Ja till kommunikation, nej till betyg (långt)
Jag tycker det är helt uppåt väggarna fel att göra det du diskuterar i ditt inlägg: en bedömning av hur de andra i kompisgänget spelar, presentera denna genom en siffra (ett betyg) och sedan låta siffran fungera som underlag för förbättring av rollpersonen. Anledningarna är tre och jag kallar dem för kommunikationsaspekten, bedömningsaspekten och målaspekten. Jag diskuterar först dessa och sedan vad jag tycker fungerar för att förbättra spelet.
KOMMUNIKATIONSASPEKTEN
Vad gör man under en hemmakväll i goda vänners lag om någon inte säger något utan bara sitter för sig själv eller om någon förstör stämningen genom att uppträda taskigt? Vad gör man om man är några personer som är ute och reser och någon hela tiden ställer till det så att det så att de andra får vänta en massa? Vad gör man i en studiecirkel om någon inte är lika bra på de andra som att komma med intressanta infallsvinklar eller om någon inte visar samma engagemang som de andra?
-Diskuterar saken med personen (om det handlar om att den sabbar för andra)? Mitt svar: Ja!
-Försöker hjälpa personen genom att komma med goda råd eller lyfta fram det som den gör bra (om det handlar om att personen har svårt för något)? Mitt svar: Ja!
-Sätter siffervärden på alla i gänget och ger lägst poäng till den som inte sköter sig alternativt har det svårt? Mitt svar: Nej!
Tre olika sociala sammanhang alltså, och här kommer ett fjärde: Vad gör man om man spelar rollspel och tycker att någon gestaltar sin rollperson sämre än de andra? Mitt svar: samma som för situationerna ovan!
Att sätta betyg på folk är helt enkelt ett väldigt dåligt sätt att kommunicera. Att som vissa försöka få det till att betyget endast är en belöning och att en sådan endast kan vara positiv är enligt min mening skitsnack. Ofrånkomligen jämför sig folk med varandra och den eller de som får lägst betyg har helt enkelt fått omdömet "du/ni var sämst" och upplever knappast det som en belöning. Betygen blir något mer konstruktiva om de följs av en motivering men är fortfarande en usel idé jämfört med att man på vanligt sätt diskuterar saken. Siffervärdet skapar en prestigesituation och i en diskussion hamnar lätt fokus på detta siffervärde istället för att man öppet och konstruktivt diskuterar hur man vill att spelandet ska gå till. Att man ofta är ett helt gäng personer i rollspelssammanhang gör också att det blir svårare att diskutera; det är långt ifrån alltid som folk vill eller vågar ta upp saker när alla är närvarande. Inte bara i rollspel utan även i andra sociala sammanhang är en diskussion mellan fyra ögon om olika saker oftast den bästa lösningen för att lyfta fram det som är bra hos någon och för att åstadkomma förändringar. Att betygsättning är en dålig lösning som ger mer negativa än positiva effekter är något jag sett tillräckligt många gånger och jag kan här nämna ett antal incidenter som bidragit till min uppfattning:
Incident 1: Vi var fem spelare och en spelledare som lirade en kampanj och det fungerade suveränt; bland de absolut bästa kampanjer jag spelat och för flera av oss var det närmast en plåga att få vänta en hel vecka mellan spelmötena. När det var dags för sommaruppehåll fick spelledaren plötsligt en idiotisk idé. Det var nämligen så att en av spelarna (den kanske minst engagerade) spelade sin rollperson på ett ganska provokativt sätt. Det var inte något konstruktivt över den provokativa rollperson utan det handlade mer om att spelaren själv tyckte det var kul att sätta sig på tvären mot oss andra (ingen annan uppskattade det, man kan snarast säga att han spelade på vår bekostnad flera gånger). Spelledaren kunde utnyttja den provokativa rollpersonens beteende för att skapa intriger i spelet och såg därigenom det provokativa spelandet som något positivt. Han belönade därför spelaren genom att ge rollpersonen extra poäng att placera ut på rollpersonens färdigheter. Det blev förstås inga positiva följder av detta. Spelaren med den provokativa rollpersonen hoppade ändå av spelet efter sommaren eftersom han inte hade tid att spela och flera andra i gruppen blev förbannade på spelledaren och tyckte inte det var lika kul längre. De hade verkligen engagerat sig i spelet, även mellan spelmötena, och gjort vad de kunde men spelledaren såg inte det utan gav dem istället ett "ni är sämre än er polare", fast i siffror då. Framförallt en av killarna som har väldigt dåligt självförtroende blev fruktansvärt besviken och hade spelledaren sett hur hårt killen tog det är jag säker på att han fått en rejäl tankeställare. Skulle spelledaren istället snackat med var och en vid tillfälle och frågat vad de tyckte om spelet, nämnt sina egna funderingar o s v hade det kunnat göra spelandet ännu bättre, istället för att som nu paja det.
Incident 2: Jag hade en cirka en månads tid dragits med vissa medicinska problem och var bl a tvungen att dagligen få vård för detta. Utöver att det gjorde ont och ställde till vardagen på olika sätt så försvann varje morgon en eller två timmar p g a behandlingen (av ganska smärtsamt slag). Jag jobbade samtidigt heltid (en praktiktjänst där jag inte hade någon sjukersättning, semester eller möjlighet att få sjukvård på arbetstid) och tillvaron kunde beskrivas som slitig. Jag hade nu äntligen fått tid för en operation som skulle avlägsna problemen. Tyvärr så var dock operationsdagen samma som den dag då en av spelgrupperna (inte mina närmsta polare utan folk som jag kände lite mer ytligt) som jag var med i skulle ha ett spelmöte. Det hade av lite olika skäl varit knepigt att få tillfälle att spela på sista tiden och den allmänna uppfattningen var att nu var det äntligen dags att spela och nu fick verkligen folk se till att komma. Jag insåg att det inte var någon succé att spela för min del men ville inte vara den som ställde in det hela. Jag tyckte själv att jag med tanke på omständigheterna gjorde bra ifrån mig under spelets gång, men självklart så är man en bra bit från toppformen efter att under förmiddagen legat på ett operationsbord, blivit skuren i och fått olika bedövningsmedel och sedan under eftermiddagen jobbat. Efter spelmöten så gav spelledaren erfarenhetspoäng till rollpersonerna med utgångspunkt från hur "bra" man spelat sin rollperson och hur mycket idéer man haft. Själv fick jag lägst poäng, d v s en omskrivning för "du var sämst Anders!". Jag kan än idag inte förstå varför min rollperson skulle förbättras långsammare än de andras p g a att jag hade problem i verkliga livet. När jag slutligen kom hem kunde jag konstatera två saker; att jag hade feber och att jag inte skulle delta mer i den rollspelskampanjen...
Incident 3: Under mellan- och högstadiet var det med en kille i kompisgänget som hade det struligt hemma, var kass i plugget, kände en del kriminella typer e t c. Han kan beskrivas som snäll och lättpåverkad. Han uppskattade verkligen rollspelandet, det var väl något av en oas för honom. Tyvärr hade jag på den här tiden för vana att ge spelarna olika antal bonuserfarenhetspoäng, antalet berodde på hur bra jag bedömde att man spelade sin rollperson och hur bra idéer man hade. Ofta var det killen ifråga som fick lägst poäng. Och visst, han kom ju inte med lika listiga idéer som en annan i gänget som idag är VD på ett företag och han var kanske inte en lika bra karaktärsgestaltare som en gammal polare som idag är teaterregissör. P g a detta så tilldelades han alltså gång på gång ett siffervärde som sa "du är sämre än de andra i gänget". Jag insåg det inte så tydligt då, men han kände sig förstås nedtryckt och jag förstå hur han många gånger säkert upplevde sig underlägsen mot mer självsäkra och verbala personer (som bl a jag själv...). Han slutade att spela och eftersom rollspel var min helt dominerande hobby innebar det att vi slutade umgås. Istället började han ägna kvällarna åt att hänga på stan med diverse gangstertyper, syssla med knark och idag ser man inte till honom, enligt flera källor beroende på att han tillbringar en hel del tid i fängelse. Jag vet inte huruvida jag har del i detta och hoppas verkligen att så inte är fallet men jag full förståelse för om han blev less på att utsättas för mina betyg och jag tycker det känns ruttet att ha pajat en av de få vettiga sysselsättningar han hade.
Incident 4: Vi var en spelledare och fyra spelare som spelade ganska regelbundet. Det var en i spelgänget som spelledaren umgicks oftare med än oss andra och som hade en hel del inflytande på hur spelet och äventyren skulle se ut. Följden blev förstås att spelledaren oftast gav honom högst betyg, vilka dumheter han än hittade på, eftersom han och hans rollpersoner var så centrala i spelet. Jag och en annan spelare höll ihop ganska mycket och var båda spelledare i andra spel för spelledaren ifråga. Det gjorde att spelledaren sällan vågade sätta lägst betyg på någon av oss. Istället blev det den fjärde spelaren, som var yngst, inte så nära kompis med oss andra och inte vågade eller kunde ta upp sina synpunkter, som fick ta all skit. Spelledaren satte alltså betyg på det sätt som var bekvämast för honom.
Incident 5: En kille i spelgänget tyckte att det var dålig fart på karaktärsgestaltningen och engagemanget i gruppen och förklarade därför att han nu infört att man fick olika antal förbättringspoäng beroende på hur väl man spelade och hur aktiv man var under mötena. Efter första spelmötet satte han ut poäng och jag fick högre än de andra. Effekt: De andra blev sura och det klagades en hel del på äventyret bakom ryggen på spelledaren. För mig kändes det mest pinsamt; det kändes som om det var mitt fel att de andra fått lägre poäng och blev missnöjda.
Kampanjen fortsatte och jag har för mig att vi fick erfarenhetspoäng vid ett till tillfälle och då fick samma poäng allihop. Nästa gång vi avslutat en episod i kampanjen var det en av spelarna som uppträtt klart olämpligt under det senaste spelmötet, bland det värsta jag varit med om i någotsånär vuxen ålder. Han var väldigt sur, klagade ständigt på oss andra och var totalt icke-konstruktiv; han pajade verkligen stämningen och det var inte långt borta med ett öppet gräl. Till min stora överraskning så gav dock spelledaren samma poäng till alla i gruppen. Jag frågade spelledaren om det hela snart därefter och han motiverade det med att spelaren ifråga verkade må dåligt och att låga poäng i rollspel nog var ett dåligt sätt att handskas med det. Han hade helt rätt. Jag pratade med spelaren senare och han förklarade att han hur han avskydde allt i sin tillvaro och inte ville leva längre. Jag är jävligt glad för att spelledaren bestämde sig för att sluta med poängsättningen och att vi kunde diskutera killens problem på ett vettigt sätt istället för att sätta en siffra på honom som bara skulle gjort honom förbannad och som skulle lagt sig som lock för en diskussion.
BEDÖMNINGSASPEKTEN
Att en eller flera personer sätter betyg på hur bra man är på att gestalta rollpersonen eller på hur mycket idéer man kommer med gör inte att man blir bättre på detta. Det gör istället att man försöker få personerna ifråga att uppleva att man gestaltar bra och kommer med mycket idéer. Att folk försöker påverka sin omgivning att tro något får enligt min erfarenhet ofta en negativ effekt på spelet. Folk gapar i munnen på varandra för att framstå som aktiva, folk försöker få andras idéer att framstå som om det var deras egna, folk skapar och spelar rollpersoner på ett sätt som inte alls passar övriga deltagare för att de ska utmärka sig och deras rollpersoner framstå som karaktärsstarka. Det här problemet har en tendens att sprida ut sina tentakler; börjar en spelare så dras lätt de andra med.
Betygen skapar helt enkelt en tävlingsstämning och spelarna blir konkurrenter. Om spelarna deltar i bedömningarna är det lätt hänt att det bildas pakter ("jag ger dig högt betyg om du ger mig högt"), att det sätts revanschbetyg ("han gav mig lågt betyg senast") och att det sätts personliga betyg ("jag gillar inte honom som person, alltså får han lågt betyg"). För att undvika de två sista problemen kan man ha anonyma betyg men detta tycker jag är ännu sämre - ett omdöme om någon som inte kan diskuteras eller motiveras är helt förkastligt.
På det hela taget är en svår, för att inte säga omöjlig, uppgift för andra att bedöma hur någon spelar sin rollperson. Min rollperson är ju för tusan så som jag spelar den - hur kan någon annan komma och påstå att jag spelar den fel? Jag har märkt att det är påfallande ofta när rollpersoner eller spelledarpersoner diskuteras som det visar sig att den som spelar dem har en helt annan uppfattning om den än de andra deltagarna har.
MÅLASPEKTEN
I och med att förbättringsslag/erfarenhetspoäng ges som belöning så ges också signalen att spelarna ska sträva efter att deras rollpersoner ska bli bättre och mer erfarna. Detta tycker jag är olyckligt eftersom det är långt ifrån alla spel och alla rollpersoner där detta tänkande passar in. Är rollpersonen en hjälte som strävar efter att bli skicklig och berömd så visst. Säg däremot att rollpersonen är en loj figur som lever ett onyttigt liv och inte har några som helst ambitioner att lära sig saker eller få en bättre fysik. Att spelaren då ska ha ges som mål att förbättra rollpersonen och att rollpersonen blir prestationsmässigt bättre av att spelaren gestaltar dess förfall är ju helt knas. Jag tycker det är alltför ofta i rollspel som ständig förbättring av rollpersoner är något som kommer med slentrianmässigt och jag gissar att det beror på rollspelens ursprung där man skulle gestalta en individs väg till att bli hjälte. Jag skulle gärna se att man i större utsträckning försöker få bort fokus från rollpersonens prestationsförmåga.
Något som jag för övrigt tycker är konstigt när en grupp låter rollpersonerna förbättras i relation till hur spelarna agerar är att man inte låter spelledaren omfattas av samma princip. Om man nu tycker att det är roligt att spela figurer som blir bättre och att det är en bra morot för att få folk att uppträda bra under spelmötena så borde det väl fungera även på spelledaren så att denne får förbättra sina spelledarpersoner och göra bättre spelledarpersoner om han sköter sig bra i SL-stolen medan dåligt spelledande betyder att han får köra vidare med det han har?
HUR GÖR MAN DÅ FÖR ATT "FÖRBÄTTRA" SPELANDET?
Det här är vad jag kommit fram till fungerar bra:
-Snacka med folk mellan spelmötena för att kolla vad de tycker om kampanjen och de andras sätt att spela.
-Ta upp eventuella problem med berörd person utan att ha åhörare närvarande.
-A och O i konflikthantering är att man diskuterar det som någon gör, inte vederbörande som person. Att diskutera något som man gör (eller inte gör) går ofta bra medan något som upplevs som kritik mot ens person ofta leder till skyttegravskrig mellan parterna.
-Undvika prestigesituationer genom att inte låta sina funderingar om någons spelande förvandlas till något så konkret som betyg, rangordning av spelare, belöning till en men inte de andra o s v. Belöningar och diskussioner om hur någon fungerar bör absolut inte kopplas samman; titta t ex på vettiga arbetsplatser där man separerar lönesamtal och medarbetarsamtal (diskussion om hur medarbetaren tycker att det går för honom och hur arbetsplatsen fungerar) från varandra för att undvika att konkreta "belöningar" inverkar på diskussionen.
-Koncentrera sig på att prata om det som man tycker att folk gör bra och lyfta fram det.
-Prata med varandra mellan kampanjerna om hur man vill att spelet ska se ut, vad man vill ha med i kampanjen m m. Ju mer delaktig en spelare känner sig desto mer engagerad blir han och desto mer trivs han med sin rollperson. Detta i sin tur bidrar till "bättre" karaktärsspel och att inte en eller flera i gruppen blir passiva och känner sig utanför spelet.
-Förändringar av en rollpersons prestationsförmåga bör kopplas till det som händer i spelvärlden. Förändringar som beror på yttre händelser, som spelarens förmåga att gestalta sin rollperson eller vad spelledaren tycker om spelaren eller dennes sätt att spela, tar bort fokus från inlevelsen. Inlevelse i rollpersonen och spelvärlden är som jag ser det viktigt för hur "bra" spelandet blir.
-Strunta i vad regelböckerna säger om förbättring av rollpersoner och bedömning av folks spelande. Diskutera istället inom gruppen vad ni tycker är prioriterat för att få ett kul spelande och gör en lösning som passar er, ni har fasen så mycket bättre koll på det än någon spelkonstruktör. Bättre koll än mig med för den delen. Det jag vet är vad som passar mig och de som jag spelar och spelat med och jag är vid det här laget väldigt säker på vad jag tycker.
Arcana - som hoppas att det inte var alltför trist att läsa detta lååååånga inlägg.