Rickard
Urverk speldesign
Jag kör mycket med devisen "Om det inte kommer ut i spel så finns det inte" och just inre tankar hos rollpersonen, dess agenda och reflekterande brukar vara en sådan sak som sällan nämns. Jag funderar på om ni själva brukar avslöja vad rollpersonen tänker och känner till de andra deltagarna.
Själv har jag börjat göra så mer på senaste tiden; det kommer från samberättarteorin om att det är bättre att vara explicit än subtil, om man vill att andra ska hänga på ens idéer. Det är förvisso "snyggare" att vara subtil, men lättare att få folk att hänga på om man är explicit.
Jag har börjat inkorporera detta mer i trad-spel också och jag har själv märkt att jag har lättare att säga något om min rollpersons inre själsliv om jag samtidigt beskriver någonting annat. "Agneta går mot spisen för att ta mer te medan hon tänker om hon verkligen ska avslöja att Hans inte är far till deras barn" eller "Medan vintern förflyter så lägger Sigrid märke till hur Acharion tar hand om människan Hunnald. Normalt känner hon avsky för alverna och hur de aldrig hjälper de andra folkslagen, men hon ser något annat i Acharion och respekten för honom ökar".
Funderar på om jag ska börja göra detta med spelledarpersoner också i spel med hemligheter. Det kan vara ett resultat av ett lyckat slag eller kanske bara när jag vill ge ett annat perspektiv. Senast så beskrev jag en person som "Hans ansikte förbyts från lycka till någon som inser att han förlorat något stort", när han insåg att rollpersonerna inte var där för att befria honom, utan ta ifrån honom allting.
Själv har jag börjat göra så mer på senaste tiden; det kommer från samberättarteorin om att det är bättre att vara explicit än subtil, om man vill att andra ska hänga på ens idéer. Det är förvisso "snyggare" att vara subtil, men lättare att få folk att hänga på om man är explicit.
Jag har börjat inkorporera detta mer i trad-spel också och jag har själv märkt att jag har lättare att säga något om min rollpersons inre själsliv om jag samtidigt beskriver någonting annat. "Agneta går mot spisen för att ta mer te medan hon tänker om hon verkligen ska avslöja att Hans inte är far till deras barn" eller "Medan vintern förflyter så lägger Sigrid märke till hur Acharion tar hand om människan Hunnald. Normalt känner hon avsky för alverna och hur de aldrig hjälper de andra folkslagen, men hon ser något annat i Acharion och respekten för honom ökar".
Funderar på om jag ska börja göra detta med spelledarpersoner också i spel med hemligheter. Det kan vara ett resultat av ett lyckat slag eller kanske bara när jag vill ge ett annat perspektiv. Senast så beskrev jag en person som "Hans ansikte förbyts från lycka till någon som inser att han förlorat något stort", när han insåg att rollpersonerna inte var där för att befria honom, utan ta ifrån honom allting.