Generella tips
Då du inte provat på skräckspelledande innan drar jag bara några generella tips för spelledande i allmänhet och endast ett fåtal för Cthullu i synnerhet.
#1: Spela inte FÖR sent.
Man tror ju att det ska bli läskigare ju senare man spelar, men om du har, som jag, en massa morgonmänniskor i gänget så blir det bara du som är uppe i högvarv, medans spelarna är ofokuserade och halvtrötta.
#2: Fokusera inte FÖR mycket på skräck.
Man vill ju skapa skräckeposet Willbur, och planerar en superduperkampanj med läskiga monster precis överallt, visst? Problemet är bara att man då tänker helt fel. Spelarna ser allt som ett "spel" med ett enda mål; att överleva. Det betyder att de inte VILL bli rädda, och att de inte VILL gestalta sina rollpersoner. Med de förutsättningarna kommer man ingenvart. Se till att spelarna har STOR valfrihet, så att de inte bara "rälsas" fram & tillbaka enligt ditt manus. Och ta det lite lugnt med monstrena & liken. Ju längre tid det tar innan du gör hela äventyret till en mardröm, desto läbbigare blir det.
#3: Skriv kartor och gör handouts.
Spelare tycker om att veta att de inte bara vandrar runt i din fantasi, utan att de faktiskt kör ett riktigt äventyr. Särskilt i skräckäventyr då dödstalen kan vara så höga. Om de får "bevisat" för sig att du planerat och förberett sig får de också en känsla av att äventyret är häftigt, genomtänkt och välarbetat, och då lägger spelarna alltid på ett par extra kol för att verkligen njuta av spelsessionen. De får ju aldrig en chans till.
#4: Beskriv inte Cthullu-monstrena detaljerat, och visa inga bilder från böckerna.
Nu kommer Krille protestera, men Cthullu-monstrena är enligt mig typiska "författarmonster" - de blir häftiga om man beskriver dem i väl valda ord och stämningsfyllda meningar. Vilket ju är bra för oss rollspelare, vi gör ju allt med ord! Att då visa en bild ur regelboken eller komma med en faktabeskrivning är idiotiskt.
Till råga på allt så ser inte Elder Things eller Shoggothar särskilt läskiga ut. De är heltöntiga, och ganska flumiga. Om man nu är ganska smart så kan man dock vända det här till sin fördel. Just mitt första möte med en elder thing var något av det läbbigaste jag varit med om, för jag var van vid att få höra "ni ser två svartalfer, som ser ut så här:" och nu visste jag inte ens namnet på vad som jagade oss! Spelledaren var skicklig och berättade bara om de detaljer man kunde märka vid en första anblick; tentakelögon, vingar, klor osv, men beskrev dessa så känslomässigt han bara kunde. Det var "ögon med nervösa blinkningar, isande blickar", "skira lädervingar, skiftande transparens med grova, pulserande ådringar från vingrötterna" osv.
Jag blev faktiskt djäkligt besviken när jag såg hur de såg ut "egentligen". -ett bra betyg på en skräckspelledare. Sträva efter det, du också.
/Rising