Pass 5 AP
Not: det här passet var Snickers spelare frånvarande, så vi spelade utan honom. Trist för han, för passet var hyfsat fantastiskt.
Nå:
Genom hans kärleksbrev kom det fram att Marsh inte riktigt kommit överens med de andra barnen i Surahamn. När de andra ungarna tjatat på honom att visa vad han kan råkade han göra
nånting mot Truls. Berättelsen öppnas med att Slavoj, Truls pappa, kommer upp till Ludmilagården och säger åt Wellington att fan hålla koll på ungen sin, annars jävlar. Wellington försöker sen för en gångs skull vara faderlig - han snackar med Marsh och förklarar att om han kan berätta vad som helst för honom. Det var oväntat att se, och häftigt!
Nå, Wellington tänkte att han var tvungen att fixa till bekymret. När han hittar Truls ligger han och stirrar in i väggen apatiskt. Han ber Slavoj vänta utanför och lägger sedan, som en Skärgårdsjesus, händerna på Truls för att bota honom - och misslyckas. De blickar tillsammans in i Malströmmen, som sköljer över dem och sedan drar ut tillbaka mot havet - och tar med sig Truls. Slavoj ballade såklart ur, men Wellington stod på sig och klarade sig undan att bli uppspöad.
Väl ute upptäckte Wellington att vattennivån minskade ganska kraftigt, ganska snabbt. Mörka moln samlades på himlen. En malström börjar formas, och växer sig snabbt så stor att den hotar svälja Plattan. Han kommer ihåg att han hade lovat havet ett liv, för att det skulle släppa honom i land senast.
Boa, som är på Plattan när malströmmen växer fram, slänger sig ombord på Lisbets, farsans flickväns, båt och börjar förankra de jollar vars ägare kan betala för det vid sidan om den. Tack vare ett gott slag lyckades de ta sig undan utan några bekymmer, men få andra var lika tursamma.
Malströmmen växer sig allt större, fruktansvärda vågor drar över öarna, vattennivån sjunker och landbryggor avslöjas, och många av de båtar som försöker lämna Plattan sugs ner mot den. Halvt panikslagen springer Marsh ner till stranden, sticker sina händer i vattnet och befaller förtvivlat malströmmen att försvinna (läs: In-brain puppet string på 10+). Först reagerar havet inte, men efter han bränner första holdet spottas en fruktansvärd våg fram ur djupet. Efter ännu ett bränt hold och ett (fullträffat) hot om mer - som de runt honom
hörde - lugnar havet sig och malströmmen försvinner. Plattan överlever och många av de som dragits mot djupet kan räddas.
Den första - och enda - som firar Marsh som en hjälte är Matilda, som tar honom till sin barm och dansar runt med honom som en trasdocka - och sen ger sig iväg och skaffar fram en bit
kött, som han får äta upp alldeles själv. Det var en jättefin scen, där Marsh fick beröm, värme och uppskattning för första gången i kampanjen (nånsin?).
Det här spelpasset gjorde Wolfgang sin egen grej: mellan passen har han köpt followers (kommunisterna, "They're not yours, more like you're theirs") och för att komma på deras goda sida har han avslöjat sitt ursprung, basen han vaknat upp i och tagit folk till medlabbet där, samt svurit trohet till Mice och revolutionen. Men mitt i allt har stasiskapslarna slagit om från att vara låsta till att invänta öppning. Kommunisterna samlas och röstar om vad som ska göras, och man kommer överens om att väcka dem en och en och lämna åt Wolfgang att se över dem. Blir de problem prickas de av. Wolfgang väljer att först av allt väcka Barker, hans gamla polare (with benefits?). Det går sådär: Malströmmen käkar sig in i honom och han hör havet viska hos honom. Den fetaste scenen, och en som verkligen visade hur mycket Wolfgang växt, var när Barker bekände att han övervägde att ta livet av sig hellre än ge den här nya världen en chans, men Wolfgang skäller ut han och får han att lova att ge den en månad, åtminstone.
Efter att havet lugnat sig stod Boa för en av de starkaste scenerna i kampanjen. Vågorna har slitit loss hennes skepp från där det ligger förankrat och kastat det halvvägs över Stora Ånäset. Hon, farsan, Lisbet, m.fl. hinner dit innan Sekten, och hon går in, osäker på vad hon ska känna. Skatten är trasig, ömklig och liten, och ber om hennes hjälp. Den är huller om buller, mycket är trasigt och det är lite som är i perfekt skick. Det känns annorlunda, och maktbalansen är helt ändrad. Hon lovar att hon ska ge den ett nytt hem, och de börjar lasta över Skatten i Lisbets trålare. Vi sitter alla på nålar för att se vad Boa ska göra - hon är omtänksam men håller ändå sitt avstånd. Sen säger hon åt Lisbet, som tydligt är påverkad av Skatten, att hon och Skatten nog ska komma bra överens. Skatten slutar tala till Boa och hon slutar tala med den. Inga farväl, inget stormigt, inget formellt uppbrott; bara en tyst överenskommelse att de bägge går vidare. Som en sista gåva fick Boa en albino-boaorm av Skatten. Sen säger w176 att hon byter playbook till Skinner. Kick arse.
-
Nästa pass ska bli spännande. Wolfgang har tagit på sig att mörda Jo, Wellington lutar mot att byta till Touchstone, Marsh har dragit till sig en jäkla massa uppmärksamhet och Boa är SINGEL(!!!!!(!!!!!!!(1111(elvaelvaettettett)))). Dessutom ska det bli spännande att se vad Snickers har haft för sig för någerst, nu när han har varit borta.