Nekromanti Bäst, främst, sämst: Monster i Mundana

[han som kallades göte]

Detta antar jag har diskuterats tidigare på gamla forumet, men tänkte att de kunde vara kul att få veta vilket som är era favorit monster i Mundana, men även vilket monster som oftast dyker upp som motståndare när ni spelar, samt vilket monster ni aldrig använt er av under spel.

För min egen del så älskar jag Skogsrået då det blir så mycket mer än att bara slåss mot ett monster, blir väldigt mycket skådespel och berättande innan väl striden drar igång. Men den som mina spelare oftast stöter är nog Ursinen, nog mest för att björnar är för lätta att ha ihjäl. Det monster jag aldrig använt mig av är Yagan, mest för att jag tycker den bara känns som ett monster som saknar djup, den är liksom bara gjort för att dödas.

så ja vilket monster är bäst främst och sämst när ni spelar?

 

[Ond bråd död]

På nåt vis känns det inte som att monster riktigt passar in i Eon. Ja, drakar,demoner och odöda funkar förstås, men annars känns det inte helt rätt med monster. Troll kan man kanske argumentera för, men de är inte riktigt monster heller. Saker som mantikorer, jättespindlar satyrer känns lite för mkt D&D eller nåt. Lite inslängt bara för att. Monster så som skogsrån och mylingar och liknande story-varelser kan förstås funka om de görs rätt.

Sämst tycker jag nog om hyggelmonstret, som ju aldrig var seriöst menat.

 

[Ymir]

De bästa monstren i Eon är givetvis de som kommer från riktiga medeltida bestiarier; av dessa är pantheran kungen, lätt. Ett gigantiskt, överintelligent, eldsprutande kattdjur, som äter drakar till frukost och kommer i -flock-? Fuck yeah. Den uppmärksamme konnäsören på medeltida bestiarier märker även att jag i och med Tarkasartikeln nu äntligen fått in bonnaconer i Mundana.

 

[Mundo]

På nåt vis känns det inte som att monster riktigt passar in i Eon. Ja, drakar,demoner och odöda funkar förstås, men annars känns det inte helt rätt med monster. Troll kan man kanske argumentera för, men de är inte riktigt monster heller. Saker som mantikorer, jättespindlar satyrer känns lite för mkt D&D eller nåt. Lite inslängt bara för att. Monster så som skogsrån och mylingar och liknande story-varelser kan förstås funka om de görs rätt.

Sämst tycker jag nog om hyggelmonstret, som ju aldrig var seriöst menat.

Jag håller med, förutom att troll tycker jag är helt okey. Monster som bara är monster, typ hyggelmonster och jättespindel, känns mest lite skumt i Eon. Ungefär som jag skulle tycka det var skumt om det plötsligt kom jättespindlar i Game of Thrones.

Undantaget för mig är ulvarna som jag tycker är riktigt badass. Schamanistiska och intelligenta? Awesum. Älskar den lilla storyn i slutet på tirak-boken som handlar om ulvarna. Hade en skitcool scen där min grupp försökte övertala en flock ulvar att låta dem gå i utbyte mot att de gav bort sina packdjur till dem (gurden pratade sakhra med dem utan att resten av gruppen förstod det. Först blev riddaren väldigt arg och ville inte ge bort sitt packdjur men han fick helt enkelt ge med sig när resten av gruppen deklarerade att de inte tänkte slåss mot ett gäng ulvar för en satans häst).

 

[Enshadi]

Jag hade önskat att monster fick en tydligare roll i Eons värld annat än i diverse monsterböcker. Några undantag finns såsom Tarkasöknen eller Mitheraskogen, där monster får lite mer utrymme. Även att monster förekommer på platser där människorna har ett svagare grepp, inte bara vildmarker utan även misskötta områden eller krigs- och pestdrabbad landsbygd. Det är lite high-fantasy visserligen, men jag är svag för the Witcher serien där monstertät highfantasy funkar, utan att politiska intriger och jordnärhet kommer på skam.

Problemet är hur befolkas denna värld av lämpliga monster? Det är inte Eons starka sida med tanken på hyggelmonster, jordbestar och annat, medan exempelvis Drakar och Demoner har ett ohyggligt bra bestiarium. Skillnaden är att DoD återanvänder befintliga monster och ändrar de om nödvändigt bara mycket lite. Detta tycker jag att Eon ska bli bättre på. Kasta in mylingar, gastar, lyktgubbar, skogsrån, varulvar, vampyrer, nekrofager, jättespindlar, jättar, småfolk, tio sorters troll, lindormar, sfinxar, kentaurer, minotaurer, harpyor, gripar, hydra, gorgoner osv. Mycket av detta finns redan, men få dem att räknas och vara en ständig påminnelse i världen om att de finns. Ett träsk kan vara omtalat för sina lyktgubbar och en legendarisk riddare kan kallas Herr Eimar Jättedräparen exempelvis. Det finns gott om monster som inte ses som standardfantasy, så ta en titt på dem och gör något liknande utav det. Ett gott exempel är the Withers användning av slavisk folklore. Rekommenderas!

Och för att svara på frågan: Bäst: Trollen, Främst: Jättebläckfiskar (havet är farligt!), Sämst: Kuradi tror jag de heter, också någonslags ocharmig huvudfoting

 

[Ond bråd död]

Jag hade önskat att monster fick en tydligare roll i Eons värld annat än i diverse monsterböcker. Några undantag finns såsom Tarkasöknen eller Mitheraskogen, där monster får lite mer utrymme. Även att monster förekommer på platser där människorna har ett svagare grepp, inte bara vildmarker utan även misskötta områden eller krigs- och pestdrabbad landsbygd. Det är lite high-fantasy visserligen, men jag är svag för the Witcher serien där monstertät highfantasy funkar, utan att politiska intriger och jordnärhet kommer på skam.

Problemet är hur befolkas denna värld av lämpliga monster? Det är inte Eons starka sida med tanken på hyggelmonster, jordbestar och annat, medan exempelvis Drakar och Demoner har ett ohyggligt bra bestiarium. Skillnaden är att DoD återanvänder befintliga monster och ändrar de om nödvändigt bara mycket lite. Detta tycker jag att Eon ska bli bättre på. Kasta in mylingar, gastar, lyktgubbar, skogsrån, varulvar, vampyrer, nekrofager, jättespindlar, jättar, småfolk, tio sorters troll, lindormar, sfinxar, kentaurer, minotaurer, harpyor, gripar, hydra, gorgoner osv. Mycket av detta finns redan, men få dem att räknas och vara en ständig påminnelse i världen om att de finns. Ett träsk kan vara omtalat för sina lyktgubbar och en legendarisk riddare kan kallas Herr Eimar Jättedräparen exempelvis. Det finns gott om monster som inte ses som standardfantasy, så ta en titt på dem och gör något liknande utav det. Ett gott exempel är the Withers användning av slavisk folklore. Rekommenderas!

Och för att svara på frågan: Bäst: Trollen, Främst: Jättebläckfiskar (havet är farligt!), Sämst: Kuradi tror jag de heter, också någonslags ocharmig huvudfoting

Min fetning.

Om jag minns rätt så känns det ofta som att monsterböckerna är något eget frikopplat från världsböckerna. Monstren finns bara uppstattade, men inte förankrade i världen. Jag minns att jordbestar nämns i Asharien, men i övrigt kan jag inte minnas så mycket att de olika monstren "bor" någonstans. Det borde ju påverka folks kultur rätt mycket om det lever hyggelmonster i skogen. Jag menar, vi har rätt harmlösa vargar i skogen och det inspirerar till blodiga sagor och myter. Örnar och björnar blir symboler för nationer och imperier. Tänk då vad riktigt livsfarliga monster borde göra med kulturen i Mundana. Men det verkar inte finnas några verkliga avtryck av dem i kulturen, annat drakarna. Monstren känns som tänkta att slänga in när det blir lite trist på en resa för RP inte något som verkligen påverkar vanliga människors liv. Nu finns det säkert undantag som jag missat eller som kommit under de senaste 10 åren då jag inte hängt med så bra.

 

[Toman]

Jag måste slå ett riskfyllt slag för jordbestarna! Älskar klipp-sand-stäpp-öknen a la spaghetti western i Asharien och dessa passar perfekt in där!. Med det sagt skulle jag gärna se mer kulturell förankring av monster enligt ovanstående inlägg.

Jag ser gärna mindre av vår världs monster och mer unika mundanska monster, och i de fall där man vill använda gripar, mantikoror mfl. att dessa tweakas lite både till utseende och beteende och som sagt förankras i världen!

 

[LordTengel]

Min fetning.

Om jag minns rätt så känns det ofta som att monsterböckerna är något eget frikopplat från världsböckerna. Monstren finns bara uppstattade, men inte förankrade i världen. Jag minns att jordbestar nämns i Asharien, men i övrigt kan jag inte minnas så mycket att de olika monstren "bor" någonstans. Det borde ju påverka folks kultur rätt mycket om det lever hyggelmonster i skogen. Jag menar, vi har rätt harmlösa vargar i skogen och det inspirerar till blodiga sagor och myter. Örnar och björnar blir symboler för nationer och imperier. Tänk då vad riktigt livsfarliga monster borde göra med kulturen i Mundana. Men det verkar inte finnas några verkliga avtryck av dem i kulturen, annat drakarna. Monstren känns som tänkta att slänga in när det blir lite trist på en resa för RP inte något som verkligen påverkar vanliga människors liv. Nu finns det säkert undantag som jag missat eller som kommit under de senaste 10 åren då jag inte hängt med så bra.

Du har en poäng i mycket. Ett av de monster som jag tycker återkommer skapligt regelbundet är gripen, som väl har blivit någon sorts nationalsymbol för Thalamur? Eller har jag drömt det? (Hur många har förresten tänkt på att namnet på Thalamurs hemliga polis, Rakhori, betyder "gripens klo/gripklon"?)

Sedan är jag personligen väldigt svag för det faktum att gripar har en själ...

 

[Purgatid]

Jag vet inte vad ni pratar om. Jag har ibland med både hyggelmonster, jättespindlar och dylikt utan att spelet blir high fantasy eller förlorar sin EON-het. Tricket i min mening är att ge monstren en plats i världen. Använder man dem som ett DnD-monster, som bara kastas randomly på spelarna så får det såklart en löjeväckande konsekvens. Hyggelmonster stöter man bara på långt från civilizationen. I början finner man underliga saker, som gräs nedtryckt som en sfär, vilket eventuella jägare kommer finna hemskt märkligt. Sedan finner man skelettbitar, sönderfrätta, etcetera. Hyggelmonster bör föredra platser med undervegetation och är ganska låga, så det kommer inte synas speciellt ofta ens under eventuell konfrontation. Om SL nyktert säger "det står en hyggelbest där" och sedan visar en bild på en hyggelbest, så får man liksom skylla sig själv om resultatet blir dåligt.

Samma med jättespindlar, de skall ju vara sällsynta, så de ramlar man bara ihop med i träsk, berg eller andra platser som ligger långt från någon civilization. Man inleder såklart med frånvaron av ljud från djur. Helt tyst skog. Sedan finner man trådarna... Trasiga, vajande i den svaga vinden. Följer upp med kvarlevor av döda, eller varför inte skinnet från en spindel som ömsat? Jättespindlar är ju inte jägare på det sättet, utan de ligger ju helst och väntar på offer. RPna är intelligenta besjälade varelser, de kan gott få upptäcka spindeln innan de hamnat i fällan, kanske t.om se den fälla ett byte.

Skall jag lägga en favorit, så blir det arachniderna. Det är iaf ett av de monster som mina spelare minns bäst eftersom mötet med dem var skrämmande och surrealistiskt. Ett monster jag inte gillar är sfinxkopiorna. Nästan allt om dem är lite larvigt. Gillar inte Ursiner heller. Konceptet är häftigt, speciellt eftersom jag är lite fobisk när det kommer till björnar. Men frågan uppstår plötsligt vad dessa skulle leva av. Jättespindlar fungerar ju som spindlar, och kan säkerligen leva på sparlåga i många månader utan föda. Ursiner är inte sådana, och de är inte magiska som drakar så man kan inte bortförklara mängden föda de borde behöva med magi.

 

[konami_code]

Jag ser det inte som att alla monster nödvändigtvis "finns" i varje given kampanj. Vissa är knutna till världen och dess logik, andra är det inte och dessa existerar inte om de inte behövs för kampanjen. De monster som ändå finns ser jag som fåtaliga och ibland även unika. I den kampanjen vi spelar nu har vi stött på Talosar (på de mest underliga platser och som har en connection med det gamla döda rika som undersöks), Wyrdar (som fungerade mer som en naturkraft och katastrofal bakgrund i ett besök i Menon-Aun) och jordbestar (för att ge ashariens öken lite mer personlighet). Eon är ju tänkt att passa många olika smaker och med det i bakhuvudet tycker jag inte att det är konstigt alls med att mer se monsterboken som ett förslag på vad som skulle kunna finnas i just din Eonvärld.

 

[Enshadi]

Jag vet inte vad ni pratar om. Jag har ibland med både hyggelmonster, jättespindlar och dylikt utan att spelet blir high fantasy eller förlorar sin EON-het. Tricket i min mening är att ge monstren en plats i världen. Använder man dem som ett DnD-monster, som bara kastas randomly på spelarna så får det såklart en löjeväckande konsekvens. Hyggelmonster stöter man bara på långt från civilizationen. I början finner man underliga saker, som gräs nedtryckt som en sfär, vilket eventuella jägare kommer finna hemskt märkligt. Sedan finner man skelettbitar, sönderfrätta, etcetera. Hyggelmonster bör föredra platser med undervegetation och är ganska låga, så det kommer inte synas speciellt ofta ens under eventuell konfrontation. Om SL nyktert säger "det står en hyggelbest där" och sedan visar en bild på en hyggelbest, så får man liksom skylla sig själv om resultatet blir dåligt.

Samma med jättespindlar, de skall ju vara sällsynta, så de ramlar man bara ihop med i träsk, berg eller andra platser som ligger långt från någon civilization. Man inleder såklart med frånvaron av ljud från djur. Helt tyst skog. Sedan finner man trådarna... Trasiga, vajande i den svaga vinden. Följer upp med kvarlevor av döda, eller varför inte skinnet från en spindel som ömsat? Jättespindlar är ju inte jägare på det sättet, utan de ligger ju helst och väntar på offer. RPna är intelligenta besjälade varelser, de kan gott få upptäcka spindeln innan de hamnat i fällan, kanske t.om se den fälla ett byte.

Skall jag lägga en favorit, så blir det arachniderna. Det är iaf ett av de monster som mina spelare minns bäst eftersom mötet med dem var skrämmande och surrealistiskt. Ett monster jag inte gillar är sfinxkopiorna. Nästan allt om dem är lite larvigt. Gillar inte Ursiner heller. Konceptet är häftigt, speciellt eftersom jag är lite fobisk när det kommer till björnar. Men frågan uppstår plötsligt vad dessa skulle leva av. Jättespindlar fungerar ju som spindlar, och kan säkerligen leva på sparlåga i många månader utan föda. Ursiner är inte sådana, och de är inte magiska som drakar så man kan inte bortförklara mängden föda de borde behöva med magi.

Precis vad jag gillar med monster Purgatid! Används det på det sättet blir möten med monster dramatiskt, skrämmande och minnesvärt. Ibland, främst i äventyr, finns liknande beskrivningar hur de ska användas. Men i Monster i Mundana blir det lite tråkigt där just statsen tar det stora utrymmet och beskrivningen bara mycket lite. I spelet Trail of Cthulhu fanns en snygg grej där varje monster följdes av ett antal förslag på ledtrådar kring monstret. Där nämndes just sånt som sönderfrätna benrester, speciella lukter och annat som man som spelledare kan använda för att framföra dramatiken till sina spelare.

Detta kan man såklart improvisera fram som spelledare, men monsterbeskrivningarna får gärna fungera som inspiration. Bestialiska folk var en mycket bättre modul på det sättet, där lite mer utrymme gavs. Jag tycker också att arachniden var ett grymt monster. Så förmågan från spelskaparna finns absolut.

Ett personligt önskemål hade varit fler monster i flock som kan fungera som farsoter. Nekrofager som hemsöker landsändar där pesten dragit igenom, eller slagfält där liken av de fallna kropparna plågar kringlevande människor. Även långvariga konsekvenser för områden efter förbannelser eller dramatiska händelser som orsakar svårartade problem som kräver skickliga inkvisitörer och magiker för att lösa.

 

[Vinterskog]

Jag tycker det bästa monstret i Eon antingen är Skogsrået från Monsterboken. Det finns ju även med i ett äventyr som heter Skaldens färd där det kommer till sin rätt. Mycket obehagligt men känns samtidigt spännande. Att sedan det finns en stam Eyren som dyrkar ett skogsrå är bara helt underbart. Ett gammalt ruttet träd som är besjälat och kan ta över folks sinnen och sådant är ju bara underbart!

Fast! Måste också säga att Eon IV har med två riktigt bra monster i form av Draken Katha och demonen Varam-Kish (eller vad den heter). Båda dessa var intressanta och kändes som resurser man kunde använda i spelet.

Främsta monstret i gamla Eon var ju Vrakhen eftersom den hade ett färdighetsvärde över 16. Vilket gjorde att den faktiskt kunde vara farlig (ytterligare en bra sak med nya Eon - monster har faktiskt blivit farliga nu).

Sämsta monster är alla monster som baserar sig på klassiska mytologiska varelser utan att dessa har gjorts om till Mundana. Kimeror och Mantikoror och Gripar är bara gäsp. Varför inte göra något unikt med dem?