Nekromanti Böcker ombearbetade till rollspelsäventyr

[_-olle-_]

Jag funderar på att ta ett uppehåll i min pågående Wasteland-kampanj för att i ett par episoder försöka spela igenom Joseph Conrads Heart of Darknes. Min tanke är att knyta rollspelandet till karaktärerna, platserna och motiven i boken. Visserligen är Marlowe den enda personen i boken som tar sig hela vägen till Kurst och tillbaka men jag funderar på att låta resan företas av ett sällskap, men jag är dock inte säker.

Men men, vad jag egentligen tänkte med den här posten var att höra efter om det finns andra som själva har ombearbetat texter till äventyr eller spelat sådana och om ni har några generella tips och förvarningar om fallgorpar man kan råka ut för.

För att förtydliga frågan ytterligare så är jag främst ute efter att återskapa bokens stämmning men även de moraliska konflikter boken hanterar, då främst den (då gällande men även nu eftersläntrande) europeiska synen på kolonialism som upplysning för barbarerna.

 

[Krille]

Nu igen?

"Jag funderar på att ta ett uppehåll i min pågående Wasteland-kampanj för att i ett par episoder försöka spela igenom Joseph Conrads Heart of Darknes."

...jahapp. Hittills har jag spelat ett Runequest-äventyr, ett Neotech-äventyr, ett GURPS Special Ops-äventyr och ett Space Master-äventyr baserat på den där boken. "Heart of Darkness" är med stor sannolikhet världens mest tilläventyrskonverterade bok.

Medan vi ändå är i farten, det är ofta en dum idé att omarbeta böcker till äventyr. Böcker är linjära, äventyr är det inte eftersom man har en klase onda rollspelare som alltid syltar till det. Att omarbeta en bok till ett äventyr luktar väldigt lätt kalkon. Se bara på LinCon-äventyret Practice Effect, eller som jag och vissa andra kallar det, Passive Effect.

Åkej, jag är ett neggo. Skjut mig.

 

[Basenanji]

Kan bli bra, kan bli dåligt

Ofta kan jag bli vansinnigt inspirerad av olika böcker, miljöer, tidsåldrar, filmer eller påhittade händelser.
Det finns visst fog för att vara försiktigt dock, precis som Krille skriver.
Frågan är väl hur du har tänkt dig att använda boken som förlaga?

För jag antar att man kan göra det på flera olika sätt:

-Ha boken som lös grund att ytveckla tex miljöer och slp:s ur.
-Strikt följa bokens handling och tvinga spelarna att följa en viss händelseutveckling för att "äventyret ska bli som i boken".
-Något mittemellan, du startar enligt förutsättningarna i boken, använder miljöer och personer som är inspirerande,
men låter sedan spelarnas olika val påverka kampanjen i den riktning som verkar mest logisk.

Det där vara bara några exempel, jag kan tänka mig att man kan komma på fler. Som jag ser det passar de olika spelsätten olika typer av rollspelare ! Jag tycker mig ha märkt att man vinner mycket på att försöka läsa av vad spelarna gillar, för att sedan anpassa sig till den typ av spelare man har. En del gillar att följa en strikt händelseutveckling, andra spyr på en sådan.

---
I övrigt är väl boken ett mästerverk i sig? Kanske kan det vara kul för spelarna att spela den bara "för att ha testat att spela efter en bok som manus" !? Det kan vara ett intressant experiment som kan ge andra vinster än just bara en juste kampanj!
En bok jag gärna skulle köra i rollspelssammanhang är Stephen Kings "It", med Kults regler...

I all välmening,
Basenanji

 

[Nero_UBBT]

Been there, done that

Jo jag, spelleder för tillfället en äventyr/kampanj baserat på precis samma bok och film.

Att det gjorts förut innebär dock inte att det är en dålig idé. T.ex har ingen av mina spelare förstått någonting om att grundplotten är fetrippad (kanske eftersom ingen av dem läst boken eller ens sett filmen). Sen så är det ju bara ramverket som är detsamma; resan in mot vansinnet - resten är väldigt löst uppbyggt.

Krille har rätt i att risken för att det blir alltför linjärt är stort, men det går att undvika om man som SL bara är vaken på detta. Dessutom var det för mig en medveten handling; visst storyn är ganska linjär men jag har lagt desto mer energi på att beskriva ondska och vansinne och detta är det bästa äventyr jag spellett. Äventyret är mer linjärt än annars, men spelarna får ut mer av det och rollpersonerna utvecklas mer.

Sen så följer ju förstås äventyret inte bokens handlingsmönster. T.ex Lär slpn som tar med dem på resan, kapten [W]illard (jag var tvungen att få lägga in ett easter egg så att när spelarna ser filmen [oundvikligt] kommer de sitta med hakan hängande) att dö under nästa spelomgång, pga spelarnas dumhet.

Spelarna spelar alltså besättningen som nu kommer få ta över uppdraget för att kunna rädda sig själva. En av dem har blivit psykopat, en annan har blivit drogberoende... Mycket intressant karaktärsutveckling måste jag säga.

 

[_-olle-_]

Re: Nu igen?

He he... så mycket för en "ny idée"
Jag tänkte förtydliga lite vad jag syftade på när jag svamlade om att spela en bok. Som jag ser det borde det vara fullt möjligt att stödja sig på bokens miljöer, karaktärer och sammanhang för att skapa ramverket till ett äventyr. I ljuset av ett sånt förhållningsätt måste jag säga att det enda som blir linjärt är floden och strävan efter att ta sig in i mörkrets hjärta. Det jag har börjat arbeta med är att snöra i hop världen så den skulle te sig utan huvudpersonen och låta spelarna vandra in med sina egna målsättningar och moraliska dilemman. Med andra ord ska dom inte återskapa boken men förhoppningsvis utsättas för liknande situationer dock med sina egna förhållningssätt...
Vidare tänkte jag inte förlägga äventyret till Coppolas Vietnam utan hålla mig till Conrads Congo... Så om nu spelarna får ett infall att traska ut i skogen för att skaffa i hop en egen last elfenben så vill jag kunna ha en teori om hur Kurst och befolkningen skulle reagera... om det är så att de helt enkelt får nog och försöker ta sig tillbaka hem är även det ett äventyr i sig självt...

 

[_-olle-_]

Re: Kan bli bra, kan bli dåligt

Just det här med att bli inspirerad av filmer, böcker, resor etc är alltid upplyftande och många av mina äventyr tenderar att inehålla många detaljer tagna från vitt spridda samanhang. Det enda jag försöker vara på min vakt mot är egentligen när man intalar sig att rollspel kan göra det film eller en resa kan. Jag menar att rollspel, trots sin flexibilitet, har både starka och svaga sidor (vilka kanske mest styrs av vem som är SL och vilka som spelar). Så jag håller verkligen med dig om att man bör försöka känna efter hur ens grupp spelar... så jag håller tummarna för att även dom tycker att kolonialismens moralsika problem är lika intressanta som jag tycker .

Tyvär har erfarenheten visat att de brukar hantera mina kompelxa sociala problem med att ramma bosättningar och detonera bränsledepåer... ... ... fast i bland så har dom sina ljusa stunder...

 

[_-olle-_]

Re: Been there, done that

Jag har funderat lite på det där med linjära äventyr och tänker att så länge ett linjärt skeende kan motiveras i spelvärlden på ett givande sätt så borde det kunna ursäktas. Jag menar, om spelarna från börjn är införstådda i att äventyret i mångt och mycket går ut på att ta sig upp för den förbannade floden på ett eller annat sätt så borde det linjära ellementet inte te sig som en stor överaskning. Det är klart att dom kan dra hem, eller rakt ut i djungeln vilket dels är tråkigt dels innebär en försvinnande låg överlevnadsfaktor men de är även medvetna om att ett sådant beslut på ett plan sätter punkt för det äventyr SL har skrivit. Samma sak som när jag spelade ett episodiskt bankrån med en del efterspel, hadde spelarna bestämt sig för att ta bilen, strunta i rånet och åka i väg till Niagara så visst... men... världen är ofta sjukt rälsad när man tänker efter... men fortfarande ganska oförutsägbar...

blah blah blah... måste... slita... mig från... datorn...

 

[Gordeg]

Re: Been there, done that

Att det gjorts förut innebär dock inte att det är en dålig idé. T.ex har ingen av mina spelare förstått någonting om att grundplotten är fetrippad (kanske eftersom ingen av dem läst boken eller ens sett filmen). Sen så är det ju bara ramverket som är detsamma; resan in mot vansinnet - resten är väldigt löst uppbyggt.

Att en eller flera spelare känner igen handlingen från boken/filmen är ett större problem än rälsningen tycker jag. Bra om man som du vet om att ingen läst boken. Jag har varit med om det omvända dvs att några av medspelarna kände igen handlingen från en bok. Vår spelledare hade inte ändrat på tillräckligt mycket när han gjorde konverteringen från bok till äventyr.

Annars kan man absolut stjäla friskt om man byter ut bakgrundsmiljö och liknande. Tex ett cyberpunkäventyr som går ut på att rollpersonerna måste ta sig in i en megacorps centrala nätverk för att installera ett virus på plats. På vägen dit jagas de av ett gäng omänskliga cyborger. De får också oväntad hjälp på vägen. Spelarna kan säkert gå igenom hela äventyret utan att fatta att virusprogrammet är den Enda Ringen, megacorpens interna nätverk är Orodruin, cyborgerna är nazgûlerna och de oväntade hjälparna är Tom Bombadill och Faramir osv.

Gordeg