Nekromanti Bättre rollspelande utan komplicerade regler?

[Calil-Gandir]

Jag sätt och tänkte på en grej, i våran spelgrupp spelar vi Drakar och Demoner 6 expert och det uppstår ganska ofta små dispyter om regler etc.
Detta blir väldigt jobbigt i längden efterssom det förstör rollspelandet något fruktansvärt. Hur lätt är det att komma in i en bra "rollspelstämning" om man ska hålla på att tjata om regler så fort någon slår någon hit eller dit?

Sen beror det kanske också på lite villket humör spelare, och spelledare är på. Om alla e riktigt på G brukar det bli väldigt bra rollspelande trots relativt komplicerade regler, så jag vet inte..
Jag kanske är helt ute och cyklar

Varför känns det som att jag glömde bort poängen med hela inlägget

 

[Gurgeh]

Bättre rollspel utan käbbel

Jag har en enkel med okonventionell lösning på hur man slipper regelkäbbel: Man låter bli att käbbla om reglerna!
Låt spelledaren döma. Det är han som har lagt ner tid på att hitta på en handling, lära sig reglerna och fixat en plats att spela på (så är det i min spelgrupp i alla fall). När det är dags att tolka reglerna, så får spelledaren göra det och spelarna låter bli att lägga sig i.

Det var inte alls vad du ville höra, men det är vad jag tycker. Jag har inte heller varit inblandad i några regeldiskussioner värda namnet (de diskussioner som uppstått har handlat om att den som skrev reglerna var en idiot, vi gör såhär istället) sedan jag var 15.

/tobias

 

[Foggmock]

Tja, Drakar och Demoner 6 ska väl inte precis beskyllas för att ha ett genomtänkt regelssystem, men det är ändå inte så många regler som kan tolkas på fler än ett sätt när allt kommer omkring. De regler som används oftast (färdighetsslag, inkluderat strid) är tämligen enkelriktade - slå under ditt värde så klarar du det. Att det ens uppstår situationer där en regel går att vrida och vända på är ganska förvånande, eftersom de reglerna är sällsynta. jag kan inte komma på nån på rak arm eftersom det var länge sen jag lirade, och jag har bara tittat på Expert flyktigt, men jag måste ändå hålla med Gurgeh - regeldiskussionerna i vår grupp har bara varit 'oj, den här regeln tyckte alla var korkad, det tar vi bort'.

Som konkret tips för spelgrupper där två stycken envisas att bråka om saken - ta upp lämplig tärning och hojta '1-3 har Kalle rätt, 4-6 har Pelle rätt' och så är det hela löst. Är det inte det så ta en paus, ät lite godis, beställ pizza osv - och låt hetsporrarna tjafsa medans ni andra softar en stund och reflekterar lite över det som hänt och vad ni ska hitta på härnäst, SL(om han/hon inte är stridande part i frågan) får en chans att läsa på äventyret och förhoppningsvis blir allt frid och fröjd.

 

[Bunny]

Re: Bättre rollspel utan käbbel

Håller helt med tidigare talare här. Om regeldiskutioner uppstår gör helt enkelt så att ni väljer det mest trovärdigare, alternativt det stämningsfullaste, alternativet, och skit i reglerna om det behövs. Regelkäbbel behöver aldrig vara en del av ditt spelmöte, och de uppstår oftast när en av dina spelare vill försöka vinna fördelar åt sin egen figur. Glöm inte att det i slutändan är spelledaren som bestämmer förutsättningarna, inte spelaren.

 

[Krille]

Brandtal från FMMSL

"Glöm inte att det i slutändan är spelledaren som bestämmer förutsättningarna, inte spelaren."

...var är servicekänslan? Var är kundnyttan? Varför i helvete ska jag spela med en spelledare som inte tar någon som helst hänsyn till mig?

Nähäni, ner med spelledardiktaturen! Upp till kamp på barrikaderna! Vi tar fajten!

Frihet! Jämlikhet! Tärningsslag!

 

[Bunny]

*Suck*

Vad gör man... Spelledarens väg är synnerligen svår och törnig, vid minsta felsteg så får man en tydlig tillrättavisning av en rollspelarkultur, vars ända mål verkar att vara att störa den allsmäktige spelledarens välvilliga mål med spelsessionen.
Om hur inflytelserika olika roller ska vara vid spelmöten är ett hett ämne, som diskuterats till leda på detta forum. Därför kommer jag inte nu komma dragandes med tjafs om att spelledaren tar "berättarens" och "regeldomarens" roll osv. Det får någon annan göra.

Jag tar inte fajten.

(Min spelgrupp har dessutom skrivit på det avtal som jag för tillfället inte kan hitta på din sida)

 

[Feuflux]

Re: Brandtal från FMMSL

Måste bara reflektera över en grej. När SL:s makt kommer på tal i en tråd så brukar du säga: ...var är servicekänslan? Var är kundnyttan?

Det låter för mig som om du är på ett fackmöte snarare än på en rollspelsträff med dina kompisar... Nu har du säkerligen haft taskiga upplevelser av nån/flera spelledare som gett dig den åsikten. Själv ser jag inte SL som någon servicepersonal som ska tillfredställa kunderna/spelarna. Jag ser det snarare som ett kompisgäng där alla har ett ansvar för att få ett trevligt spelpass.

 

[Krille]

Re: Brandtal från FMMSL

"Jag ser det snarare som ett kompisgäng där alla har ett ansvar för att få ett trevligt spelpass."

Exakt. Men vad ska man i så fall med de berömda reglerna 1) och 2) till? De reglerna är totalt onödiga i ett kompisgäng där alla har ett ansvar för att få ett trevligt spelpass.

Men skulle det nu vara så att man inte är ett kompisgäng (till exempel för att man spelar på konvent, eller för att man är ny i spelgruppen, eller för att man helt enkelt inte är ett kompisgäng utan en klase med spelare i en förening som enbart träffas för att spela varje tisdag - tre inte särskilt osannolika scenarier), hur gör man då?

Tja, inte faen säkerställs det ömsesidiga ansvaret av regel 1 och 2 som stadfäster spelledarens allsmäktighet. Då lyckas brandtal om "servicekänsla" och "kundnytta" bra mycket bättre. Faktiskt.

Frihet! Jämlikhet! Tärningsslag!

 

[Gurgeh]

Re: Brandtal från FMMSL

Nähäni, ner med spelledardiktaturen! Upp till kamp på barrikaderna! Vi tar fajten!

Det var länge sedan jag hamnade i en situation när den gamla intjatade
10 WHILE 1!=2 SL HAR RÄTT
20 GOTO 10
behövde åkallas. Regeln (och själva idén att spelledaren ska bestämma) känns anpassad för de spelare som precis har börjat spela rollspel och fortfarande tycker att det är en tävling, där deras rollpersoner tävlar mot de hinder spelledaren har satt upp. Då kan man vilja ifrågasätta spelledarens sätt att tolka reglerna och försöka hitta konstiga kryphål i reglerna man kan utnyttja för att göra konstiga saker. Eventuellt övergår man senare till att se rollspelet som en berättelse och hindren som spänningsmoment snarare än tävlan; då försvinner viljan att börja tjaffsa om reglerna, förhoppningsvis, och man kan koncentrera sig på att spela sin rollperson och lösa de problem spelledaren hittat på.

Man ska naturligtvis lyssna på sina spelare också om de känner starkt för något. Jag hade bestämt mig för att säga tvärnej till den av mina spelare som ville spela en muterad fluga i Mutant, men när han kom dragande med massa spännande fakta och artiklar och flugors liv och leverne kunde jag helt enkelt inte säga nej.

Precis som allt annat handlar det om att lyssna på varandra.

/Dr. Phil

 

[Krille]

Stårytelling kontra stårykreäjting

"Därför kommer jag inte nu komma dragandes med tjafs om att spelledaren tar "berättarens" och "regeldomarens" roll osv."

Synd. För åtminstone en av de där två kan jag direkt opponera mig mot. Det är inte spelledaren som ska berätta. Det är spelgruppen tillsammans. Om spelledaren är där för att berätta en saga så går jag hellre ner till stadsbiblioteket och lyssnar på en sagostund där. Sagorna där är i allmänhet bättre framförda och bättre sammansatta, och jag får ungefär lika mycket att göra.

 

[Krille]

Re: Brandtal från FMMSL

"Eventuellt övergår man senare till att se rollspelet som en berättelse och hindren som spänningsmoment snarare än tävlan; då försvinner viljan att börja tjaffsa om reglerna, förhoppningsvis, och man kan koncentrera sig på att spela sin rollperson och lösa de problem spelledaren hittat på."

Även då finns potential för problem, om spelledaren har en ståry som han vill följa och spelarna inte vill det av olika anledningar, eller om spelarnas idéer sätter käppar i hjulet för spelledarens planer. Det är då som de klassiska reglerna 1 och 2 är direkt kontraproduktiva, då de faktiskt sabbar nöjet för flertalet deltagare.

"Precis som allt annat handlar det om att lyssna på varandra."

Med andra ord, kundnytta och servicekänsla.

 

[Bunny]

Angående veto

Jag håller med dig, men inte helt. Ett rollspelsäventyr är en berättelse som berättas gemensamt inom gruppen, men det är fortfarande spelledarens saga, detta eftersom det är han som författat den och på så vis satt förutsättningarna. När det gäller regeldomarens roll så bör det tillfalla spelledaren att slutgiltigt bestämma i ärenden då regler är lite luddiga, men samtidigt så ska han självklart göra det på ett sätt så att ingen känner sig för inskränkt.
Du tar ofta upp att om spelledaren får för mycket inflytande så kommer spelare i kläm pga favoritisering och liknande. Detta är inte alls säkert, för så länge det inte råder ett tillstånd av Spelledare vs. Spelare, utan spelledaren gläds med sina spelare, deras egna intiativ och inlevelse, så tror jag att risken för favoritisering är mindre.
I min rollspelsgrupp så existerar ingen spelmötesdemokrati, utan jag tar enväldigt rollen som regeldomare, men detta resulterar inte i att spelgruppen begränsas på något sätt. Jag gläds istället åt spelarnas regelidéer och brukar allt som oftast gå med på dem. Vi får ta ett exempel: Under våran nuvarande västmarkskampanj föll det sig så att två spelare befann sig i Mirthanburgs köpmannagille, men ovetandes om varandras närvaro. Pga att jag inte orkat ta de separata storysarna i enrum så visste dock rollpersonernas spelare om den andra rollpersonens närvaro. Den ena av dessa, en gammal gaggig riddare, föreslog att han skulle få använda sin egenskap Blindstyre - 4 för att ovetandes gå in i den andra rollfiguren. En ovanligt kreativ användning av den egenskapen, tyckte jag, och godkände användningen på stubben, med ett slag med svårighet 9 (slaget lyckades). Problemet som jag ser det, om inte spelledaren har slutgiltigt veto över de regler som avgör händelserna i det äventyr som han valt att berätta tillsammans med spelgruppen (det gäller att uttrycka sig försiktigt här ) så kan spelarna, för sina egna figurers vinnings skull, ändra på regler och situationer som omintetgör spelledarens planer.

Även om jag inte prickar målet helt rätt med mitt senaste argument så är det här ungefär vad jag tycker.

Fasen också, nu fick du mig att skriva ett inlägg i debatten iaf...

 

[Troberg]

Re: Brandtal från FMMSL

...var är servicekänslan? Var är kundnyttan? Varför i helvete ska jag spela med en spelledare som inte tar någon som helst hänsyn till mig?

Det finns tillfällen då spelledaren ska lyssna på spelarna, men det finns också tillfällen då spelarna helt enkelt måste acceptera att spelledaren har rätt utan motivering.

Jag har vid ett par tillfälle hamnat i diskussioner med spelare som känt sig missgynnade av min regeltolkning och inte accepterat ett "så är det" från mig.

Normalt sett motiverar jag varför jag agerar som jag gör, men det finns tillfällen då man av plot-tekniska skäl inte kan motivera utan att avslöja sådant som spelarna inte ska känna till. I sådana lägen måste spelarna helt enkelt lite på mig som spelledare och acceptera att det finns en anledning även om de inte känner till den. Egentligen borde spelarna alltid acceptera regeltolkningar under pågående spel, eftersom man genom att bara under vissa omständigheter motivera avslöjar mer än vad man borde.

 

[Krille]

Re: Angående veto

"Ett rollspelsäventyr är en berättelse som berättas gemensamt inom gruppen, men det är fortfarande spelledarens saga, detta eftersom det är han som författat den och på så vis satt förutsättningarna."

Och det är här jag inte håller med. Han kan sätta förutsättningarna, men i samma ögonblick som spelarna släpps in så får spelledaren acceptera att det inte längre är hans saga. När spelarna väl ramlar in så är det spelgruppens saga. Om spelledaren fortfarande betraktar det som "sin" saga så är jag av åsikten att sagoberättaren på biblioteket är ett bättre alternativ.

"Du tar ofta upp att om spelledaren får för mycket inflytande så kommer spelare i kläm pga favoritisering och liknande. Detta är inte alls säkert, för så länge det inte råder ett tillstånd av Spelledare vs. Spelare, utan spelledaren gläds med sina spelare, deras egna intiativ och inlevelse, så tror jag att risken för favoritisering är mindre."

Jag tror faktiskt att det är mer eller mindre oundvikligt med favorisering, oavsett hur mycket man gläds med sina spelare. Orsaken är att alla är olika. Olika personer gläds olika mycket åt olika saker. Det innebär att med stor sannolikhet så kommer spelledaren att glädjas olika mycket åt olika spelare.

Ta bara en sådan sak som en tystlåten och blyg spelare. Väldigt ofta så blir en sådan spelare åsidosatt, oavsett hur god gruppdynamiken är i övrigt.

Vi är inte mer än människor, inte ens spelledaren. Och det är mänskligt att fela.

 

[Ackerfors]

Re: Brandtal från FMMSL

Men skulle det nu vara så att man inte är ett kompisgäng (till exempel för att man spelar på konvent, eller för att man är ny i spelgruppen, eller för att man helt enkelt inte är ett kompisgäng utan en klase med spelare i en förening som enbart träffas för att spela varje tisdag - tre inte särskilt osannolika scenarier), hur gör man då?

Då är det upp till var och en i spelgruppen att lägga band på sig när det gäller regeltolkningar. Lita på spelledaren och spela rollspel. Det är ingen tävling som man måste vinna. Jag har otroligt svårt för att se varför man inte bara kan spela istället för att "regeltolka"...

 

[Saxifrage]

Re: Angående veto

Och det är här jag inte håller med. Han kan sätta förutsättningarna, men i samma ögonblick som spelarna släpps in så får spelledaren acceptera att det inte längre är hans saga. När spelarna väl ramlar in så är det spelgruppens saga.

Jae, jo, men du kan väl ändå acceptera att spelledaren sitter på möjligheter att kasta om handlingen på ett sätt som spelarna inte hade förutsett? Jag minns särskilt ett tillfälle i ett Mutant 2-äventyr, när den heltrevliga, hjältemodige och totalpålitlige slp:n som vi kämpat tillsammans med ända in i Enklav 13 plötsligt vänder sig om mot oss, hånler med bägge sina munnar och säger nåt i stil med "jag är ledsen..." samtidigt som han osäkrar sitt lasergevär. En förrädare mitt ibland oss! Där kom det in ett element som vi inte hade räknat med, och som påverkade handlingen och våra planer högst väsentligt. Jag tycker att det är just spelledarens ess i rockärmen som kan tillföra något till spelet och ge förutsättningar för spännande situationer! Förutsättningarna ändras, en del planer måste skrotas och man får hitta nya sätt att ta sig framåt i historien. På så vis puffas spelgruppens saga in på delvis nya spår, som i någon mening bestäms av spelledaren.

Sammanfattningsvis: det är spelgruppens saga, men det är fortfarande spelledarens manus!

 

[Krille]

Re: Brandtal från FMMSL

"Då är det upp till var och en i spelgruppen att lägga band på sig när det gäller regeltolkningar."

Låt oss ta ett exempel: rollpersonen står framför ett rymdskepp och behöver komma in i det. Rymdskeppet är låst. "Jahapp", tänker spelaren, och vänder om för att leta efter en annan lösning.

Men nej. Det passar inte med spelledarens planer. Således bestämmer spelledaren att rollpersonen brukade dyrka upp skåp och dörrar på akademin för att snoka i andras dagböcker och ber nu spelaren att slå ett slag för att Dyrka lås. Rollpersonen har inte ens Dyrka lås, men möjligen kan man gå med på Teknik så länge. Jomen... säger spelledaren, "du har en tärning extra i Dyrka lås. Slå nu."

Spelaren börjar nu protestera. Det ingår inte i spelarens rollperson att vara så ämlans nyfiken att hon bryter sig in hos andra personer och läser deras dagböcker. Spelledaren hävdar dock att det visst var så. Allt är med andra ord upplagt för bråk.

---

Nu trycker vi på paus-knappen och skaffar oss en överblick över läget. Till att börja med, det här är ett upplevt exempel. Jag satt i rummet när det hände. Vi känner alla varandra hyfsat, såpass att vi är på kompisnivå. En del av oss har spelat förut, och om inte annat så har vi åtminstone ett halvårs kampanj bakom oss. Trots detta inträffar något så "orespektfullt gentemot spelledaren" som ett regelbråk.

Observera dessutom att spelaren faktiskt förlorar på regelbråket: han blir ju inte bättre på att dyrka upp lås om han tvärvägrar, och han får inte ett rymdskepp. Det handlar definitivt inte om att "vinna" för den här spelaren.

Vad det istället handlar om är spelledarens ståry kontra spelarens rollpersons integritet. Spelledaren vill tvinga på spelaren motiv och möjlighet att göra ett brott som stämmer överens med spelledarens ståry, något som spelaren inte har det minsta lust att gå med på. Spelledaren försöker tvinga in sin vilja genom de klassiska reglerna 1 och 2. Detta har utmynnat i ett regelkäbbel.

Ska spelaren acceptera att spelledaren just har skrivit om hans rollperson? Nej, det tycker jag verkligen inte, och det tyckte jag inte då heller, vilket ledde till att jag med liv och lust slängde mig in i regeldebatten - trots att jag inte heller hade något att vinna på det. I det fallet hade spelledaren fel, punkt.

 

[Krille]

Re: Angående veto

"Jae, jo, men du kan väl ändå acceptera att spelledaren sitter på möjligheter att kasta om handlingen på ett sätt som spelarna inte hade förutsett?"

Självklart, så känge som spelledaren accepterar att spelarna - eller tärningen för den delen - kan hitta på saker som kastar om handlingen på ett sätt som spelledaren inte hade förutsett. Som sagt var, när vi rollspelar så är det för att skapa en ståry ihop. Det förutsätter att alla har inflytande över ståryns utveckling, inte bara spelledaren.

 

[Gurgeh]

Re: Brandtal från FMMSL

Kan man verkligen kalla det för en regeldiskussion. Det bråket rörde sig om var ju inte spelets regler, utan att spelledaren försökte bestämma hur spelaren skulle spela sin rollpserson. Just det är en bit av rollspelandet som spelledaren verkligen inte ska lägga sig i.

/tobias

 

[Bombu]

Re: Brandtal från FMMSL

Kan man verkligen kalla det för en regeldiskussion. Det bråket rörde sig om var ju inte spelets regler, utan att spelledaren försökte bestämma hur spelaren skulle spela sin rollpserson. Just det är en bit av rollspelandet som spelledaren verkligen inte ska lägga sig

Det låter som om spelarna fick sig en rejäl nosring, en sån som man hittar på kor och tjurar, sen ett duktigt rep och ett rejält ryck.

"kom här"

Spelarna förväntas säga "muuuuu" och lydigt springa efter.

Nosring = inget kul.

Jag tycker det är svårt att skilja på vad som skulle kunna vara en tjafsig regeldiskusion med sl, och vad som är en tjafsig interiktigt regeldiskusion med sl.


Jag tror på kommunikation, både från spelare och spelledare. Sen lönar det sig att inte göra sig omöjlig, att kunna backa även om man tycker man har rätt. Om alla kan det i viss mån så brukar det funka.

Ha kul, glöm inte det.

Bombu