för att stoppa "världens ondska" ifrån att påverka deras religion skulle kunna fungera - men då måste det återigen skilja sig ifrån den faktiska normen (vilket torde vara - religioner påverkas av/påverkar varandra).



- Jag vet att DU säger att Bhaal föredrar getter, men jag har offrat kalv sedan barnsben, och det har funkar bra för mig!

 

[Ymir]

Jag skulle gjort tvärtom mot hur fantasyskapare normalt sett gör: tagit inspiration från andra religioner än kristendomen till religionens historia, teologi, etc, och begränsat de uppenbara parallellerna till det ytliga, visuella och organisatoriska; i.e, det jag brukar tala om som 'yttre attribut' när jag tex argumenterar för vad alla som gör Kina-fantasy gör fel.

Till exempel:

- Låt guden och djävulen existera i ett dualistiskt, jämnbördigt förhållande (som vi gjort med Elishar och Toldoth i D&D), manikeism/zoroastrianism-stylee.

- Låt den stora fraktionssplittringen ha sin rot i osämja om vem som ska efterträda profeten, och/eller bära vidare guds heliga ljus, som i islam.

- Låt religionens två, tre grenar ha ett gemensamt ursprung som motrörelser gentemot en äldre religion kopplad till en annan etnicitet och/eller kast än religionsgrundarnas, och sedan har splittring uppstått baserat på kompromissvilja/ödessyn - fr sramana-rörelserna, dvs tex buddhism, jainism och ajivikism, och hur de kan ha uppstått som Gangesdalens kshatriyas reaktioner på en vedisk, bhraminsk religion med maktcentra i Indusdalen. (Det här antar jag att du inte har koll på, men det är väldigt intressant, kan babbla mer om det om du vill).

- Låt guden vara kvinnlig, plain and simple.

- Låt religionen vara grundad av en excentrisk enväldig härskare som störtade de gamla gudarna till förmån för monoteism, Akhenaten-stylee

- Vidarespåning runt islam-grejen; låt profetens ätt vara något som religionens organisation är dedikerad åt att vörda/upprätthålla, Shia-Imam-stylee.

- Låt den ursprungliga kristendoms-rippoff-religionen ha gått under i forntiden, till förmån för en skum gnostisk rörelse inspirerad av den, som sedan blivit allt mer monolitisk, jfr om manikeismen faktiskt skulle ha vunnit.

- Låt en förr kättersk sekt av kristendoms-rippoffen ha tagit herraväldet över världen i samband med militära erövringar, och nu är deras version den enda officiellt tillåtna, jfr om de nestorianska mongolerna hade spöat hela kristenheten.

- Kör en monoteistisk religion i en dharmisk kosmologi, dvs som sikhismen.

- Ge guden en mer "fysisk" representation, och avatarer så att den kan skildras/manifesteras på olika vis, jämför bhakti-rörelserna i hinduismen.

- Ge guden en dubbel natur som bevarare/skapare och förgörare, jämför Shiva (eller Taiia i vårt D&D)

- Låt guden vara en tillbakadragen skapare som numera låter en massa lägre andar göra allt jobb (jfr Tengri, Illúvatar).

Jag skulle kunna fortsätta föreslå saker i en halv evighet, men jag kan ju vänta tills jag vet om jag är inne på nåt spår du gillar öht. För att sammanfatta: jag tror att nyckeln till bra pseudokristendom är att vara väldigt selektiv med vad och hur mycket man egentligen snor från själva kristendoemen.