Asch, jag älskar verkligen serier. Jag har så många favoriter så det finns inte... men jag kan ju skriva ned några som jag inte sett någon annan nämna i den här tråden;
Daredevil - Typhoid Mary-arcen
Alla snackar om Frank Millers Daredevil, och okej att det var han som plockade fram hela biten med hans förhållande till sin far och till katolicismen och kvinnorna, men det var Ann Nocenti som tog det till sin spets.
De flesta anser att både Nocenti och Miller gjort bättre Daredevil än Typhoid Mary-arcen, men det är faktiskt min absoluta favorit. Typhoid Mary är så fruktansvärt obehagligt sinnessjuk, och hennes inflytande över både Daredevil och Kingpin är bara så himla härligt. Det oväntade slutet (synd att Nocenti var tvungen att sänka sista delen med den där hemska Inferno-crossovern, blöh) som verkligen chockar en är underbart. John Romita Jr har aldrig tecknat bättre (suveränt tuschad av Al Williamson). Bland det bästa jag läst i serieväg.
Sandman - The Dream Hunters
Inte en vanlig serie egentligen, utan mer av en illustrerad novell. Niel Gaiman besöker den japanska berättartraditionen och presterar verkligen bra. Smakfullt och vackert illustrerad av min gamla idol Yoshitaka Amano. När jag hörde talas om att de två skulle jobba ihop grät jag nästan av lycka.
Spiderman - Torment, Masques, Perceptions & Sub-City
Jag har aldrig förstått anklagelserna mot Todd McFarlane där det hävdades att han inte kunde skriva historier. Okej, han är ingen Gaiman eller Dave Sim och Spawn spårade verkligen ur efter bara ett 30-tal nummer, men när han fick fria händer med Spindelmannen, då blev det bra. Torment är verkligen tortyr att läsa. McFarlanes mörka teckningsstil hjälper ångesten och paniken att krypa ur sidorna på ett sätt jag sällan sett i Marvel-sammanhang. Perceptions slag mot mediekaruseller och hantering av mänsklig ondska är så smutsig att det inte är sant. Masques och Sub-City tolkar om hela superskurk-grejjen på ett mycket imponerande sätt. Todds Spiderman är bomben.
Sandman Mystery Theatre
En serie jag ramlade på av misstag i jakt på Gaimans Sandman. Ett misstag som blev till glädje för mig! 20-talet på dess smutsigaste vis, med en av serievärldens coolaste hjältar (Sandman är ju verkligen allt spindelmannen skulle varit om spindelmannen inte behövde dras med en töntig dräkt och töntiga krafter). En underskattad och bortglömd pärla.
Camelot 3000
Inte så himla bra egentligen, en konstig sci-fi-tolkning på Kung Arthur-myten med (tv-serien)V-känsla. Eller nåt. Men jag gillade den jättemycket när jag var liten, så jag nämner den ändå. Skulle vara bättre om den inte var så ruschad och ostrukturerad.
Usch, jag skulle kunna fortsätta i evigheter... har varken nämnt Pirinens grejjer, eller Rocky, eller nåt från japan eller europa ö.h.t (eller ja, Sandman - The Dream Hunters är ju på sätt och vis både engelsk och japansk vid närmare eftertanke). Jag råkar dessutom gilla 90% av det som nämnts i tråden hittils (och resten har jag inte läst).
