Nekromanti Bästa svenska rollspelet någonsin?

[Mogger]

Bästa spel:
Jag vill ha fler motiveringar, varför är [...] Oktoberlandet bäst?

Det som verkligen knuffar Oktoberlandet en noslängd före Svavelvinter är två saker:

• Språket. Inget spel är lika välskrivet och har så fängslande in-gametexter.
• Den grafiska stilen. Den sticker ut och är oerhört snygg.

Och en tredje punkt är:

• Den väldefinerade* men öppna världen, designad för att skapas av spelgruppen.

*Inte att förväxla med detaljerad.

 

[luddwig]

Enligt min mening är Fantasy! Old School Gaming det bästa svenska rollspelet hittills. Det är dock inte smartast eller snyggast. Det har inte heller det mest episka kampanjmaterialet eller de mest genomarbetade världsböckerna. Istället var det den avslappnade attityden i kombination med de lättmodifierade reglerna och det geniala formatet ettbladsscenarion som fick mig att börja om med rollspel.

 

[Khan]

MC har typ allt, ihopbakat på ett sätt jag verkligen gillar, plus att det var typ min första introduktion till rollspel så jag kan inte hjälpa att ha en ganska rosenskimrande nostalgisk bild av det hela.

För mig kommer nog MC alltid vara nr 1.

Hm, jag förstår din argumentation, men valde själv att försöka bortse från den nostalgiska faktorn. Hade jag haft med den hade det nog blivit en trevägsfajt mellan Mutant 2089, Exalted och Chronopia, med just Chronicles precis utanför.

 

[Hans E Magnusson]

Svavelvinter är bäst eftersom det låter mig sätta skräck i en hel stad med min necromantiska makt... genom att spendera 1 enda poäng under karsktärsskapandet. Det är high fantasy madness med ett fokus på melodramatiska karaktärer och relationer klätt i ett smutsigt lågfantasy förklädde. Oavsett vem du är så kan du vara intressant i relationer, oavsett vem du är så är du badass och om du spelar försiktigt och inte går för att mätaren ska vara på 11 hela tiden så straffas du hårt och brutalt. Om du försöker vara en grisodlare eller bry dig om nonsens kommer spelet örfila dig.

Magiker och icke-magiker är helt balanserade men magikerna känns som vandrande stormar av vad de håller på med. En enda poäng i en typ av magi ändrar fundamentalt inte bara vad du kan göra utan också vad du är.

Skuggspelet är fucking cool också, om än inte super viktigt eller balanserat. Men det känns rätt.

Finns ingen som du God45 som kan få mig så sugen på Svavelvinter. Har aldrig spelat det men stämmer det du skriver så håller jag med,
Svavelvinter är bäst!

 

[Rymdhamster]

Hm, jag förstår din argumentation, men valde själv att försöka bortse från den nostalgiska faktorn. Hade jag haft med den hade det nog blivit en trevägsfajt mellan Mutant 2089, Exalted och Chronopia, med just Chronicles precis utanför.

Jag glömde nämna de fantastiska små miniberättelserna i marginalen. Superkorta små notiser som var antingen berättelser eller beskrivningar av något fenomen ur ett ingame perspektiv.

Helt fantastiskt för att skapa inlevelse i världen utan att kräva att man sitter och läser flera kapitel.

Bästa uppläget ever! (Om man bara har någon som kan skriva).

Även utan nostalgiglasögonen på känner jag att MC skulle hamna på top 3, tillsammans med Fantasy! och The One Ring.

Men MC har varit så pass inflytelserikt på mitt rollspelande att jag inte tror att jag kan bortse från det.

 

[God45]

Finns ingen som du God45 som kan få mig så sugen på Svavelvinter. Har aldrig spelat det men stämmer det du skriver så håller jag med,
Svavelvinter är bäst!

Testa det Det är lätt att lära sig och behöver inte mer än 3 - 4 sessioner för en liten mini-kampanj

 

[Paal]

Delvis baserat på hög nostalgifaktor säger jag Mutant 2089 eftersom det var så rätt i tiden. Delvis för mig eftersom jag var tolv när det kom ut och delvis för att det fångade in all underbar 80-tals sci-fi, postapokalyps och cyberpunk. Judge Dredd, Neuromancer, Robocop, Blade Runner, Akira, Aliens, Mad Max, Ghost in the Shell, Flykten från New York, Terminator. För mig fångar Mutant 2089 allt detta och stöper om det till en sammanhållen värld som blir alldeles, alldeles underbar. Det och vapenfetischismen.

 

[krank]

Om jag nu ska välja något jag inte skrivit själv, så säger jag nog faktiskt också Mutant Chronicles.

Jag funderade på Symbaroum (som är ett av mycket få fantasyspel som gjort mig spelsugen), Ur Varselklotet (som ju av naturliga skäl är ett av de snyggaste spelen någonsin), Kult (som jag inte spelat men inspirerats mycket av)... Men i slutänden är det nog MC för min del. Några motiveringar:

• En rik, mångfacetterad värld med många utmejslade fraktioner och undergrupperingar. Den här grejen imponerar fortfarande på mig, och visade mig tidigt vikten av att ha konkreta konflikter för rollpersonerna att ha åsikter om och ta ställning till. Det ger både mycket till SL att bygga äventyr kring och mycket för spelarna att bygga sina rollpersoner på.
• En intressant gotisk lowtech-cyberpunkmiljö.
• Bergtings illustrationer!
• En av vad jag upplever som ganska få spelvärldar där det faktiskt känns precis lika naturligt att köra dungeoncrawling i marsianska citadell, utforska venusianska djungler och undersöka mordmysterier och detektivgåtor på Luna. Många spelstilar kan tillfredsställas, även om reglerna och SL-tipsen inte riktigt räcker ändra fram.
• Ett kul bakgrundsgenereringssystem som, även om det var obalanserat som fan och egentligen rätt oanvändbart, ändå gav mycket rent narrativt.

Så... Visst kan det vara för att det var mitt första rollspel, men MC är ett spel jag fortfarande återkommer till då och då och fortfarande lär mig saker av.

 

[zonk]

Delvis baserat på hög nostalgifaktor säger jag Mutant 2089 eftersom det var så rätt i tiden. Delvis för mig eftersom jag var tolv när det kom ut och delvis för att det fångade in all underbar 80-tals sci-fi, postapokalyps och cyberpunk. Judge Dredd, Neuromancer, Robocop, Blade Runner, Akira, Aliens, Mad Max, Ghost in the Shell, Flykten från New York, Terminator. För mig fångar Mutant 2089 allt detta och stöper om det till en sammanhållen värld som blir alldeles, alldeles underbar. Det och vapenfetischismen.

Mutant 2089 - vad gäller varför håller jag helt med Paal!

 

[Conan]

Kult

 

[Voldstagg13]

Det bästa spelet som jag inte har spelat: Rotsystem, en setting som planterar idéer i skallen utan motstånd. (Jag behöver väl inte ha spelat spelet för att tycka att det är bäst?)

 

[Henke]

Ok, Svavelvinter säger jag då

 

[Mogger]

Mutant 2089 - vad gäller varför håller jag helt med Paal!

Bästa äventyr
Cyberzonen

Bästa settingmodul
Berlin 2092

Dessvärre är inte grundboxen speciellt rolig, och många supplement var...lite sådär. Men produkterna ovan står sig fortfarande!

Edit: Och om vi riktigt ska gräva ner oss:

Bästa Sinkadusartikel
You're just a program, Sinkadus #26 (ja, jag minns t.o.m vilket nummer det var!)

 

[Bifur]

Bästa spel

Kult	3
Mutant Chronicles	3
Svavelvinter	2
Mutant 2089	2
Mutant Undergångens arvtagare	1
Svart av kval vit av lust	1
Eon	1
Värmedöd	1
Oktoberlandet	1
Drakar och Demoner Chronopia	1
Symbaroum	1
Western 3	1
Svärd & Svartkonst	1
Fantasy!	1

Fortfarande många spridda svar. Mutant Chronicles är ett blankt kapitel för mig, helt fel tajming för det. Vi gjorde ett försök med Rymd men det lyfte aldrig och sedan blev det inget mer. Men i ärlighetens namn är det till det yttre en sci-fi-miljö som jag inte alls går igång på. Säker en fördomsfull uppfattning... Visst har det kommit en nyutgåva på ett ton? Är den bra?

Bästa äventyr
Cyberzonen

Håller med, det är faktiskt riktigt bra. Första och sista gången jag verkligen fick en känsla för världen i 2089. Flera av de andra modulerna var också kul men det var alltid något som saknades i helheten där.

Uppdat: Gillade Berlin också men det var synd att det aldrig kom något scenario till som utnyttjade potentialen i boxen. Något kort äventyr i Sinkadus är allt jag minns.

 

[krank]

Vi gjorde ett försök med Rymd men det lyfte aldrig och sedan blev det inget mer.

Jag läste RYMD inför skrivandet av Rotsystem. Det finns en del grejer jag gillar där - som att det inte bara finns megaföretag utan även en del mindre, fristående typ - men grundböckerna är rätt dåliga ärligt talat, och "ondingarna" i settingen är riktigt riktigt dåliga i jämförelse med MC. Rymd var lite som en tidig betaversion av Chronicles, i mina ögon.

Visst har det kommit en nyutgåva på ett ton? Är den bra?

Det enda jag hunnit skaffa mig en uppfattning om är tyvärr reglerna, och de är urkassa. Eller ja, de är ganska detaljerade, pilliga och i mina ögon extremt onödigt krångliga.

Men jag ser fram emot att läsa settingen, det jag sett av förändringarna har jag tyckt om, och framför allt gillar jag att man ska kunna spela i olika tidsåldrar. Tyvärr går de fysiska böckerna inte att läsa eftersom någon idiot tyckt att det var snyggt att ha grafiska plattor bakom texten och att det inte är några problem att låta texten gå ut i kantgrafiken. PDF:erna är att rekommendera; där kan man dölja bakgrundslagret och faktiskt få rätt snygga böcker som resultat.

 

[Gustav Lorentz]

Ännu en röst på KULT. Vi spelade Sinkadus-äventyret om apokalypsens ryttare, med Jim Morrison som Jesus. Fortfarande en av de mer minnesvärda rollspelskvällar jag varit med om! Stämningen i KULT var helt enkelt suverän, den bakomliggande metafysiken likaså. Det blev många år med KULT efter det, och det bästa supplementet (bland många bra) var Metropolis – vilken guldgruva av uppslag!

Det mest välskrivna spelet är dock utan tvekan Oktoberlandet, så det får en röst det med (även om jag inte spelat det än, bara läst det flera gånger – och det är inte bara de mycket läsvärda skönlitterära texterna som lockar; regelmortorn känns mycket lovande den med!)

 

[Björn Wärmedal]

Jag tänker lägga min röst på Mutant Chronicles också, och mest hålla med om de motiveringar som lagts. I mitt fall finns det ingen nostalgifaktor i det, eftersom jag spelade MC första gången för mindre än tio år sedan. Min grupp kör ett äventyr i Luna nu med de gamla reglerna och det är skithärligt.

 

[Gurgeh]

Eftersom jag tycker att det bästa spelet ska vara det spel som är bäst om man införskaffar bara spelet, och inte det spel som är bäst om man införskaffar spelet, en massa moduler och den häftiga kampanjen, så väljer jag Mutant: År Noll. Det är det spel som känns mest helgjutet som en box med grundregler.

 

[Minimoni]

Western 3 och Viking! Helt enkelt för att de är simulationistiska, regeltunga och helt enkelt underbara spel

 

[hakanlo]

Järn.

För att det är nyskapande på många områden samtidigt som det bygger på tradition. För att det levererar maximalt med spelupplevelse per sida. För att det är välskrivet och skrivet med kärlek, av en spelskapare med stort S som samlat på sig ideer och tankar över många år.