Gamla svarta DoD.
Nu var det visselrigen länge sedan jag läste den, men jag antar att den var pedagogisk, och så vitt jag kommer ihåg så var den rätt smart också. Man fick ju ett solospel med som förklarade grunderna rätt bra, och de gjorde en smart liknelse med "pang! Du är död!"-lekar, för att visa vilken betydelse spelledaren skulle ha.
Nå, det som verkligen gör att jag tycker att gamla DoD var bäst var för att deras spelexempel på rosa papperet var så bra. De visade att man inte behövde spela framgångsrikt för att lira bra. Det viktigaste är ju att man spelar stämningsfullt.
---
Som bubblare tycker jag att gamla Sagan om Ringen var rätt bra, för de hade ett helt grymt suveränt stridsexempel, (vilket faktiskt var ett exempel på hur man ska spela rollspel i stort, med fantastiska karaktärer som försökte lura varandra, fumlade, och var rädda för Shardrer. Helt suveränt exempel, alltså)
/Rising