Jag hade en diskussion med Cissi lådan som vi både kändes värd att ta vidare till en tråd, särskilt som vi har så mycket kunnigt folk på ämnet här på forumet!
Grundfrågan var något i stil med:
*När man spelar spel som Svart av Kval, Vit av Lust, Medan Världen Går Under, Polaris, Montsegur 1244 och liknande, är det roligast första gången man spelar dem? Kan man "förbruka" spel genom att bli avtrubbad inför de problem de lyfter fram?
Exempel:
Svart av Kval, Vit av Lust är, när det spelas som ett one-shot, ett spel som i min erfarenhet får väldigt mörka teman med mycket blod, död och sex och avsmaken inför detta är en del av upplevelsen. Problemet är dock att det efter N:te spelomgångar blir "gammalt" med bestialiska mord och otrevligheter, det tappar sin effekt och det eskalerar i nivå från gång till gång, även om man gör en ansats att börja från scratch vid varje tillfälle. Hur behåller man tjusningen när detta sker?
För mig personligen bygger mycket av tjusningen i sådana här spel på att utforska sådant som är läskigt och känsligt och att göra detta med och inför en grupp. En period kan exempelvis ultravåld eller tonårskärlek eller något annat tema vara spännande men i längden slits de ut, eller i alla fall så slits liknande applikationer av sagda teman ut och jag tror inte att lösningen är att fortsätta att knuffa dem ut till sina extremer, där finns bara Avtrubbadland.
Istället söker jag efter nya saker som känns spännande och läskiga. För mig är att spela känslomässiga teman med bara en motspelare (scen eller helt spel) något som är läskigt och obekvämt och därför känns det givande och nytt. När det är klart finns det andra teman, andra mörker och ljus att dyka in i och det är väl i slutändan att "spela djärvt" det handlar om? Just i Svart av Kval, Vit av Lust är bestkommandon och ankare verktyg för att provocera fram känslomässiga kval och det finns andra vägar än ultravåld att gå även där! Framför allt är våldet i sig inte det viktiga, det viktiga är de känslor som är förknippade med våldet, vad man offrar för att uppnå något annat.
Jag är bara nybörjare när det kommer till de här ämnena och jag undrar nu vilka visdomsord ni som kan det här har att bjuda på rörande problemet, lösningar, att undvika det och hur man bibehåller kulet spelomgång efter spelomgång!? Jag ser gärna att ni uttrycker er här men det går lika bra att länka till andras utläggningar!
Själv kommer jag med en ett par länkar som varit givande för mig. Har ni kommentarer rörande dessa är de också välkomna!
http://playpassionately.wordpress.com/
http://adept-press.com/ideas-and-discourse/big-model/ (artiklarna om Story Now)
http://gamingaswomen.com/posts/2012/09/play-boldly-let-yourself-be-vulnerable/
Grundfrågan var något i stil med:
*När man spelar spel som Svart av Kval, Vit av Lust, Medan Världen Går Under, Polaris, Montsegur 1244 och liknande, är det roligast första gången man spelar dem? Kan man "förbruka" spel genom att bli avtrubbad inför de problem de lyfter fram?
Exempel:
Svart av Kval, Vit av Lust är, när det spelas som ett one-shot, ett spel som i min erfarenhet får väldigt mörka teman med mycket blod, död och sex och avsmaken inför detta är en del av upplevelsen. Problemet är dock att det efter N:te spelomgångar blir "gammalt" med bestialiska mord och otrevligheter, det tappar sin effekt och det eskalerar i nivå från gång till gång, även om man gör en ansats att börja från scratch vid varje tillfälle. Hur behåller man tjusningen när detta sker?
För mig personligen bygger mycket av tjusningen i sådana här spel på att utforska sådant som är läskigt och känsligt och att göra detta med och inför en grupp. En period kan exempelvis ultravåld eller tonårskärlek eller något annat tema vara spännande men i längden slits de ut, eller i alla fall så slits liknande applikationer av sagda teman ut och jag tror inte att lösningen är att fortsätta att knuffa dem ut till sina extremer, där finns bara Avtrubbadland.
Istället söker jag efter nya saker som känns spännande och läskiga. För mig är att spela känslomässiga teman med bara en motspelare (scen eller helt spel) något som är läskigt och obekvämt och därför känns det givande och nytt. När det är klart finns det andra teman, andra mörker och ljus att dyka in i och det är väl i slutändan att "spela djärvt" det handlar om? Just i Svart av Kval, Vit av Lust är bestkommandon och ankare verktyg för att provocera fram känslomässiga kval och det finns andra vägar än ultravåld att gå även där! Framför allt är våldet i sig inte det viktiga, det viktiga är de känslor som är förknippade med våldet, vad man offrar för att uppnå något annat.
Jag är bara nybörjare när det kommer till de här ämnena och jag undrar nu vilka visdomsord ni som kan det här har att bjuda på rörande problemet, lösningar, att undvika det och hur man bibehåller kulet spelomgång efter spelomgång!? Jag ser gärna att ni uttrycker er här men det går lika bra att länka till andras utläggningar!
Själv kommer jag med en ett par länkar som varit givande för mig. Har ni kommentarer rörande dessa är de också välkomna!
http://playpassionately.wordpress.com/
http://adept-press.com/ideas-and-discourse/big-model/ (artiklarna om Story Now)
http://gamingaswomen.com/posts/2012/09/play-boldly-let-yourself-be-vulnerable/