Japp
"Skulle du kunna förklara för mig varför det skulle vara skrämmande att någon tycker att obfuscate är den bästa disciplinen?"
Inte så mycket det som att obfuscate i kombination med två andra discipliner gör att man kan ta över världen. Det är en tydlig pekare (eventuellt missförstådd) att spelarens syfte med att skaffa discipliner är att göra en übermäktig rollperson, inte att rollspela inre eller yttre skräck eller ångest eller konflikt mellan människa och best, eller vad man nu påstår sig syssla med i Vampire.
Det finns två orsaker till att jag inte spelar Vampire. Det ena är när spelet spelas "korrekt" och det andra är när det spelas "inkorrekt".
När det spelas "korrekt" (jefla puckad fras, egentligen) så påminner det mig mest om en sanning om blues: "Playing the blues ain't for making ya feel better. It's for making others feel worse." Jag har aldrig riktigt förstått meningen med att ha eller låtsas ha ångest över sina inre demoner, och jag tycker solsken är klart mycket trevligare än nattligt regn. Och intriger? Vad ska man med dem till? En bra story behöver högst två intriger, och den blir inte bättre (snarare tvärtom) om man har fler.
När Vampire spelas "inkorrekt" så har vi det som antyds i den här tråden: superhjältar i svarta långrockar som är ute och flänger nattetid. Och i så fall spelar jag hellre Marvel Superheroes.
Om ni ursäktar så ska jag nu fundera vidare på min riddarromantiska saxiska hjältesaga à la Beowulf och Ivanhoe, samt hacka vidare på jobbet (jag måste ju få mat på bordet, juh...).
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>