Nekromanti Att spelleda i "moderna världar"

[magoo]

Jag har spellett några äventyr Kult och har både roats av och haft det jobbigt med den moderna världen. Visst är det skönt att rollpersonerna kan ringa efter en taxi men samtidigt ställer den välbekanta världen till med en del problem.

Jag vill gärna vara så förberedd som möjligt, men det är svårt i Kult. Jag kan t ex inte ett jota om motorcyklar och har följaktligen vissa problem när mina RP stöter på ett MC-gäng. Jag vet inte (*skäms*) hur man startar en MC och det är ju inte så kul om mina manliga medspelare skrattar på sig - det ska ju trots allt vara ett skräckrollspel Alltså sitter jag dagarna innan och tokläser om MC, vapen och terroriserar min stackars man med frågor som:

- Hur ser sprängdeg ut? Hur använder man det? Hur mycket behöver man? Har man nån slags specialstubin? Hur högt smäller det?

tills han skamset erkänner att de minsann aldrig fick använda sprängdeg i lumpen utan bara gegga med modellera

I förra äventyret skulle mina förbaskade RP spåra ett mobilsamtal och lilla jag hade ingen aning om huruvida det går eller inte.

Hur gör ni andra med tekniska detaljer i era äventyr? Eller kan ni allt?

/Magoo som börjar bli snurrig av att samla information

 

[Krille]

"Hur gör ni andra med tekniska detaljer i era äventyr?"

Antingen forskar jag om ämnet, eller så frågar jag någon som kan. Ibland så kan jag något om saken, men om det inte är tillräckligt viktigt så försöker jag blanda bort saken eller låtsas som att jag vet.

Faktum är att man inte ska underskatta en god rollprestation som ger fan i hur det egentligen funkar. I ett äventyr så fick en kompis spela förbandssjukvårdare i en pluton i Vietnam. Kruxet var att han inte hade någon som helst koll på sjukvård. Istället för att sitta och se dum ut och då och då säga "jag använder Första Hjälpen" och slå tärningar, så letade han upp rollmodeller i Vietnamfilmer och spelade han ut en roll värdig George Clooney:

"Stephenson! Jag vill ha medi-evac nu! Du ger fan i att ge upp nu, kompis - jag har inte slitit häck med dig för att du ska dö ute i en jävla djungel! Du! Håll här! Kom igen! Ge inte upp, kompis! Våga inte dö utan order! Du är för fan marinsoldat - smärta är ett privilegium!"

...och så vidare. Aldrig någonstans fanns en enda referens till akutsjukvård eller något sånt - det var bara nittio procent rollprestation och tio procent rent påhitt, och det kom han långt med.

 

[chrull]

Antingen forskar jag om ämnet, eller så frågar jag någon som kan. Ibland så kan jag något om saken, men om det inte är tillräckligt viktigt så försöker jag blanda bort saken eller låtsas som att jag vet.

Att forska är ju lysande. men det är ju hopplöst tråkigt att läsa 500-sidor om mobilteknik och spårning om man inte har intresset för det. då spenderar man hellre tiden det tar med att finputsa äventyret
Dessutom kräver forskningen att man vet innan vad man ska läsa om. Spelare brukar ju ha förmågan att komma på idéer du inte kunde ana och därför står du där mitt under pågående spelsession med en spelare som förväntansfullt väntar på att du ska förklara om han lyckats spåra telefonen eller inte.
Att fråga någon som kan klockan 1 på natten är inte alltid så bra...
Är det bara något löjligt som inte har betydelse kan man ju bara hoppa över det hela. men om det har stor betydelse blir det svårare.
Då är det bäst att bara hitta på ;D

När det är rollpersoner som ska kunna saker de inte kan är det ju bara att säga åt dem att ljuga lite. Ännu bättre är att skaffa fram en ordlista med konstiga och avancerade termer som de kan använda bäst de vill. så låter det till och med äkta "ge honom 200 mg 1-Benzylpiperazine HCL så han piggnar till lite!"
Ordlistan vi fick när vi körde nått Star Trek scenario på goth con funkade ju bra...

chrull

 

[kalcidis]

men jag antar att hans patienter dog? (nt)

...

 

[Krille]

Närå

Patienterna överlevde förvånansvärt ofta, men jag misstänker att det berodde mer på att spelledaren belönade rollprestationen med en bonus än på rollpersonens (eller spelarens) läkarkunskap. Poängen var dock att just genom att strunta i fackkunskaperna och istället härja runt med vad som hände så klarade han sig utan fackkunskaper.

 

[Storuggla]

Med andra ord...

...så körde han med ett gammalt bondfångarknep? Om man inte vet vad man talar om så talar snabbt och högt och det verkar trovärdigt?


Storuggla, menar inte bondfångeri som i att fängsla Walle

 

[Krille]

Re: Med andra ord...

"...så körde han med ett gammalt bondfångarknep? Om man inte vet vad man talar om så talar snabbt och högt och det verkar trovärdigt?"

Kan politiker så kan rollspelare.

 

[DanielSchenström]

Man gör som i Hollywood. Man bestämmer hur det går till och kör på det. Huvudsaken är att det är konsekvent. Den lösningen fungerar bäst när det gäller högteknologiska saker.
Kan man spåra mobiler så kan man om inte så inte.

När det gäller mer jordnära saker, fråga först spelarna om dom kan, och om inte bestäm nåt och kör på.
Jag menar som MC kan man starta på olika sätt beroende på grundtyp och märke.

(Om du prompt vill ha lösningen på detta exempel så vrider man om nyckeln så elsystemen startar, håller ner kopplingen, kickar eller elstartar motorcykeln, ger lätt gas, växlar till ettan, släpper kopplingen och rullar iväg.)

 

[Storuggla]

Re: Med andra ord...

Kan politiker så kan rollspelare.

Politiker: The Powergame. Hmm, låter banne mig intressant.


Storuggla, fullt seriös

 

[Rising]

Det här tycker jag också är skitjobbigt. Jag fattar ju absolut ingenting om hur saker går till i världen. Ska ni hitta en mindre allmänbildad person än mig så får ni leta länge! Förut brukade jag dessutom ha spelare som var ena riktiga allvetare och hela tiden skulle hålla på och mästra mig i mina äventyr. Typ: "har kroppen börjat ruttna?" varpå jag svarat "ehh... ja?" och då: "jaha, då har kroppen legat i vattnet si och så länge, det kan alltså INTE ha varit honom vi träffade igår, utan det här måste vara hans dubbelgångare eller något." varpå jag suckat: "Okej, *skakar huvudet* kroppen har väl inte börjat ruttna då..." osv. Skitjobbigt.

Då föreslår jag att spelaren är lite schysst och säger saker som "jag kollar vilken sida av trädet som myrstacken sitter på, för att avgöra vilket håll som är norr" eller liknande, alltså om spelledaren inte känner till myrstack-tricket så kan han ändå ge den feedback som spelaren egentligen var ute efter. En sorts teamwork, med andra ord.

När varken jag eller spelarna vet hur något går till så hittar jag bara på. Fast jag föredrar när rollpersonerna är rätt korkade typer också, för då kan spelsessionen inrikta sig på dialoger och relationer och sånt som är viktigt (eller i alla fall roligt) istället för en massa torra "så funkar det"-diskussioner.

Akademiker och Johan Rising är en mycket dålig blandning och vi upplever egentligen aldrig en enda rolig spelsession tillsammans.

/Rising

 

[Mask_UBBT]

Om du tycker det är knepigt att skapa trovärdiga förklaringar för saker som du inte kan något om; HÄR är ett fint spel....

 

[Slipknot]

jag brukar bara dra till med nåt....

 

[w176]

Re: Med andra ord...

"Politiker: The Powergame" var väl redan uppe under valet, titta här bara.

Fast det skulle verkligen vara kul om någon gorde någonting av det.

/Elin tycker färdigheten "Lets blame the Al Quida" ska finnas med då

 

[magoo]

Lite svårt att "dra till med nåt" eftersom mina otäckingar till spelare är:

1 elektronikingenjör
1 civilekonom
1 byggnadsingenjör
1 rymdingenjör
1 historiker
1 doktor i matematik

Även om deras rollpersoner inte är lika välutbildade som spelarna så känns det som att det krävs av mig att jag åtminstone ska vara någotsånär trovärdig i tekniska detaljer som är av avgörande betydelse för äventyret. Åtminstone bör jag inte göra en totalidiot av mig själv när det gäller företeelser som hör till allmänbildningen...

Nu är mina spelare såpass snälla att de inte tillrättavisar mig (bra för deras hälsa med tanke på hur mycket jag pluggar på i alla obskyra ämnen inför äventyren) men jag tycker ändå att stämningen påverkas när jag tvekar/gör fel som SL. Det är ju aldrig kul när spelarna kan mer om reglerna/världen än spelledaren - och i moderna spel är ju detta närmast oundvikligt.

Hmmmm... jag får nog styra spelarna mer.

- Jag försöker starta MC:n!
- Det går inte! Den exploderar innan du har kommit fram!

- Vi försöker spåra mobilsamtalet!
- Ni svimmar och vaknar, med en minneslucka!

 

[Insignia]

Att styra spelarna

"- Vi försöker spåra mobilsamtalet!
- Ni svimmar och vaknar, med en minneslucka!"

Så diskret! De kommer aldrig att mistänka något! *är impad*

 

[Jocke]

Fast tvärt om är nästan ännu jobbigare, när spelledaren vill få reda på hur man gör någonting och ens karaktär kan det medans man själv inte har en blekaste aning.

Några vänner till mig spelade kult och passade mellan två möten på att fråga mig hur mycket om en person man kan kartlägga genom ofentliga register (vilket jag har en god aning om sen gymnasiet). Deras spelledare blev mötet efter något förvånad när de började ringa till bilverk, skatteverk, gamla arbetsgivare, poisen (efter passbild) och så vidare.

 

[keno]

Vad blev de förvånade över?

NT = No Text (Ingen text)

 

[Dr Ikusha]

Ack, ja detta problem känner man igen. Hur kommer det sig att alla spelare kan så förbaskat mycket?
Ett ganska bra sätt att hantera vissa situationer är att tvinga spelaren se det hela genom RP:ns ögon.

T.ex.:

" Jag startar motorcycklen! "
" Det går inte. Det verkar som om något är sönder. "
" Vad då? "
Slå lite tärningar
" Du har ingen aning. Att reparera motorcycklar är nog inte din grej. "

Liknande saker kan göras i exemplet med den ruttna/färska kroppen i inlägget ovan. Om inte RP:n kan sånna saker bör spelaren inte fråga sådant, och då behöver man inte svara.
Problemen uppstår ju när RP:n är rättsläkare eller liknande. Det är inte helt rimligt att SL ska hänga på bårhuset och terrorisera de stackarna som arbetar där bara för att samla information. Om det inte är viktigt för äventyret då förstås.
Om både spelaren och RP:n råkar kunna en massa om något SL inte kan ett smack om och inte kan/har tid att sätta sig in i är nog ledande frågor en bra idé, som t.ex.: " Jag kollar om XX för att se om YY. "
Men keep up the good work! En välförbered SL är som alla vet grunden till en bra spelkväll.

 

[Troberg]

Två enkla knep

1. Svamla förvirrande. Säg något i stil med att de kan inte spåra samtalet för att difendylkompensatorn inte är korrekt vulkaniserad. Va, har de inte hört om det nya telefonväxelsystemt?

2. Distrahera. Precis när de micklar med telefonväxeln för att spåra samtalet kommer ett par telereparatörer och frågar vem fan de är och vad de håller på med. Innan situationen är utredd är det försent.

Kan man inte lösa ett problem går man runt det.

 

[Basenanji]

Basenanji says:

...tja, vad göra? Många bra förslag har lämnats.
Men jag tycker mig ana att dilemmat kan delas upp i två huvudformuleringar. Orkar ni läsa, läs:

Problem 1) Sp kan mer än Rp (om något)
Det här händer jämt tycker jag. Både i moderna och andra rollspel. Och enligt mitt inskränkta sätt att se på saken handlar det då bara om att "Rollspela" och/eller "Förtrösta på SL".
I exemplet med motorcykeln; är det 100% säkert att rp kan starta en mc? Även den allmänbildade kan ha kunskapsluckor! Så om rp inte kan det- bry dig inte om problemet. Informera din spelare om att det inte går. Punkt slut. Om han/hon sedan säger nåt i stil med:
"Omme, vaddå, det vet väl alla hur man startar en mc?!", så är det bara ett dåligt sätt att försöka komma runt ett problem (rp behöver ta sig fram med hjälp av något. Uppenbarligen inte mc:n) och sp bör finna sig i SL:s tolkning. Som en extra knuff kan du säga till spelaren: "Nu går det inte. Din karaktär börjar fundera på andra sätt att ta sig fram, kanske hyra en bil?"

Om nu rp kunde köra mc och du inte kan ge en trovärdig förklaring till hur man startar en mc, blir mitt tips att du säger något i stil med detta:
"Kära xx, jag kan inte förklara riktigt hur du gör, men du startar mc:n med ett dån, ett blått avgasmoln blir det sista Nefariterna ser när du desperat vrålar iväg på grusstigen. Kvar står du (vänder sig mot spelare) Kalle, ensam och utan motorcykel."

Om sp kräver av dig att du ska kunna ge detaljerade beskrivningar löper de stor risk att du använder din energi på fel sätt. Du kanske inte kan så mycket om mc:ar, men du är SL. Det är din uppgift att skapa en spännande och inspirerande miljö. Om det innebär att du ibland inte kan ge en juste beskrivning av skillnaden mellan kardan- och kamaxlar, så må det vara hänt!

Problem 2) Rp kan mer än Sp
Ok, det här däremot är knivigt.
Nu krävs det än mer fantasi från din sida, Magoo.
Ett bra fantasy-exempel är annars när rp möter en vansinnigt intelligent Drake. Hur gör man då?
Jag brukar låta rp klara av saker vi inte begriper med ett tydligt inslag av episk berättelse:
" Du bryter kvickt upp skåpet till telefonväxlarna. Aha, tänker du, L5-reläer. Faan. Men om jag kortsluter någon krets och...
En svettig kvart senare kan ni faktiskt höra samtalet mellan Guy Haynes och Richard Fullers genom ett par slitna freestylehörlurar. Det knastrar men så plötsligt känner ni igen era namn! Guy säger:..."

När det gäller asjävlaskit-smarta SLP brukar jag ge mig (i rollen som SL) längre betänketid. Jag säger helt enkelt att jag måste fundera en stund på vad den smarta Draken gör- så hinner jag väga olika alternativ mot varandra. Ibland innebär detta att jag ber sp gå ut och ta fem minuters paus, så blir jag inte störd.


Hoppas det var till någon nytta!
/Basenanji