Så tycker jag... [smålångt]
Ja du... Ser att du fått mycket hjälp, men jag tänkte enkelt och gott utgå från det som jag själv utgår ifrån. Jag har varit SL i DoD och diverse annat, men huvudsakligen det i fyra år, och spelat rollspel i fyra-fem.
Man måste först och främst "känna" sina spelare, detta gör man bäst genom att just spela. Ju mer ni spelar, desto bättre kommer du känna dem, och just då kunna spela via deras önskemål så gott du kan.
Vad jag tycker man ska tänka på när man är SL är just känsla, regler och allt sånt kommer i andra hand, spelandet och nöjet med kommer klart i första hand. För mycket regler ställer bara till, kan även göra kvällar tråkiga. Det där med regler är något du också kommer att komma under fund med efter hand, via eget huvud, ju mer du spelar.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="black">/images/hr.gif</td></tr></table>
Vad är då känsla?
Jag kan på måfå dra igenom några punkter som jag tycker är viktigt och som alltid har varit mitt koncept. Utan att skryta kan jag klart säga att alla mina spelare gillar mig starkt och anser att jag faktiskt har blivit ganska duktig under åren. Detta just för jag analyserat, tänkt över vad som är viktigt att uppleva när man spelar. Jag har också, mycket i början efter varje kväll sagt åt mina spelare att tala om för mig, vad som var bra/dåligt och vad de skulle tycka var bättre osv. Man måste kunna ta kritik och vara ärlig mot sig själv som SL. Man kan inte rätta fel om man inte ser dem...
Klyschor:
Att spela via klyschor i rollspelet värld, (t.ex. i DoD att alltid börja äventyret på ett värdshus med en mystisk man etc.), kan vara bra de tre första gångerna då man SL'ar och är osäker... Men annars skulle jag vilja säga, lägg bort allt vad du kan i klysch-väg, försök vara så untik och tankekraftig du kan, hitta dina egna sätt och idéer, det är det som gör en bra SL - Vad han må hända hittar på.
Miljö
Krångla inte till det genom att försöka låta som en superduper-duktig författare, med jättesvåra ord, eller något. Då blir det hela plastigt och spelarna förstår inte ett jota. Beskriv saker med egna ord, just som du skulle beskriva en sak. Försök vara så målande som möjligt, så mycket detaljer som du kan, det lägger spelare på minnet nämligen. Beskriv ordentligt med detaljer, försök att inte beskriva i hundra år dock, och gör det med egna ord så att de hänger med.
Exempel på hur du INTE ska göra:
"Ni kommer in i ett rum, där finns en säng, ett bord, en byrå och ett kassaskåp."
Exempel på hur du BORDE göra: (jag är ingen expert eller fascist, så jag skriver "Borde" och inte "Ska" ... Du ska som sagt lära dig att spelleda efter eget huvud, det är bäst så)
"Ni kommer in i ett mindre rum. Det är ungefär 2x2m. Väggarna är av betong, och ni ser spår av blod och kol på dem. I dess mitt finns ett rangligt träbord. Längs väggen rakt fram står en sliten gammal säng, den är också av trä som lätt börjat ruttna. Sängkläderna har börjat multna sönder. Vid högra väggen står ett stort kassaskåp med kodlås på, det är ungefär två meter högt och en meter brett och ser ut att väga ton, detta i militärgrönt pansar. Bredvid det står resterna av en södnerslagen byrå, som verkar bara gjord av råbustare ek. I den verkar det inte finnas något, och i övrigt är rummet tillsynes tomt."
Jag skulle tro, och har för mig att det är ungefär såhär jag skulle låta/låter om jag skulle beskriva ett rum med dessa ting. Det ser mycket ut, men om man läser texten högt så märker man hur lite det egentligen är, gentemot hur mycket man egentligen pratar i övrigt under hela kvällen, speciellt när man är SL.
Om du får idén att måla upp ett rum och visa för spelarna så glöm aldrig att berätta muntligt för dem samtidigt. Det muntliga i rollspel betyder i princip allt, det är det viktigaste och är just det som bildar alla bilder, tankar och spår i skallen på en. Du förstår nog vad jag menar. Att beskriva upplevelser och kroppens sinnen är jag inte så bra på.
Spela ut
Allt annat spelarna möter, utom de själva, spelas ju av dig. Eller hur? Annars är det ett konstigt rollspel...
Här får du inte vara rädd att spela ut, glöm inte att varje individ är speciell i sig. Förställ rösten, ändra kroppställning, ändra kroppsspråk, ha inget kroppsspråk alls kanske, var rädd/glad/ledsen/sur etc. skrik, viska, blunda kisa... Vad nu än den karaktären gör är det upp till dig att personifiera och göra den så levande som möjligt. Ju bättre du gör detta, desto bättre kommer allt bli, och tro mig, spelarna glömmer aldrig ens namnet på en SLP man verkligen lyckas med. Så kör hårt.
Du äger!
Glöm aldrig att det är du som äger och regerar! Visst, du ska lyssna på dina spelare och ta till dig. Men i andra fall, om de skulle börja käfta mot dig om nått oviktigt, t.ex. en regel, GE DIG ALDRIG! Även om du skulle ha fel, då är det abra att ändra sig till nästa gång, men avbryt aldrig i spelet för att kolla en regel, och låt aldrig spelarna käfta med dig, SL'S ORD ÄR LAG!
... Om du också skulle få problem med en regel, glömt den, eller det finns ingen, gräms inte för det, du kommer alltid på något, gör en egen! ...Jag spelar nästan BARA med egna husregler, plockat väldigt få från originalen.
Ja, lycka till då, jag tror inte jag kan säga så mycket mer... Eller jo, överdriv aldrig. Även om det är fantasy så kan man överdriva, även om det är framtid så kan man överdriva. Försök håll dig realistisk i förhållande till spelet, överdrifter pajar även i fantasiluckan.
Och... Ehm... Vad var det nu...? Jo! Försök att inte göra spelarna dunderbra jättefort, var schysst mot dem, men inte översnäll. Låt dem göra framsteg sakta men säkert. Låt dem t.ex. inte hitta vapnet "megadunder-fan-du-kan-döda-allt-kaliber-atombomb-shit" första kvällen, eller ens de tusen första kvällarna. De ska förbättras, de ska hitta nya bättre prylar, men håll det på en lagom nivå med hur länge de spelat, och med hur mycket de gjort. Och bygg upp världen och allt sånt efter hand, om man inte vad hur man vill ha det, eller hur det ska vara etc. - så är den bästa vägen att spela fram till och bygga mer efter hand.
LYCKA TILL NU!
P.S. Om jag stavat fel nu så orkar jag inte bry mig, är något oklart så skicka ett PM... D.S.