Nekromanti Att spela rollspel spelledarlöst?

[Harry S]

Jag har två frågor om att spela rollspel spelledarlöst:

1. Hur gör man med spelledarpersonerna? Jag är inte förtjust i att spelarna ska turas om att sköta spelledarpersonerna. Vilka alternativ återstår?
2. Hur skapar man en bra story? Hur skapar man bäst en röd tråd och en bakgrund i storyn när ingen känner till storyn?

De enda svar jag kan komma på är:

1. Spelande spelledare. Men det är nästan samma sak som att spela med en vanlig spelledarperson i rollpersongruppen. Ett alternativ är att inte ha några spelledarpersoner men det låter inte så kul.
2. En lös storystruktur och många slumphändelser som gör att storyn överraskar trots att spelarna känner till storyn.

Tips?

Jag menar inte spela solo utan att spela som grupp men utan spelledare.

 

[Harry S]

En idé jag har (jag vet inte om jag har snott den från någon annan eller om jag har kommit på den själv) är att spelgruppen gemensamt (eller någon av spelarna) skapar en story (äventyr) som alla spelarna får presenterat för sig när spelet börjar av "uppdragsgivaren".

Varje äventyr är uppbyggt så att det innehåller ett antal personer som är inblandade (good guys, bad guys och neutrala). Vilka dessa är slår man fram på en relationskarta. Tex på en relationskarta som innehåller 20 fraktioner så slår man T20 och ser vilka spelledarpersoner och platser som är avgörande för äventyret. Sedan ska spelarna utgå från storyn som presenteras i början (som är fel - de är alltid felinformerade) och med de framslagna fraktionerna hitta den riktiga lösningen på äventyret.

Exempel:

Rollpersonerna är ett gäng agenter. Deras uppdragsgivare är Mr X. Mr X beskriver ett händelseförlopp som innebär att person A har blivit nedslagen och rånad på pryl V och ligger på sjukhus. Person B greps för brottet. Person C är misstänkt för att ha anstiftat till brottet. Mr X påstår att bakgrunden till händelseförloppet är att person A är affärskonkurrent till person C och person B är skyldig person C pengar och utför därför dådet åt person C. Detta är alltså den information spelarna/rollpersonerna får i början av äventyret. Det är arbetshypotesen.

Förutsättningen för spelandet är att arbetshypotesen alltid är delvis fel. Detta känner spelarna till. Spelarna slår fram 2 personer på relationskartan. Dessa personer är de verkliga personerna B och C. Äventyret går ut på att spelarna ska spela sig till "sanningen" så att arbetshypotsen övergår i en story som förklarar varför person B och C är fel och varför de verkliga gärningsmännen är de personer som man har slagit fram på relationskartan. Kan detta vara ett svar på fråga 2 tror ni?

Principen är att man har en story som alla känner till från början till slut och att äventyrandet/spelandet går ut på att korrigera storyn. Man har alltså facit men facit behöver rättas. Man skapar alltså inte ståryn udner spel utan man rättar den bara. Min tanke är att detta ska kunna leda till ungefär samma upplevelse som om man spelar igenom äventyret som om man ingenting visste.

 

[Nässe]

Spana in Polaris eller mitt Polaris-hack Staden som Gud glömde i Fenix. Det lägger ut slp på varandra och man spelleder varandra. Man spelar samma Slp hela tiden.

Jag tror det är svårt att spela en färdigskriven berättelse utan en SL. Tror man måste spela Story now, dvs berättelsen byggs av det rollpersonerna gör.

Du kan också titta på Genesis Svart av kval som löser SL andet genom att lägga ut det på gruppen.

Fiasco är också ett SL-löst spel.

 

[Harry S]

Jag tror det är svårt att spela en färdigskriven berättelse utan en SL. Tror man måste spela Story now, dvs berättelsen byggs av det rollpersonerna gör.

Jag upplever att det är svårt att komma upp med lika bra berättelser i Story now som det är med förberedda äventyr.

 

[Björn den gode]

Jag har två frågor om att spela rollspel spelledarlöst:

1. Hur gör man med spelledarpersonerna? Jag är inte förtjust i att spelarna ska turas om att sköta spelledarpersonerna. Vilka alternativ återstår?
2. Hur skapar man en bra story? Hur skapar man bäst en röd tråd och en bakgrund i storyn när ingen känner till storyn?

1, Ja alltså, om det inte finns någon spelledare så kan det inte gärna finnas några spelledarpersoner heller? Kan tyckas som att jag märker ord nu men jag tror att det är ett misstag att tänka på dem som spelledarpersoner. Olika spel har förstås olika terminologi men jag gillar huvudroller och biroller. Den vanligaste lösningen är att de spelare som inte har huvudroller med i scenen spelar birollerna om sådana finns, det är en väldigt naturlig lösning och jag undrar vad det är som du inte gillar med det här? I Montsegeur så delas alla rollerna upp mellan spelarna (så det blir typ 3 var) och sen väljer spelaren en huvudroll, men om någon av dess biroller är den som är med i scenen så spelas den istället.

I dream asqew så delas istället världen upp i olika områden 'Maelstrom', 'Society Intact', 'Scarcity' osv, och den som har hand om malströmmen spelar tex biroller som befinner sig där, kommer det en polis så spelas den av society intact och så vidare, det är också ett bra exempel på hur spelledarlöst lika gärna kan ses som spelledarfullt där alla är spelledare men för olika delar.

I ljuset och mörkret så är de tre rollerna 'Guden', 'Profeten' och 'Folket', och där finns det inga roller som inte är Guden, Profeten eller tillhör folket vilket också gör det rätt lätt att se vem som tar vilken roll i dialoger mm.

Lite samma tanke är det i Archipelago där områden delas upp ('Magin', 'Maffian' och 'Kyrkan' som vi körde en gång tex) och du har vetorätt inom ditt område.

2. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska förklara det här, men själv har jag upplevt mycket bättre stories i spelledarlöst/spelledarfullt rollspelande än i spel med en traditionell spelledare och skrivna äventyr. I samberättande så är det nästan givet att storyn kommer handla om huvudrollerna, vilket är ett stort plus eftersom det är karaktärer en bryr sig om. Många spel har också olika pacing-mekanismer för att se till att spelet får en bra dramatisk kurva (story). En annat exempel på en teknik är i Nerver av Stål att efter varje scen skriva ner de öppna frågorna och sen se till att svara på dom ( i spel), men rent allmänt så gäller ju för stora delar av samberättarrörelsen att det är just en bra story som de (vi?) är ute efter. Jag kan tycka att immersion till exempel är enklare i spel med spelledare men att det skulle bli bättre stories har jag helt enkelt svårt att se.

 

[Harry S]

1, Ja alltså, om det inte finns någon spelledare så kan det inte gärna finnas några spelledarpersoner heller? Kan tyckas som att jag märker ord nu men jag tror att det är ett misstag att tänka på dem som spelledarpersoner. Olika spel har förstås olika terminologi men jag gillar huvudroller och biroller. Den vanligaste lösningen är att de spelare som inte har huvudroller med i scenen spelar birollerna om sådana finns, det är en väldigt naturlig lösning och jag undrar vad det är som du inte gillar med det här? I Montsegeur så delas alla rollerna upp mellan spelarna (så det blir typ 3 var) och sen väljer spelaren en huvudroll, men om någon av dess biroller är den som är med i scenen så spelas den istället.

I dream asqew så delas istället världen upp i olika områden 'Maelstrom', 'Society Intact', 'Scarcity' osv, och den som har hand om malströmmen spelar tex biroller som befinner sig där, kommer det en polis så spelas den av society intact och så vidare, det är också ett bra exempel på hur spelledarlöst lika gärna kan ses som spelledarfullt där alla är spelledare men för olika delar.

I ljuset och mörkret så är de tre rollerna 'Guden', 'Profeten' och 'Folket', och där finns det inga roller som inte är Guden, Profeten eller tillhör folket vilket också gör det rätt lätt att se vem som tar vilken roll i dialoger mm.

Lite samma tanke är det i Archipelago där områden delas upp ('Magin', 'Maffian' och 'Kyrkan' som vi körde en gång tex) och du har vetorätt inom ditt område.

2. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska förklara det här, men själv har jag upplevt mycket bättre stories i spelledarlöst/spelledarfullt rollspelande än i spel med en traditionell spelledare och skrivna äventyr. I samberättande så är det nästan givet att storyn kommer handla om huvudrollerna, vilket är ett stort plus eftersom det är karaktärer en bryr sig om. Många spel har också olika pacing-mekanismer för att se till att spelet får en bra dramatisk kurva (story). En annat exempel på en teknik är i Nerver av Stål att efter varje scen skriva ner de öppna frågorna och sen se till att svara på dom ( i spel), men rent allmänt så gäller ju för stora delar av samberättarrörelsen att det är just en bra story som de (vi?) är ute efter. Jag kan tycka att immersion till exempel är enklare i spel med spelledare men att det skulle bli bättre stories har jag helt enkelt svårt att se.

Det var många intressanta infallsvinklar. Huvudroller och biroller är bra ord. Jag tror jag stör mig på att spelarna ska behöva ägna tid åt andra karaktärer än sina rollpersoner. Att de måtse lägga energi på andra karaktärer än sina rollpersoner. Jag vet inte men jag tror det är det som jag stör mig på med att spelarna turas om att spela birollerna.

Samberättandet har jag lättare för att acceptera än resonemanget med birollerna/spelledarpersonerna. Jag vill att birollerna ska sköta sig själva utan att de förlorar sin mänsklighet. Jag tror jag begär för mycket. Jag förstår inte ens själv hur det skulle vara möjligt att spela biroller/spelledarpersoner utan spelledare och utan att spelarna gör jobbet. Men jag hoppades att någon forumit hade något riktigt bra knep för att komma runt problemet.

 

[Genesis]

Åh, vad jag vill spela lite spelledarlöst med dig nu! Jag älskar att visa upp spelstilen för nyfikna!

Såhär, va: I spelledarlösa rollspel handlar berättelsen oftast om rollpersonerna, deras relationer och konflikter med varandra. Det handlar alltså inte om en grupp rollpersoner som äventyrar tillsammans. Istället handlar det om hur A och B ligger med varandra, men B är otrogen med C. C dödade Bs bror, men det vet B inte om (fast D vet det). D i sin tur försöker ta över makten, som innehas av A, men som kräver Bs stöd för att upprätthålla den, och så vidare. Det handlar alltså inte om att A, B, C och D är ett gäng kompisar som tillsammans får ett uppdrag.

Det här har ett par konsekvenser. En konsekvens är att vi väldigt sällan har scener där alla rollpersoner är närvarande. Än mer sällan (nästan aldrig) har vi scener där alla rollpersoner plus minst en viktig biroll är närvarande. Så när vi säger att spelare gestaltar birollerna betyder det inte att man behöver växla mellan att spela biroller och att spela sin egen rollperson i samma scen. Man behöver aldrig ha konversationer med sig själv och annat omständigt. Istället handlar det om att när du och jag har en scen tillsammans och en biroll är med, så kan Björn gestalta den birollen i scenen, eftersom hans rollperson inte är närvarande.

En annan konsekvens är att berättelsen handlar om våra rollpersoner och vad de gör. Det finns inget scenario som talat om vad som kommer att hända, utan berättelsen skapas allteftersom vi spelar. Berättelsen är våra rollpersoners mål och val. Det här kräver inte att man spelar spelledarlöst; det går att spela såhär även med en spelledare, men det går (generellt) inte att spela med ett färdigskrivet scenario om man spelar spelledarlöst. Jag kan säga att de berättelser jag spelat enligt den här metoden har totalt utklassat alla förberedda och välplanerade scenarion jag någonsit spelat när det gäller kvaliteten på berättelserna. Förberedda scenarion har andra kvaliteter, som spelarutmaningar, rollimmersion och annat, men snackar vi kvalitet på berättelsen, hur bra ståryn hade blivit om det hade varit en bok eller film, så finns det ingen jämförelse. Förberedelselöst och rollpersonscentrerat vinner lätt.

 

[Genesis]

Enligt "senaste inlägg" ska DeBracy ha skrivit ett inlägg här, men jag kan inte se det. Kanske dyker det upp nu när jag postar igen?

EDIT: Tydligen inte. Hoppas att han skrivet om det.

 

[DeBracy]

Enligt "senaste inlägg" ska DeBracy ha skrivit ett inlägg här, men jag kan inte se det. Kanske dyker det upp nu när jag postar igen?

EDIT: Tydligen inte. Hoppas att han skrivet om det.

Jag skulle posta i den där "vilken film skulle du vilja se"-tråden men hade två fönster öppna och råkade skriva här istället. Det är det som spökar.

Jag har funderat lite på att skriva något här, men jag har inte lyckats tänka igenom det nog för att det ska kännas att det tillför något. Jag kanske återkommer, men räkna inte med det (flytt- och pluggstressad).